20 år och förlovad?

Ett litet sidospår bara, jag förundras alltid över folk som försöker framhäva att de har det perfekta förhållandet genom att säga att de aldrig bråkar. För mig, bråkstake nr 1 så är det helt orimligt. Jag älskar ju såklart min blivande över allt annat, jag gör allt för honom, men får jag inte skälla på honom och bråka ibland blir jag galen. När vi först blev sambo för över 3 år sen bråkade vi massor men det var nog ett sätt för oss att lära oss hantera varandras sämre sidor. Nu förstår jag ju att alla inte är lika konfliksökande människor som jag är men bort med stämpeln att man har bästa förhållandet om man inte bråkar, ibland är det sunt med bråk  Så länge man kan bli sams och veta att man ändå älskar varandra!

Jag håller med så många andra här inne men egentligen ska jag bara vara tyst. Jag och min blivande började dejta och jag lyckades bli med barn efter bara 3 veckor  Paaaanik, men eftersom jag hade en dotter sedan ett tidigare förhållande så var inte abort ett alternativ för mig. Jag och killen bestämde oss för att försöka och nu sitter vi här, två år senare och planerar bröllop. Allt är kanon mellan oss TROTS att vi bråkar och är i luven på varandra titt som tätt MEN jag måste understryka det så många andra har sagt. Man känner inte en person efter 3 månader. Jag och min älsta dotters pappa var tillsammans i över 5 år och jag trodde jag kände honom utan och innan men jag fick reda på att han varit otrogen så inte ens efter 5 år så känner man någon till 100 %. Lugna dig kanske med förlovning tills den första förälskelsen lagt sig ( säger jag som fortfarande är nykär) men du fattar hur jag menar 

All lycka till er  

Måste hålla med, att bråka är bra! Att få rensa luften ibland, sen går det ju till under olika omständigheter, vissa behöver få skrika av sig, andra sätter sig ner och pratar (fast det kanske är lite häftigare prat)! Det är bra att bråka säger jag, för man behöver få ur sig saker och det är också viktigt att ens partner får reda på vad det är man stör sig på!
Hörde för övrigt något klokt någonstans häromdagen. Man ska inte försöka förändra den andre utan man ska försöka förändra sig själv. Och just därför är det ju viktigt att man ser till att ens partner får veta vad det är man stör sig på! Då kan den själv uppmärksamma det och ge det ett försök (om den vill det).  

Mycket beror ju på vad man vill med förlovningen. Många förlovar sig numera för att visa att man är i ett seriöst förhållande och så. Men jag tycker personligen att man enbart ska förlova sig om man planerar hela sin framtid med sin partner. Köpa bostad, skaffa barn, sitta på en veranda när man är 60 år med barnbarnen springandes utanför. Jag tycker inte själva åldern spelar så stor roll då (jag är själv 20år och förlovade mig i somras). 

Jag och min M2B hade diskuterat allt det där i månader innan han friade och vi visste precis vart vi hade varandra. Tycker du/ni att det är för tidigt att prata barn eller planera framtiden (längre än förlovningen) så tycker jag ni borde tänka om kring förlovningen.

Förlovning för mig betyder att bröllop väntar inom ett par år och bröllop innebär resten av livet med varandra. Känner ni er redo för resten av livet med varandra är det bara att köra på! Men tänk igenom det riktigt ordentligt först =) 

Tycker absolut att ni ska göra det som känns rätt för er, förlova er om det är det ni vill!!!
Jag och min sambo var 21 och 22 när vi träffades och förlovade oss efter 9månader, nu har vi varit förlovade i 9år och imorgon gifter vi oss.

Lycka till!! Hoppas att ni får uppleva många lyckliga år tillsammans!!!
Kram C

Så, vad bestämde ni er för?? 

Jag och min m2b träffades när jag va 17 och han 19, enligt oss både så ville vi flytta ihop först och se hur det va att leva med varandra dag ut och dag in innan vi gav oss på något som involverade förlovning. Vi förlovade oss midsommarafton 2010 och har bott ihop sen januari 2010. Idag har vi hus och hund och har planerat att gifta oss på midsommarafton 2012. (2 år efter förlovning) Själv personligen hade jag inte vilja förlova mig med någon om jag inte visste hur han va att leva tillsammans med. Visst vi har inte varit ihop i mer än 3 år och gifta när vi varit tillsammans i 4 år. Barn kommer inte än på ett tag då vi har renoverat frdigt huset. Men när man är ung och nykär så vill man helst gör altl på en gång, idag är Förlovning väldigt underskattat tycker jag och folk gör det idag för alla andra gör det i sin kompiskrets ungf. Samma år vi förlovade oss så förlovade sig 4 kompisar till oss också, kändes lite som om att folk börja tävla om förlovningar, giftermål och skaffa barn. Men känner ni att det är rätt på kör på det. Ingen hindrar er från att göra det.

Jag håller med många som skrivit i denna tråden, det är inte vårat beslut om vad ni ska göra i erat förhållande, men tänk en extra gång först innan ni ger er in i ett engagemang.

Jag tycker att ni känner bäst själv hur NI ska göra och strunta i vad andra tycker.
Jag själv träffade min m2b när jag var 20 år, han 21.
Vi flyttade ihop och förlovade oss efter 3 månader tillsammans.
I år firade vi 10 år tillsammans. Vi har inte gift oss än, men kommer att göra det 2013.
Vi har även 2 barn tillsammans och bor i hus.
Så vi visste att det var vi från första ögonkastet vi gav varann!!!

Lycka till

Jag är själv 21 och min fästman och sambo 25. Och vi har snart varit tillsammans i 2 och ett halvt år. Och förlovade i 8 månader. Jag tycker nog att ni borde vänta ett tag iaf. För som sagt känner ni inte varandra riktigt än och ni är ju i det stadiet man är nyförälskade i och kan vara en av anledningarna till att ni inte hunnit bråka än för att allt är så gulligt.

Min "point of view"

Ni har inte varit tillsammans tillräckligt länge för att börja bråka än. Ni lär fortfarande känna varandra.

Jag och min kille förlovade oss när jag var 18 år och han 25år, vi hade varit tillsammans i ett år.

Vi ville bland annat visa andra att vi verkligen älskade varandra eftersom alla störde sig på skillnaden på vår ålder när vi blev tillsammans.

Jag är nu snart 23 år och vi förlovade oss nyligen igen. denna gången "på riktigt" nu gör vi det för att vi fortfarande älskar varandra, nu ännu mer. Även fast vi har haft motgångar och "bråkat". Vi skall nu gifta oss.

Jag säger inte att ni inte skall förlova er. För jag ångrar inte att vi gjorde det. Men känn inte att ni måste pga vad andra tycket. Men jag råder er att vänta tills ni var tillsammans lite längre, och lärt känna varandra ut och in!. Lycka till.