Ingång i kyrkan!!!?????

Den mycket gamla svenska traditionen är att brudparet går in tillsammans, som två självständiga individer som gifter sig av egen fri vilja. På senare år har det börjat bli vanligare att man gör på det anglosaxiska/katolska viset att brudens far leder in henne i kyrkan och överlämnar henne till mannen, men de flesta präster är starkt emot det eftersom symboliken är väldigt unken. Jag har själv svårt att förstå varför man vill spela upp ett skådespel som i grunden bygger på att den omyndiga kvinnan överlämnas från en manlig förmyndare till en annan. (Nu kommer några att säga "men det är inte vad det betyder för mig", men sorry, det är exakt vad själva handlingen förmedlar oavsett om man vill tycka att det betyder nåt annat.)

En variant som jag tycker är fin (om kyrkan är byggd på ett sådant sätt att det funkar) är att brudparet kommer in från varsitt håll och möts på mitten, för att sedan gå ut tillsammans. Det kan ju vara ett fint alternativ om man vill överraska varann med hur fina man är men ändå ha en schysst symbolik.

Men annars är det ett minst lika starkt ögonblick om man möts vid kyrkporten (där mannen enligt svensk tradition väntar med brudbuketten). Då blir det dessutom ett privat ögonblick att dela utan att en massa människor tittar på.

Och jag som liksom många andra valde att ha fotograferingen innan kyrkan kan vittna om att även det ögonblick när bilen svängde upp och jag såg mannen nervöst stå och vänta med sin stiliga kostym och brudbuketten i handen var ganska minnesvärt.

Skit i vad traditionerna säger, gör som ni själva känner för säger jag
Det är ju eran dag och ni bestämmer hur ni vill ha det.
Tror de flesta präster idag är ganska öppna med olika varianter, prata mer er präst och skulle han/hon vägra (vilket jag ej tror) så får ni väl byta präst om det nu är viktigt för er.

Själva gick vi in tillsammans, men jag har också varit på bröllop där bruden går med sin far halva vägen för att lämna över henne till sin blivande man. Det var också väldigt fint! Det behöver inte symbolisera något annat än vad man själv känner

Min mamma gick in med sin pappa och blev avlämnad hos sin blivande som stod och väntade. Det var oerhört betydlesefullt för både mamma och morfar att göra det på just det viset och fint att se på.
Något skådespeleri kan jag inte tycka att det blir som en negativ person här ovan så fint påpekar.

Det är din dag, du väljer hur du vill göra.

Vi kommer att gå in tillsammans. Funderade först på brudöverlämning eftersom jag och min pappa står varandra öerhört nära, men sedan läste jag att folk här beskrev hur underbart det varit att stå utanför kyrkporten hand i hand med sin blivande make, båda nervösa och förväntansfulla. Så jag ändrade mig helt på den punkten. 

Jag kommer gå in med min pappa, men jag vill ändå träffa min blivande innan vigseln. Om inte annat så för att få ge varann en spark i baken och kunna lugna varann lite. Det är så mycket nerver och känslor som det är, känner inte att jag behöver spä på det ännu mer genom att inte ha setts innan.

Man kan inte bestämma hur andra ska uppfatta en symbol eller symbolhandling. Om jag tatuerar in ett solkors och bestämt hävdar att för mig betyder det bara fina saker, kommer ändå många andra att se ett hakkors och associera till mindre trevliga saker.

Så man får räkna med att om man använder en viss symbolik kommer många att uppfatta att det symboliserar en viss sak oavsett om man själv väljer att tolka in någon helt annat.

Tack för den gliringen, men att jag har en negativ åsikt om en viss företeelse gör mig inte till en generellt negativ person. Och även om jag hade varit det så är det inget argument eftersom den här diskussionen inte handlar om mina personlighetsegenskaper utan om brudöverlämning. Så argumentera gärna i sakfrågan utan att dra in personomdömen, tack.

Jo, och en sak till eftersom jag redan börjar se såna tendenser:

Ingen försöker hindra någon annan från att göra som de vill på sitt bröllop. Jag lovar att inte dyka upp vid kyrkan och börja dra och slita i brudparet för att få dem att gå in som jag vill. Det är väl SJÄLVKLART att man får göra som man vill, med reservation för att det är prästen som ansvarar för gudstjänsten och om prästen inte kan stå för att man använder sån symbolik i gudstjänsten så är det prästens rätt att säga nej.

Jag tycker brudöverlämning är unket, och jag har förklarat varför. Det kallas att uttrycka en åsikt. Att uttrycka en åsikt är inte samma sak som att försöka förbjuda någon annan att göra saker som jag själv inte tycker är trevliga.

Att man får göra som man vill betyder inte heller att man kan kräva att alla ska tycka att det man gör är fint och vackert.

Självklart kan man inte bestämma hur andra ska uppfatta något, jag menade mer symboliken för en själv och vad som känns rätt för en själv, för det tycker iaf jag känns viktigast en såndan dag. Förstår inte varför man ska bry sig om nu någon annan skulle uppfatta det som något negativt, eller varför man skulle behöva rätta sig efter vad någon annan eventuellt skulle tycka?

Som sagt, man får självklart göra som man vill (så länge prästen tycker det är ok), men det är bra att vara medveten om hur det kan uppfattas av andra.