20 år och förlovad?

Jag och min pojkvän är båda 19 och vi har snart varit förlovade i 2 år. Vi gjorde det ca 1.5 år efter att vi hade blivit tillsammans. Vi gjorde det för att vi älskade varandra så mycket och för att vi kände att vi ville visa vår kärlek i någoot, precis som du beskrev det, vi ville symbolisera det. Men inte för att visa andra och "bara för att göra det" som många gör. Men vi planerar hela vårt liv tillsammans och båda vi ser ett liv tillsammans framför oss.

Så jag tycker att om ni ska göra det, så gör det för ER skull, inte för vad någon annan tycker. Så eftersom du skriver här så betyder det att ni funderar över vad andra tycker och det ska inte spela någon roll. Men det kan alltid vara bra att fråga! =)

Men jag tror att många anser att man är för ung och oerfaren och bara gör det för att det är coolt, roligt etc. men "vuxna" som har varit tillsammans i allt från 6 månader till ett år både förlovar sig, gifter sig och skaffar barn. Så varför kan man inte göra det om man är lite yngre och verkligen vet att man har hittat rätt!?

Men som sagt gör det för er skull, för att ni älskar varandra och inte för vad andra tycker! =)

Lycka till!

Jag är lite äldre än dig, men jag och min fästman(!!) hade varit ihop i 2,5 år innan vi förlovade oss.. Jag ville vänta lite och inte hasta in i något.. Även att jag kände att  He's the one!!

Jag känner varken dig eller din kille så jag menar inte något ont om er nu.. Men vissa speciellt  yngre förlovar sig lite för fort.. Man är nykär och självklart så känner man att denna personen är HAN!! Jag var själv ihop med en kille när jag var i din ålder.. Det kändes som att vi skulle vara tillsammans för alltid.. Men efter 1,5 år så tog det slut.. Vi var dock inte förlovade. Han ville, men jag höll tillbaka lite..  Och jag menar verkligen inte att det är det som kommer att hända med dig och din kille.. Men jag bara säger..

För mig är det så stort med att förlova sig/gifta sig.. Jag vill bara göra det EN gång i livet.. Så därför vill jag inte hasta in i något mitt i alla nykärhet.. Nu har vi varit tilsammans i 4 år och planerar bröllop till nästa sommar..

Om jag var du så skulle jag vänta lite.. Kanske kolla hur ''starka'' ni är som par.. Vänta tills ditt jobb i Åre är slut.. Det är inte alla som klarar av distansförhållanden..
Man kan ju symbolisera sin kärlek på andra vis.. Jag och min sambo skaffade halsband.. Silverbrickor.. två var... Jag har en med hans namn och en med datumet vi träffades.. Och han har en med mitt namn och en med datumet vi träffades.. Dom skaffade vi efter ett halvår eller något sådant!!

Men allt handlar ju om person till person.. Jag tycker att man ska lyssna på sitt eget hjärta (med en liten pust att sunt förnuft och tänka efter lite) inte tänka på vad alla andra säger... Jag menar, det finns ju dom som träffades när dom typ var 14 och har hållt ihop tills döden skiljer dom åt..

Jag förlovade mig när jag var 19 och bara hade varit tillsammans med min pojkvän i en månad.

Men det kändes rätt och det håller ännu. Förlovning skulle jag inte säga att det är för tidigt förr. Äktenskap däremot är mer komplicerat och juridiskt bindande, därför skulle jag rekommendera att vänta lite med det. Jag har varit förlovad i 3 år nu och vi ska vänta 1 1/2 år till.

Men känner du att han är rätt för dig. Tveka inte.

Åldern tycker jag absolut inte spelar någon roll, mer andra aspekter jag tycker inte riktigt stämmer... Tycker att det låter som att ni gör det av fel anledning, att på ngt sätt hålla kvar varandra med en ring... Och tänk på att under tre månader tillsammans, som särbos dessutom så hinner inte mycket komma upp till ytan.

Håller med. Jag tycker ni ska vänta. Efter tre månader är man fortfarande i förälskelsefasen och ser allt i ett rosenrött skimmer. Att du upplever relationen som "perfekt" bekräftar det eftersom ingen relation är perfekt. Precis som ingen människa är perfekt. Jag vågar lova att ni båda två har en del mindre perfekta sidor som ni inte har visat varandra än. Den stora utmaningen i ett förhållande kommer när rosendimman lättar och man står där med en morgonsur latmask som pruttar i sömnen och glömmer saker man kommit överens om. Det är då man ser om man under förälskelsetiden har byggt upp någonting mer grundläggande som håller att bygga på även i det avslöjande morgonljuset.

Visst är det fullt möjligt att du har träffat din själsfrände (det svenska ordet för soulmate) och att ni verkligen passar ihop och kommer att tillbringa resten av era liv tillsammans. Och i så fall är det ju ingen brådska med förlovning, eller hur? Ni har ju hela livet på er. Om ni är oroliga för att förhållandet inte ska klara påfrestningen med säsongsjobbet utan någon väldigt speciell symbolhandling så är det snarare ett tecken på att det kanske inte är så starkt - är ni så säkra på att ert förhållande klarar alla påfrestningar behövs inga yttre markörer.

Sen är jag personligen av den uppfattningen att en förlovning är just en för-lovning, dvs ett tillkännagivande av sina avsikter att gifta sig så snart det är praktiskt möjligt. Därför förlovade jag mig inte själv förrän vi hade bott ihop, gått igenom prövningar, och verkligen lärt känna varandra och sett hur vi fungerade ihop.

Kan ni inte äta en romantisk nyårsmiddag där ni planerar er framtid, gör upp en plan för när och hur ni ska flytta ihop, hur ni vill att ert liv tillsammans ska se ut, och så kanske bestämma att ni ska förlova er om, säg, ett år. Då har ni tydligt inför varandra uttalat er bestämda vilja att höra ihop, och det var väl det ni ville uppnå med förlovningen?

Jag säger njut av förälskelsen i fulla drag, var rädda om varandra, vårda relationen, och så håller jag tummarna för att det känns lika rätt om två år!

Jag och min fästman var (och är fortfarande) 20 när vi förlovade oss, ser absolut inget fel i det. Jag vet att det är honom jag vill spendera resten av mitt liv med, varför kan jag inte få börja leva det nu? 

Att förlova sig som 20-åring är absolut inget problem tycker jag, är en helt normal ålder att förlova sig i dagens läge. Själv förlovade jag min när jag var 18.
Dock tycker jag att om man ser till tiden ni varit tillsammans så är det för tidigt. Tycker inte man är mogen att förlova sig efter 6 månader (med vissa undantag, ex. om man ändå känt varann 10 år..). Vid 6 månader har den första förälskelse inte ens gått över.

Åldern har jag inga synpunkter på, själv är jag 19 (fast han är 27 :P) och vi ska gifta oss i övermorgon!! Men däremot tiden, alltså, vi tyckte också att vi kände varandra utan och innan efter tre månader, men det gör man bara inte... Bara så du vet. Och att inte bråka på tre månader tycker jag liksom inte är någon bedrift, klart man kan hålla god min i tre månader, så förvänta dig inte att ni aldrig kommer bli osams. Vi har varit tillsammans i två år och sju månader och har på sin höjd varit rätt sura på varandra (fast vi löser det alltid direkt så klart) och ingen av oss är bråkig till naturen liksom. Men det är inget jag kunde veta säkert efter tre månader med honom, naturligtvis tror man det, men man kan faktiskt inte veta säkert :) Förlovningen är ju dock inte juridiskt bindande eller någonting, det är ju ett löfte man ger till varandra, så jag tycker det beror på hur lätt ni tar på löften :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle råda dig att ta det lite lugnt! Är det inte bättre att ha någonting att se fram emot? Jag och min sambo gifter oss när vi har varit tillsammans i 14 månader...Dock har vi känt varandra sen vi var små och bott ihop sen dag 1 i princip (officelt flyttade vi ihop efter 1 månad), men på ett sätt kan jag önska att vi skulle vänta lite, men eftersom vi vill ha barn och vill vara gifta innan bestämde vi oss för att gifta oss ändå :) Men jag kan önska att vi hade blivit tillsammans för 3 år sedan så vi hade velat/kunnat vänta lite...Men jag kan säga att vi har inte ett perfekt förhållande, för såna finns inte. Men vi har ett fantastiskt förhållande med kommunikation, och ömhet. Och en bättre människa att spendera sitt liv emd kan jag inte tänka mig...

Så jag skulle råda dig att vänta! Är det inte roligare att ha alla sådana saker framför sig? Och slippa allas höjda blickar och kommentarer?

Tack för alla uppriktiga svar! Tacksam för det. När jag säger att vårat förhållande är perfekt så är det det för oss. Vi tycker att det är perfekt när man kan disskutera eller bråka men också lösa det snabbt och enkelt. Inga svårigheter där. Men självklart kommer vi bråka om större saker, senare, men då löser vi det då. Vi är starka och vi kommer klara det!

Vi har sett varandras dåliga sidor men vi hanterar dom så otroligt bra och när vi inte kommer överens om saker och ting så pratar vi om det. Och detdär med att vänta och se fram emot det längre fram, det finns massor med saker som vi ser fram emot. Leta lägenhet, flytta ihop, tänka på att skaffa barn, skaffa barn. Och när man har det och om man redan är förlovad så har man dendär känslan sen att gifta sig efter så lång tid med allt detta bakom sig.

Kan inte riktigt förklara allt men vi struntar egentligen i vad folk säger om åldern och tiden. Ska bli intressant att se våra föräldrars och syskons miner när vi visar upp detta efter nyår men vi bryr oss inte riktigt om vad dom ska säga. Jag hoppas dock att folk kan vara glada för våran skull och hoppas på oss helt enkelt! Jag VET att även om mina föräldrar kommer tycka det är för tidigt så kommer dom vara glada för våran skull! :)