20 år och förlovad?

Kan också nämna att vi var goda vänner och kände varandra innan vi blev tillsammans, så ni inte tror det var på nån fest. Vi har inte varit så mycket för fest.

Jag(nu 22) år och min kille(25 år) förlovade oss för 2,5 år sedan, efter att vi vart tillsammans i 4 månader, det sa klick för oss också från alla första början.. nu sitter i här, förlovade och med en son på 16 månader och har vår 3 års dag i maj, redan under den här "korta" tiden har vi gått igenom svåra saker, så nu vet vi att vi är ämnade för varandra.. jag har velat gifta mig länge, och gubben min har sagt att ja när vi vart tillsammans i 10 år... men nu har han smält så nu planeras det och kollas upp om bröllop, bara pengarna som saknas..

Men till själva poängen, känns det rätt för er att förlova er, det är ju trots allt bara ni som vet hur eran tillvaro ser ut så kör på det :) grattis! hoppas ni gjort ett bra val på ringar och att ni är lyckliga! :) 

nu har inte jag läst alla andra kommentarer till denna tråden, men jag har en åsikt som jag gärna delar.

Jag tror säkert att ni är seriösa med era känslor och att ni vill leva med varandra. På den fronten säger jag verkligen ingenting. Men jag har själv vänner som gifte sig väldigt unga, 18 resp 20, och trots att de hade varit tillsammans i 4 år när de gifte sig så märkte man många reaktioner i stil med "oj, vad ungt" "dom kommer säkert växa ifrån varandra" etc... Nu tror inte jag att dom kommer det, för de är varandras soulmate precis som du beskriver att du och din kille är.

Men jag vill ändå låta dig förstå att i er ålder, och DESSUTOM den relativt korta period ni varit tillsammans, så kommer nog människor kommentera det. Min uppfattning är att "trots att man VET att man är rätt för varandra, så kan det ändå ibland vara bra att vänta ett tag till bara för att folk runtomkring ska förstå hur seriöst det är mellan er och inte bara en "rolig grej att förlova sig". Förstår du hur jag menar?

Jag tror i allmänhet att, är man säker på vad man vill, så kanske man kan vänta ett litet tag till bara för att visa andra att det är seriöst! Vet inte om du håller men eller förstår min tanke, men det är min åsikt.

Ang distansförhållande är nog jag typ mest erfaren i sverige känns det som ibland. Varit tillsammans med min fästman sedan 2007 och under den perioden har vi haft ett år på samma ort... Det är skitjobbigt med distansförhållande, men om man verkligen älskar varandra så tror jag att det går!

Lycka till med era planer!

TS, hur har det gått nu då när det gått en tid?

Det höll nog inte... "Otippat"

Vi har det hur bra som helst! Vi jobbar i Lindvallen just nu, båda två, och bor även ihop här uppe! Åker hem om ca en månad, känns trist. Trivs jättebra här med jobb och min fina fästman! :)

Själv är jag i din ålder och min kille är ett år äldre. Vi har varit ett par i snart 2 år och ska förlova oss väldigt snart, för att sen gifta oss inom tre år när vi har råd och så. Jag har dessutom känt honom sen jag var ca. 14 och vi har gått igenom en massa svårigheter under tiden tillsammans. Men vi har klarat oss igenom alltihop tillsammans, så därför känner jag mig inte så orolig för vår skull. Just nu tycker jag att många förlovar sig så lättvindigt, efter bara en kort stund som en symbol, personligen tycker jag att en förlovning är ett tecken på att man ska gifta sig. Det enda jag skulle vilja kommentera vad gäller dig och din pojkvän är att ni varit tillsammans en väldigt kort tid, och ofta så hinner den "verkliga" personen inte visa sig på så kort tid(du kan alltså få en "chock" senare) och man hinner inte testa sitt förhållande då första tiden tillsammans är som en smekmånad ungefär. 

Men känns det rätt så lycka till!  

Härligt att läsa om unga som också är förlovade :) Är snart 21 och min kille 24, förlovade oss i år på vår 2 års dag och har inte bestämt exakt än när bröllopet blir men satsar på 2014 just nu (jag hoppas dock på att det blir tidigare haha) :)
Har också märkt att man inte får riktigt samma kanske seriösa bemötande när man berättar att man ska gifta sig och bara är 20. Trots att han och jag har varit en familj redan i 2 år (Bor i lägenhet som vi köpte gemensamt. Delar allt!) Så blir det något som man kanske inte ska ha så brottom med enligt vissa andra. Men vi har det ju redan :) Det blir ingen skilland mot nu om vi är gifta eller inte. Vi vill gifta oss för att inte bara fira kärleken utan också är det rent praktiskt när man ska ha barn. Jag viste redan när jag var 18 att det är mannen jag kommer gifta mig och skaffa barn med. Så vad är det man ska vänta på om man redan känner att man är säker på något :)     

Halloj.
Jag och min m2b förlovade oss när vi var 17 tror jag det var. Vi hade bara varit tillsammans  i 6 månader när vi förlovade oss.
Vi är fortfarande tillsammans och gifter oss nu den 29 december i år. Visst man kanske skulle ha väntat, men vi kände att vi var gjorda för varandra, vi höll dock förlovningen hemlig för alla i ca 6 månader för att det inte skulle diskuteras om vår ålder och att vi varit tillsammans för kort tid m.m

Lycka till med allt och gör det som känns bäst för er och lyssna inte på någon annan. 

Hej :)
Jag är 19 år och min sambo 22 , vi har varit tillsammans sen 7 juni 2009 och förlovade oss 1/1 2010 alltså hade vi varit tillsammans i nästan 7 månader(om jag har räknat rätt;) , jag kände ifrån första stund att han är den rätta! jag var 15 då vi träffades och han 18 :) (skulle fylla 16 och 19) nu sitter vi här i en lägenhet som min sambo köpte och vi flyttade in 10/02 2011(men fick lägenheten den 7e ;) , jag kunde inte stå med på lägenheten då jag var ej 18 eller hade ett fast jobb.. och vi har 2 katter och 6 degusar , vi delar stortsätt samma intressen och har samma framtidsdrömmar, nästa sommar den 7 juni 2013 blir det bröllop :)

och vi har hitintills inte fått någon negativ kommentar om bröllopet, och vad gör det? det är inte dem som gifter sig utan VI! :)

Jag och min "fästman" förlovade oss efter bara 3 månader tillsammans. Reaktionerna var inte så positiva, eftersom det var så tidigt och vi var så unga (19 och 20 år). Självfallet gratulerade våra nära och kära, men inte precis hjärligt och vi kände direkt att de flesta tyckte vi gick för fort fram. En naturlig reaktion kan tyckas, men ändå inte. Det är trots allt ."bara" ringar som byts och löfte om evig kärlek som ges. Oavsett ålder kan man lova varandra detta. Visst är det stort, men ändå inte. Det är ju ingen "fara" att förlova sig, men många tror att det står skrivet i sten. Själv tycker jag att skaffa barn i tidig ålder och snabbt är ett mycket större "problem", eftersom man binder sig och åtar sig ett ansvar som man inte bara kan säga upp. Oavsett om man senare i livet vill det eller inte, är man "bunden" med killen resten av livet. Man har ju ett barn ihop.

Nåväl. Många trodde nog inte det skulle hålla mellan mig och min M2B, men nu, 3.5 år senare är vi lika kära. Vi flyttade ihop på en gång vi blev tillsammans och det tror jag spelar en stor roll. Det är skillnad att vara tillsammans 3.5 år och hela tiden bo ihop, än te x 5 år men bo isär. Man kommer närme varandra och det är svårare att "dölja" sina mindre smickrande sidor. Det ör den totala tiden man spenderat ihop som avgör hur seriöst och hållbar en relation är. Jag tycker det är vackert när unga par förlovar sig, hellre gå all in i sin kärlek, än att försöka vara "krass" och hålla tillbaka. Känns det rätt, så är det oftast rätt, men ingen kan säga för hur länge!

Forskare säger att om man fortfarande är kära i varandra efter tre år så är det äkta kärlek. Man producerar ett hormon som gör att hjärnan befinner sig i det där "rosaskimrande" stället och den längsta uppmätta tiden för detta stadium är just tre år. Är man fortfarande kära efter tre år så är det äkta kärlek och inte bara ett fall av hormoner, så med det i åtanke så kan man egentligen inte veta om man vill spendera resten av livet med någon efter bara tre månader.

Jag och min sambo förlovade oss när jag var 19 och han 21 efter endast sju månader och nu i efterhand så tycker jag att det var heeelt för tidigt, vi har lärt oss så mycket om varandra efter det som man inte visste från början. Men vi har klarat det så här långt och nu är vi inne i en ny fas av våra liv som innebär karriärer och att få se världen. Så även om det känns som om ni är menade för varandra så tycker jag ändå att ni borde vänta lite till. Man tror man vet allt när man är ung, så kände jag i alla fall, och nu har man förståt hur lite man egentligen visste om livet och då fyller jag ändå bara 22 i år så tänk vad mycket jag vet när jag fyller 26 ;) Haaha!

Lycka till! Men som någon annan skrev så tycker jag också någon form av löftesringar låter som ett bra alternativ.

Det finns verkligen massor av fördomar mot unga som ingår ett förhållande/förlovar sig/gifter sig.

Vi förlovade oss när jag var 14, då hade vi varit tillsammans i 10 månader. Nu 13 år senare är det dax för bröllop, vi har två fina barn tillsammans och ett stort hus som vi trivs i. Det är dessutom rätt stor åldersskillnad mellan oss vilket har stört många, men vi har haft ett riktigt stabilt förhållande ända från start, inga uppbrott eller grova svek. 

Det kanske inte är det vanligaste att det faktiskt håller under dom förutsättningarna, men det är ju tråkigt om alla ska bli dragna över samma kam  

Jag och min sambo förlovade oss 2007 när vi var 19 och 21, då hade vi varit tillsammans i ca 4 månader. Och vi hade känt varandra i lite mer än 4 månader till 5 månader. 2014 gifter vi oss :)