I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman underbart med konsert imorgon, det är du så värd!!! Hurra för musikern och barnens glädje.

Jo det är ju de magiska 3 månaderna som det tar för alla att vänja sig med en ny famljemedlem eller att komma till världen. Men sedan tänler jag inte påstå att från o med nu rullar allt lätt. Men för varje steg framåt är det en vinst. Att vi här om kvällen lyckades mysa samtidigt som båda barnen sov, annars har vi utveclat babygym-sex här. Lgga o dra i speldosa eller se till att lillen är nöjd i babygymet är väl onte det man helst gör under myset. Eller att vi ni börjar få A att somna i korgen på lvällarna någon enstaka kväll til o med innan vi själva lagt oss. Alla steg framåt är sköna..m

Imorgon kommer barnens faster hit o hjälper oss med dem. Själva skall vi röja i ordning i ett förråd. Har massa hyllor som vi fått som skall in där o saker som skall ställas i ordning. Halleluj för att få lite ordning. Söndag ska vinog försöka leka o njuta av barnen.

Låter som en både produktiv och mysig helg!

Här blir det typ inget alls gjort... Mannen i mitt liv är inne i en ny "workbinge" efter att ha varit ledig i 6 dagar så jag är ensam här hemma igen.
Ska försöka fixa lite matlådor o så bara, alltid bra att ha i frysen, men annars blir det nog bara att kolla absurt mycket BG och SG1

Hvidis: jag vill se bilder! *hoppar jämfota*

 

Lanovia: gläds med dig över att ni äntligen är friska. Hoppas att det får fortsätta.

 

Aurum: hej på dig! Kul att se dig.

 

Flamman: Kul med konsert ikväll!

 

Syrinx: så typiskt att det ska krocka. Men ni verkar ju ha koll på läget ändå. Och nej, jag tycker forfarande inte att du verkar negativ, snarare tvärtom! *peppar*

 

Här är det jättedåligt med städning. Faktiskt är det alldeles nog svårt att få till den där vanliga städningen. Jag får nog leva med att jag är en ganska lat person som prioriterar fel saker. I alla fall när de mest nödvändiga är prioriterade. Prio 1: barnen och deras behov. Prio 2: mat och nödvändig vila till föräldrarna. Så långt känns prioriteringarna rätt. Men efter det skulle man ju faktiskt kunna ha hemmet som prio.

Och så skulle jag behöva träna, för jag är i usel form. Ofta känner jag mig kass som verkligen inte orkar ta tag i den där träningen. Det behöver inte bli mer komplicerat än att göra plankan (fyyyy vad tråkigt jag tycker att det är) någon gång om dagen och gå lite snabbare med barnvagnen. Men jag vill inte. Jag ids verkligen inte.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att avvakta lite och invänta lusten att röra på mig. Jag håller på att tillfriskna från en depression och jag tänker se det positiva: sömnen fungerar fantastiskt bra och jag är mig själv igen. Det är ingen liten sak.

Oj. Ledsen liten Fälga.

 

Massa kramar.

-Nämen HEJ Aurum! Eller XXXXX, -fasen, vad var det nu du hette förr... jag vet mycket väl vem du är jöh, och jag har dessutom undrat hur det gick med dig, fast tänkt att "så tok-kär och galen som hon var när hon försvann, så är det säkert bra, och så kommer hon nog tillbaka framöver också" Och se där!

 

Detta är inte Tanttråden, som du kanske förstått, men de Tanter som är kvar från förskingringen, hänger här ihop med både det ursprungliga Vått&Torrt-gänget och dessutom nypåstigna sedan den parallella granntråden "tivoli..." stängt och flyttat till annan plats. Så, det är en mycket trevlig blandning av folk fårn tre riktiga långkörare som vistas här. Du har ett flertal trevliga nya bekantskaper att göra, fast otroligt nog är vi ju faktiskt några kvar som varit här längre än man egentligen kan begripa...

Du nämns förresten i överlämningstrådarna fortfarande som typ den enda vi kan komma på på BT som verkligen borde ha överlämning, du får väl sticka in näsan i de debatterna och se vad de säger. Hihi!

Nä, det är verkligen ingen liten sak.  Det är ärt att fira!

VÄRT att fira menar jag!

Igår hjälpte jag en kompis från kursen att flytta.

Nu kan jag inte berätta om hennes situation och hänga ut andra hur som helst på nätet, men alltså tjejer, ibland, somliga speciella dagar i livet, får man intryck som går förbi alla ens lager och försvar och sätter sig rakt i hjärtat. Igår var en sådan.
Jag har inbränt i både hjärtat och på näthinnan saker jag vet kommer att stanna där föralltid.

Mest av allt, en ung flicka med ögonen blanka av tårar. Sådana man får när lättnad tar över kropp och själ. Levande ljus på ett soffbord och doften av nybryggt kaffe i en alldeles egen lägenhet, med egen nyckel och en fredad zon. Ett hem.

Närjag tänker på den tacksamhet och glädje hon strålade av, och hur stolt hon är över sitt udda och allt annat än trendiga möblemang, då måste jag gråta och jag känner starkt att det finns något långt bortom inredningsperfektionismen, slit och släng och spenderarkulturen vi har. Det som är den verkliga och djupaste betydelsen av Hem Ljuva Hem. Det är inte utan att man skulle vilja skicka oss alla, så ofta ständigt lite missnöjda, på en realitycheck.

Åh shit, jag måste gråta lite igen...