Byter ni namn? Jag bestämde mig igår...

Vi kommer förena våra namn till ett namn.

Vi har båda rätt korta namn som turligt nog så slutar mitt på samma bokstäver som hans börjar...

Vi vet inte riktigt hur vi ska göra, mitt efternamn är ett ovanligt efternamn, min farfars farfar skapade det själv (som jag förstått det som) och vi är nu ca 10 st som heter det.. min gubbes efternamn är ett rätt vanligt namn i finland, ( han är finne).. han vill inte byta och jag vill inte byta.. dock kan jag tycka att han kan byta, eftersom hans är så vanligt, finns ju på allt, men han sa nej för att det inte lät bra med hans förnamn.. men konstigt när man är van att säga sitt eget efternamn... så vi diskuterade om vi kanske skulle slå ihop våra namn till 1 gemensamt.. men det blev bara så fel... våran son har mitt efternamn och sambons namn som mellannamn..

Han tar mitt efternamn. Vi har båda rätt fina och ovanliga efternamn, men för oss var det viktigt att vi skulle ha samma, och dubbelt efternamn eller mellannamn går bort då jag heter ett dubbelnamn i förnamn. 

Att valet blev mitt efternamn beror på att han tycker det är finare än hans + att vi har en mycket närmare relation till min familj. 

Jag kommer nog att byta. Sambon hade kunnat tänka sig att byta också, så vi gick in på SCB och kollade vilket som var mest ovanligt och det var hans, alltså tar vi det ;) Skiljde dock bara med några hundra haha.
Annars har jag börjat fundera på att ta helt nytt.. men vet inte vad det skulle vara.. Nåväl, har ett tag på oss att bestämma oss :) Men tycker iallafall det skulle vara kul att byta :)

Kommer att ta farmors flicknamn, födmodligen ganska snart och sen ska han byta till det när vi gifter oss :)

Har ett -dotternamn idag och när vi gifter oss tar jag hans släktnamn. Jag är den enda som heter som jag idag och blir den enda som heter som jag när jag har bytt, dessutom är hans namn fint.

När jag och hennes pappa skilde oss var han tvungen att skriva på att hon skulle få mitt efternamn som mellannamn (Bytte tillbaka till mitt flicknamn när vi skildes).

Tycker det är jättesvårt att bestämma den här grejen eftersom han i dagsläget har ett efternamn som är vanligt både här i Sverige och USA o han får inte byta till det han vill för att det redan finns 4 pers i sverige som heter det... Funderar dock på att komma runt det genom att byta i USA först o sedan här, på så sätt får jag ta hans efternamn sen oxå, vilket vore helt underbart.
Kommer nog få många som tror jag inte heter som jag då gör dock.

Får vi inte till det kommer han troligtvis ta mitt efternamn. Vi är inte ens 200 som heter som jag gör i efternamn i hela landet, men eftersom det är väldigt svenskklingande känns det konstigt att ha det för oss.

Våra barn har mitt som mellannamn och min blivandes som efternamn. Så jag funderar på att ha kvar mitt som ett mellannamn, så jag har som barnen.
Men tveckar något då jag har två andranamn, det skulle bli ganska mycket med ett förnamn, två andranamn, ett mellannamn och ett efternamn.... typ: Anna Beatris Cecilia Danielsson Eliasson. Det känns onödigt långt.

Jag har ett av de vanligaste son:namnen, när två av mina bröder gifte sig byte deras fruar till detta. Den ena frun hade ett mycket ovanligt son:namn, men ville byta det det vanliga då det va så långt att det ofta va svårt att få plats med hela namnet på t ex. blanketter. Den andra frun hade ett ovanligt efternamn som bara ett 20-tal har i Sverige, hon ville dock byta då hon tyckte det va svårt att stava och hon fick alltid bokstavera det.
Det verkar ju annars ganska vanligt att folk vill byta för att bli av med sina son:namn, så snart blir det nog riktigt populärt och lite exotiskt att ha ett son:namn då det blir få med det.  

Jag kommer att ta min blivandes efternamn när vi gifter oss. Hans namn är ganska ovanligt, medan jag springer runt och heter Olsson.

Även om jag tycker att det ska bli roligt att få heta samma som honom och "slippa" mitt supervanliga namn så har jag ändå en hel del separationsångest från mitt namn. (Vill ändå inte ta det som mellannamn för det låter inte bra.) Jag har ju trots allt alltid hetat såhär, aldrig något annat. Det har varit jag, men eftersom att jag är mån om att våra framtida barn ska heta samma efternamn som vi så får jag "offra mig" helt enkelt.

Fast om jag ska vara helt ärlig så är mitt största egentliga problem att jag måste komma på en ny snygg signatur.