I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Haha, precis min tanke! Kors i taket, ceremonin är viktigare än bra bilder!  
Jag måste säga att jag också blev lite besviken på rubriksättningen på länken. Jag hoppades ju på en riktigt tokförbannad präst som fick världens utbrott - han sa ju bara till lite lagom bestämt. 

Hur har ni det allihop? Jag har varit så väldigt dålig på att hinna in här. Mest snabbscrollning på facebook via mobilen. Blomman, hur mår du? 

Jag hade en så fantastisk sommar! Opera, lantluft, bad varje dag, cykling över fält, massor av glass, nya och gamla vänner och kontakter, många egna konserter - känsla av semester trots att vi jobbade mycket. Det var vemodigt att åka ner till stan igen, men här har varit mycket kul också. Nu hoppas jag att det rullar igång lite kul jobb på institutionerna också.

Maken är uppe norröver för att med start på måndag göra den första av två provveckor i en orkester, efter väl genomförd provspelning i våras. Så spännande!!! De är fyra stycken som provas två veckor var till två tjänster. Håller tummarna så de vitnar! 

Misarna var förstås med på landet i somras och verkade väldigt nöjda och glada. Nu är det gos och bus för hela slanten här hemma!
Vår numera 13-åriga dam har varit ganska dålig, något med magen. Diarréerna hon hade tidigt i våras och som vi kollade upp utan resultat (vilket ju är bra förstås, alltså att det inte var något allvarligt fel på njurarna eller så, som man annars kan misstänka med äldre katt som får diarréer), har kommit och gått under sommaren. Hon har ändå varit pigg och haft god aptit, och eftersom veterinären inte såg någon fara på taket har vi inte heller haft anledning att oroa oss. Men ett par veckor efter att vi kommit hem igen blev hon väldigt dålig och det kom bara blod. Panik och drama och sent söndagskvällssamtal till djursjukhuset, som bedömde att vi kunde avvakta till måndag morgon.
Nu har vi tagit massa blodprover igen, det har gjorts ultraljud över magen för att se att där inte är tumörbildningar eller annat otäckt, vi har också kollat avföringsprov - allt utan något konkret resultat. Veterinären har en teori om att hon har en kronisk mag- och tarmsjukdom som har blivit värre. Vi håller henne på dietkost (igen) och med kosttillskott i form av någon bra mjölksyrebakterie. Det är okej nu, så vi avvaktar tills vidare och hoppas att hon kan äta upp sig igen. Lilla pärlan!

Vår lille buse har blivit 1 år och är större, lurvigare och envisare, men är lika busig och lika gosig. I natt fick jag inte sova för att han välte halva hemmet med jämna mellanrum. Hans favorithyss är att krafsa ur all sand ur kattlådan, så att den ligger i ett riktigt tjockt och härligt lager på heeela badrumsgolvet, och sedan halka runt i den där som om det vore en skridskobana... Det är tur att han är så söt och så go också!  

Åh, här vare ju action! Jag hinner inte vara här nu, för vi har sväronen här i helgen, och då är det ju lite otrevligt att sitta och snacka med er istället men KRAM på er och lite särskilt till Syrinx som jag undrat vart du tog vägen.

Och för tusan GRATTIS FLAMMAN!!! *kling*

Tack Blomman!

Födelsedagen firades i fredags hemma med nära och kära.
Lördag hade vi BF och då hade jag Recyklingparty med mina ryska väninnor, då vi har knytkalas och byter kläder, skor och väskor med varandra.
Igår var det familjegudstjänst med änglatema så barnen sjöng där, och jag satt i bänken.

Hur har ni andra haft det i helgen? 

Flamman: härlig helg låter det som!

Blomman: åhh en yttepytte litet gullefjun!

Syrinx: vilken sommar! Stackars gamlan!

Daa: hur har det gått med blåsorna?! Stackars liten!

Kjell:

Jag har hamnat i kulisserna, läser o begrundar men har ibland inte möjlighet att skriva o en del av gångerna så har jag inget att tillföra känner jag.....

befinner mig just nu nere i ett avgrundsdjup slukhål.......kämpar på med träningen, känner mig starkare o kanske lite slankare men viktmässigt rör det sig inte.....men det hade jag iofs inte räknat med.....dock så hade jag hoppas o räknat med att kondisen skulle bli bättre o bättre o likadant styrkan i musklerna.....

för styrketräning blir det även att jogga med 30 kg extra......men igår grät jag när jag kom ut på min runda..... kändes som att jag vägde som femton elefanter..... o ingen ork hade jag.....fastän jag sovit många timmar på natten....dock sönderhackat men ändå..... Kändes riktigt riktigt hopplöst o tråkigt o ja......värdelöst

Så klart kände jag mig STÖRRE än STÖRST fastän jag precis köpt ett par jeans i en strl mindre än vanligt.....

Maken märker att jag inte är mitt glada o pigga jag.....så jag berättar på engelska för att inte den stora loppan ska bli orolig osv....tårarna stiger i ögonen o den totala kollapsen är inte långt borta......
Vet ni...... DÅ kläcker maken av sig:
- Det var ju inte bra. Men jag tror att du måste springa längre rundor!

Precis där.....med hakan nere i kina.........kom min hårdsmälta.....medans jag står o gråter o skrattar över hur förbannat klumpig o dum i --------- o helt pantad jag tycker han är så ber jag honom vänligt men bestämt att ALDRIG ALDRIG försöka "peppa mig" mer. Jag menar.....hur i hela fridens namn tänkte han att det skulle hjälpa mig?! Så dj-la dumt så det är roligt!

Så jag är kvar i mitt avgrundshål men lite roligt har jag ändå.... Nästan i klass med kattbajs-episoden!

 Ingis: en hel massa kramar till dig! 

Nu vet jag inte om det var din dåliga löprunda som kastade ner dig i det där förb...! slukhålet, men om det är så vill jag bara säga att jag också nu i sommar har gråtit under en löprunda som bara var kass och orkeslös och en enorm kamp för varje steg. Hopplöst, tråkigt och värdelöst. Inte ett spår av rörelseglädjen. Vad är det för idé att hålla på med skiten om det känns såhär och man bara blir sämre? MEN:
Det var en svacka. En makalöst djup svacka, för så dåligt gick det och så hemskt kändes det, men ändå inget annat än en svacka.
Hoppas att du det snart får kännas bra igen.
Om det är mer som trycker dig, så tänker jag krama ännu mer på dig, så det så.

*Kramarkramarkramarkramarkramar*

Stackars Axel fick träffa en sköterska som hämtade en läkare som konstaterade att han fått nässelutslag som en reaktion på svinkopporna. Han har fått penicillin och antihistamin och är nu en ganska pigg och glad pojke, om än med fula utslag.
Vi trodde att resten av familjen klarat sig, men igår hittade vi misstänkta prickar på Fälgas rumpa. Rustar för vab några dagar till (just nu är maken hemma).

Syrinx: kul att höra av dig! Hur går det för katten?