Min far vill föra fram mej till altaret....

Vore det ett alternativ att inte gå in i procession alls utan båda stå där framme från början då?

Håller med här, har varit på bröllop med överläm ning (också där jag vetat om det i förväg) och jag får fruktansvärt dålig smak i munnen och sänkt respekt för de inblandade. Det betyder ju inte att jag ställer mig i kyrkan och säger det, eller stormar ut eller nåt annat offentligt markerande av det. Men valet är för mig helt obegripligt och jag tycker inte det är fint utan snarare både sunkigt, smaklöst och ogenomtänkt. Därmed inte sagt att alla måste lyssna på det, anser man sig ha sina skäl och kan övertyga prästen, tja. Man får ha dålig smak. Men tro inte att alla som tiger samtycker. 

Nej, inte ska du göra det om du känner så! Trodde det jobbiga var att gå in med allas blickar på sig. Den som står där framme har nog lite mindre fokus på sig. Men har du sådan scenskräck så är det ju inget alternativ. Isåfall måste ju pappa el mamma stå med dig där framme.

 

Jag förstår bara inte varför ens pappa skulle vara ett bättre "stöd" än den man som man ska leva sitt liv med? Om jag inte trodde min blivande skulle "stötta" mig i promenaden fram till vigselförättaren så skulle jag nog funderat på om jag valt rätt?

En kvinnas "frihet" har verkligen förändrats på 2000 talet. Förr så kämpade kvinnor sig gul och blå för att kvinnor skulle få komma in på arbetsmarknaden, idag hävdar många att det är emot ens frihet att inte få vara hemmafru. Förr kämpade kvinnorna för att man och kvinna skulle gå in tillsammans i kyrkan för att belysa jämställdhet, idag anser många att det är emot ens fria val om man nekas att bli överlämnad av sin far. Vi kämpar för att vi ska bli mer jämställda i våra familjer där mannen skall ta mer ansvar för hus och hem, men vi väljer ofta att ta ut majoriteten av föräldraledigheten själva... en sak är säkert, det är förvirrande att vara kvinna :)

Jag kommer nog vilja bli överlämnad, trots att jag vet vad det traditionellt betyder, men jag tycker fortfarande att det är fint! att min pappa verkligen har ger sitt godkännande av MITT val av livspartner! :) så ser jag det, även om det inte är så det var då, sen får ni gärna ha era åsikter men för mig står det för att min far respekterar mitt val och litar på mig! så känner jag det :DMen vill inte prästen att vi ska ha det så, så respekterar jag det! är hans eller hennes vilja man får följa tycker jag med! :D  

Jag tyckte det var en självklarhet att min pappa skulle lämna över mig, inga problem sa prästen. Det fanns inte i min tanke att han skulle ha nekat oss, men jag var nervös såklart när vi var där på möte och bestämde psalmer och så ;) Han förklarade såklart att det är en ''föråldrad'' metod att bli överlämnad, men han tycker fortfarande att det är ett fint moment i vigseln. Han var väldig lyhörd och öppen mot oss, skämtsam också.. väldigt roligt för att man har ju en bild av en präst som liksom rak, tyst och religiös. 

Om sex dagar smäller det ;)  

Men det är ju precis det här som är poängen. 
Det spelar ingen roll vad vi här inne tycker. 
Poängen är att det kan finnas vänner eller släktingar som kan ta ytterst illa upp över betydelsen. Och det är viktigt att vara medveten om det. 

Man kan inte ändra betydelsen av en handling bara genom att tycka att den borde betyda något annat.
Nu är så många yngre påverkade av hollywood och alla kärleksfilmer därifrån att dom tror att det är så här det ska vara. Och dom funderar nog inte ens över vad det skulle kunna betyda om du går in med din pappa och lämnas över till maken som står där framme och väntar på dig.
Men om gamla "Tant Agda" blir upprörd och tycker att du förminskar hennes kamp mot kvinnors rätt i samhället genom att välja att gå in med din pappa och lämnas över som ett stycke kött, så kan det vara bra att ha tänkt igenom hur man ska tackla den situationen. Så det inte slutar i storbråk och en förstörd dag. 

Sen är det ju som du säger - Prästens val.
Och det är väldigt bra av dig att säga att du kommer att respektera dennes önskemål i saken  

Vad tycker din mamma om ditt val och hur manifesteras det?