Piggelin, GRATTIS i efterskott! Du har ju fyllt år för tusan! Hade du en bra helg?
Grattis till T också, men Flamman vad läskigt med trappan!
Jag har definitivt kommit upp i en ålder där jag inser att konsekvenserna av att ramla dessutom ofta är betydligt värre för mig själv än för ett barn. Jag har sett hur brutna armar och så vidare faktiskt gjort att livet inte riktigt blivit detsamma för kvinnorna i fråga efteråt. iofs är det fråga om något äldre kvinnor än jag själv, men man är definitivt inte lika snabbläkt numera som för 30 år sedan.
Ninnis, din vecka låter underbar! Hoppas ni får kanonfint på alla sätt.
Ang Biggest Losser så säger jag varje gång "shit shit shit, akta så han inte dör!" men, det är ju som sagt ett extremt program för extremt feta människor med extremt stora behov av hjälp och jag tror att den här sortens övervakade och kravfyllda tränings- och kostkontrakten är rena livräddaren för många som låtit det gå så långt. Eftersom de antagligen verkligen kommer att dö för tidigt om de låter bli att vara med, och "lagomstarter" i långsamt tempo kanske inte räcker för dem som motivation, jag menar, om man väger 180 kg och på en vecka tappar 0,5-1 kg som annars brukar vara rekommenderat, så tar det ju mellan 2-4 år för den kvinna som ska ner till 80 kg, och då är det kanske redan försent. Plus att hon kanske oftast tappar motivationen längs vägen. Nu måste man ju såklar tinte var amed i Biggest Looser för det, men någon form av proffessionell hjälp tor rjag de flesta behöver.
Min egen läkare/sjukgymnast/livsstilscoach har alla sagt att man numera mer och mer insett att man faktiskt kan lägga ihop summan av all rörelse under en dag. Alltså är 15 min morgon och kväll lika värdefullt som 30 min på raken en gång. Därav stegräknarsuccén tex. Och att 30 min/dag är den tid man behöver röra sig/dag för att leva hälsosamt. Sedan är det ju givetvis olika saker som spelar in beroende på varför man tränar och vad för resultat man är ute efter i den specifika träningen.
Men, man märker ju som sagt själv när man gör ett upplägg om det är tillräckligt eller ej. Min promenad och matnivå just nu gör att jag ungefärligen håller vikten, men ska jag tappa igen-vilket jag ska-så lär jag definitivt ta och knata på lite flitigare och/eller strama upp fikabudgeten lite.
Förresten hittade jag i en kartong, flera par jeans som jag hade glömt att jag äger, vilket gör att om jag nu tar några kilon till i vår, så har jag åtminstone byxor att täcka baken med och med flit och nit kan jag nog dessutom ha lite sommarkläder som exempelvis några shorts och en kjol som redan finns. Det är SÅ opraktiskt och oekonomiskt att pendla mellan olika storlekar! TÄNK vad bra om man kunde ta och landa på en lagom size och sedan hålla sig där-då kan man bygga upp en garderob som hänger ihop och stämmer med en själv, ens stil och vart i livet man befinner sig numera. Det är en av mina långsiktiga målbilder. Byxorna i nästa storlek är en mer kortsiktig och gripbar.