Och så råkade jag läsa i en tråd i ett forum att prästen har rätt att säga nej till det???? Varför det? Vad spelar det för roll för prästen menar jag. Hur gör vi då? Vi kommer inte att få reda på vilken präst vi får försen ca 4 veckor innan dagen d.... Man vill ju veta? Dela gärna era erfarenheter....
Jag vill inte att denna tråden ska spåra ur som många tidigare trådar i detta ämne gjort men detta var väl lite väl magstarkt.
Du får det att låta som att symboliken vi påtalat är något långsökt och utan historisk bakgrund.
Faktum är ju att kvinnor länge var omyndiga, de hade inte det sista ordet angående vem de gifte sig med och äktenskapet började i princip med ett brudköp där brudens fader och brudgummen gjorde upp ett ekonomiskt avtal. Detta är ursprunget till traditionen om både att fråga om lov innan frieriet(och i vissa fall efter) samt brudöverlämningen. Att alla viktiga beslut om kvinnans liv nu fattas av en ny man.
Detta är ingen vag hittepå grej!
Däremot vill många se det som att jämställdhet är uppnådd och att då kan man välja att se det som en fin gest att bruden startar en egen familj el likn.
Varför man väljer att visa detta genom exakt samma symboliska handling har jag aldrig fått något vettigt svar på. För handen på hjärtat är det någon brud här som skulle vilja stå och vänta vid altaret medans mannen blir överlämnad till dig av sin mamma? Även om detta rent tekniskt skulle innehålla exakt samma symbolik.
Man får göra exakt som man vill (så länge prästen ger sitt godkännande) men om det nu är den "nya" symboliken man vill ha så kanske man ska tänka en vända till och fundera på vad man vill visa. Kanske kan båda parter eskorteras fram av båda sina föräldrar? Eller kanske bli eskorterad in av sin mor?
Jag tycker att detta är en rätt så intressant diskussion. Om min sambo skulle gå till min far för att "be om hans dotters hand" skulle jag faktiskt bli riktigt jävla skitsur... men hur som helst, jag undrar mer över följande: Vad händer om pappsen mot all förmodan säger "nej jag tycker inte att det är ngn bra idé"? Det kan ju faktiskt hända om man nu promt ska till att fråga, även om det nog ter sig osannolikt när man väl sitter där. Ska man då inte gifta sig med den man älskar och vill leva resten av livet med...? För att den älskades pappa säger nej? Det blir ju mycket märkligt hur man än väljer att göra. Alltså, är du inte beredd på att ta ett nej så kanske det inte är någon bra idé att fråga ;)
Nädu GustavB, det enda tragiska här är att tro att svärfars tillåtelse behövs för att få gifta sig med sin käresta.
Både brudöverlämning och att fråga sin svärfar om lov först är faktiskt ganska äckligt. Det sänder inte rätt signaler för mig.
Och återigen så kan man summera att vi är alla olika och tycker olika ;)
Jag skulle gärna vilja se att min mamma går med mig upp till altaret som en symbol att hon följer med mig på "resan" mot mitt giftemål och min framtid och inte som en symbolik att hon "lämnar bort mig". Hur tror ni att prästen skulle ställa sig till det? Traditionellt i USA så är det ju pappan som lämnar bort sin dotter men nu vill jag gärna ha med min mamma så dem kanske inte ser samma symbolik då om man förklarar. Hmm
Vad alla måste vara pk hela tiden, i Danmark är det alltid pappan som går upp med bruden Min pappa ska gå med mig. Och det är verkligen en stor ära för honom, har aldrig sett honom så glad. Alla får ju göra som dom vill men klanka inte ner på varandra
Ja alla gör som dom vill. Jag tycker det är fint att fråga om min hand. En gammal tradition som jag gillar. Hade min pappa sagt nej så hade vi gift oss ändå. Och självklart skulle han inte säga nej! Jag kanske anammar Vickans överlämnande, dvs att min far går halva vägen med mej. Victoria är en person jag haft förmånen att få gå en utbildning med och hon är otroligt klok och klarsynt och hennes val i kyrkan var väl genomtänkt. Kyrkans syn på brudöverlämning kan jag förstå men denna syn är väldigt olika tolkad i olika länder. Var medlem i en kristen kyrka i USA. Där skedde brudöverlämning vid alla bröllop.
Ni behöver inte blanda in hur det går till i andra länder. För även om kristendomen är global så är inte kyrkan det.
Det är Svenska Kyrkans ståndpunkt och inte hur kristna ser på överlämning generellt.
Själv är jag ambivalent. Jag vet ju hur det har sett ut genom tiderna tack vare mitt historieintresse. Och lite grovt sett var det så här...
Förr köptes bruden. Hon hade alltså inget att säga till om själv.
Först kom föräldrarna överens om att deras barn skulle giftas med varandra. Och själva köpet skedde då inne i kyrkan. Fadern kunde få en pung med pengar när han överlämnade dottern till hennes make.
Dottern behövde inte ens säga ja själv. Det räckte om hennes far eller någon av hennes bröder svarade ja.
När det började ses som omodernt och lite ohyfsat så flyttade man ut brudköpet utanför kyrkan istället. Då skedde själva vigseln där och sen gick alla in i kyrkan för att hålla gudstjänst (och då fick ju den nyblivne äkta mannen visa upp sin ägodel som han nu kunde släpa in i kyrkan vid sin sida. Inte ens nu räknades kvinnans egen åsikt och andra kunde svara i hennes ställe...
Även detta blev lite magstarkt efter ett tag. Så då började man göra upp allt i förväg och det utvecklades ju sen till att fadern måste godkänna sin blivande svärson även om dottern kanske i alla fall hade något att säga till om eller önska. Kyrkan tog i alla fall sitt ansvar som en av de mest inflytelserika instanserna i dåtidens Sverige och tanken om att man går in i äktenskapet tillsammans, frivilligt... föddes alltså.
Sen har ju många kvinnor ändå gifts bort mot sin uttryckliga önskan. Men nu var det kvinnan som skulle svara ja i alla fall.
Att många har svarat ja under hot kan man inte skylla kyrkan för. Men dom har verkligen försökt kämpa för kvinnans rätt till sin egen kropp. Och till sin egen åsikt.
Och innan någon nu skriker rakt ut och tycker att jag är dum och elak som delar med mig av detta och att jag borde vara tyst - så kan jag ju säga att vi hade brudöverlämning...
Det passade bäst med vårt medeltidstema, även om det hade varit mest korrekt att ha vigseln utanför kyrkan och sen gått in för gudstjänst 
Men då skulle nog våra stackars gäster blivit allt för snurriga...
Jag tycker att det är bra att kyrkan har tagit ställning i frågan och jag tycker att symboliken i att man går in tillsammans i äktenskapet av sin egen fria vilja är väldigt vacker och jag hoppas att den traditionen och symboliken får leva kvar.
Och om man vill ha ett "unikt" bröllop i dagens läge så ska man nästan satsa på just gammal Svensk tradition och gå in tillsammans, eftersom att de flesta försöker köra Hollywoodversionen med brudöverlämning....
Intressant läsning. Vad skoj att du är så insatt 
. Jag har förstått mer än väl det jag inte hade en aning om då jag startade denna tråd. Point taken. Nu är jag lite USA inspirerad i mkt, likaså min sambo. Dessutom är Pappa den person förutom min sambo och barn som är absolut viktigast för mej i mitt liv. Han har sagt att för honom skulle det vara en ära att föra fram mej och för mej är det likaså en stor ära att han bett om att få göra det. Men jag förstår allas tankar i denna tråd....
Tack alla för att ni gett era synpunkter....intressant och det har väckt många tankar samt gett mej förståelse för kyrkans inställning. Visste inte när jag startade tråden att ämnet var så hett .
