Varför är folk så osäkra?

Jag förstår vad du menar och håller med, till viss del. Men jag brottas också med "social konvention/egenvilja" i min bröllopsplanering. T ex av typen "om jag bjuder X så måste jag bjuda Y". Det bästa vore ju såklart att jag kunde bjuda bara X men inte Y och veta att jag inte får en "baksmälla" på det. I övrigt håller jag med. Om man skulle göra på "det rätta sättet" så gjorde vi nog mycket på tok. Tror Ribbing skulle fått stora dåndimpen XD

Bra fråga jag själv vet vad jag vill och gör det. Sen behöver man tips ibland som du säger och det är det ju inget konstigt med. Men jag håller med folk är osäkra och vill följa "rätt eller fel". Kanske är det så att eftersom de aldrig har gjort något sånt här som bröllop så är de osäkra på vad som förväntas av folk och glömmer vad de själva vill ha. Tror det är lätt att glömma bort vad man själv vill när man stressar igenom livet som vi i dagens samhälle gör. Trist tycker jag.....själv var jag väldigt nära att gå in i väggen förra året och sen dess har jag lärt mig att varva ner lite och se livets små ljusa punkter och njuta av dem också inte bara de stora sakerna. Det gör att jag vet vad jag vill och jag gör så som jag vill (självklart med hänsyn till andra också). Jag känner dock att det är lätt att falla i gropen igen så att säga. Gropen där man får förlita sig på andra och göra som dem för att klara sig. Eller vad tror du? Jag tror som sagt att många är så rädda för att stöta sig med andra att de glömmer bort sig själva.

Klart man bestämmer själv hur man vill ha det, men en anledning att fråga kan ju vara att slippa sitta och uppfinna hjulet igen, när det finns vedertagna traditioner (som dessutom ofta är ganska trevliga) kring hur man gör olika saker. Dessutom minskar ju risken för att gästerna känner sig bortkomna i brudparets egenpåhittade lösningar, och då blir ju både gäster och festen mer avslappnad.

Inställningen att "det är VÅR dag och VI gör som VI vill" tycker jag är lite märklig när man bjuder in gäster för att fira den stora dagen med en - bjuder man in till fest ska man ju göra allt för att gästerna ska ha det bra, trevligt och trivas, oavsett anledning till festen. Att rigga hela dagen så att gästerna kan hylla en på det sätt som passar en själv bäst luktar ganska unket, i min mening. Om man anstränger sig för att göra en fest som är så trevlig som möjligt för gästerna kommer de också att göra den så trevlig de kan för brudparet, det är jag helt övertygad om!

Jag tror att många känner sig osäkra i planerandet helt enkelt för att man de facto ofta inte har arrangerat särskilt många större fester i sitt liv. Det råder också en okunskap om hur "man" brukar göra och en ganaska total förvirring runt vad som är traditioner och vad som är ur sagoboken eller filmens värld.

Mitt i alltihop lever vi i en tid då man ska vara så hiiimla unik och personlig och uttrycka så in i helskotta mycket med varenda del av planerandet. Förr var det enklare-då var det ens föräldrar som ställde till med kalas och man var där iofs som huvudpersoner, men inte med så många fingrar med i själva festtens utformning. Vigselakten gick till så som den gick till, punkt slut. Inte så mycket att fundera över alltså. Jag tror faktiskt att själva bröllopsdagen och dess utformning var mindre viktig förr, i fråga om att hela grejen numera ska vara så perfekt och förväntningarna är så oerhört högt ställda på att det ska vara en dag som slår alla andra, underbarast, vackrast, roligast, mest impnerande, mest ihågkomna... Förr var det viktigare än idag att bli gift (iavarjefall som kvinna) men dagen i sig tror jag inte man var lika nojjig inför, eftersom man helt enkelt inte hade kontroll över alla delar på smama sätt som nu.

Ju fler möjligheter och val man har, desto mer har man ju också att ta ställning till och fatta beslut om. Och när allt kommer till kritan, så vill nog ofta även de som vanligen tycker sig vara självständiga, ha någon slags bekräftelse på sina tankar och idéer. Vad som är slående är ju, att de flesta väntar sig ett närmast hundraprocentigt bifall, trots att det borde vara rätt självklart att ens planer och upplägg faller i helt olika jord beroende på vem man frågar.

Visst kan jag också tänka "men oj vad osäkra folk verkar! Men många ggr tror jag inte det är osäkerhet, utan mycket ett behov av att berätta om hur man tänkt göra-och reaktionerna man vill ah är bara en bekräftelse och ett sällskap i sina planer.

Sedan skulle nog många slippa ett och annat bakslag genom att ta till sig att gäster till en tillställning är just gäster-som ska pysslas om och känna att de har trevligt-inte publik som ska applådera på rätt ställen.

Tror PB har en poäng om att det många söker egentligen är bekräftelse.

Däremot kan jag bli lite irriterad när det kommer trådstarter som frågar "Hur man brukar/ska göra?" och när man svarar hur traditionen i sverige är så får man ett aggressivt svar från ts eftersom upplägget inte följer traditionen.

Jag säger absolut inte att man måste följa traditionen men att bli arg för att man blir informerad om att det man planerat inte följer traditionen tycker jag är ganska magstarkt när man faktiskt frågat.

Som exempel: helsvart klädsel, vit slips, brudöverlämning, honnörsbord etc.