I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Fick precis reda på att Amaretto har passerat 5-kilosgränsen! Så mycket har han aldrig vägt! Bra med rehab hos panschisfarbröderna!
*glad matte studsar runt*

Muggles vad skönt att Adas mage blivit bättre. Mindre kul med Bedas höfter, hoppas hon har fel! Men bra att det kollas upp i alla fall.
Tråkigt att helgen blir inställd med det är snart januari.

Har tagit fram ett pappar och skrivit ner Ingis gissning.

Jag hade en slags känsla för 16 november bara för att det är min döda brors födelsedag. Men ändå skönt att det inte blev då. Nu vet jag inte, går jag över som med E blir det 6 december men det hoppas jag ju inte på. Jag vet bara att om det blir 30 nov blir det kris på makens jobb. För då är typ alla borta förutom han pga begravningar, utbildningar och sjukskrivningar. Så på något vis känner jag en viss press att inte pricka denna dag.

Det går långsamt framåt här också. Svårt att hitta tiden att sitta, tänkte se om jag kan få lite gjort innan E skall hem från dagis idag, men vi får se. Måste förbarma mig över hunden också som jag knappt orkat gå med ännu.

Att man kan vara så trött. Har börjat få elefantklumpar till fötter också. Men där är jag bara tacksam för att det börjar först nu. Var svullen typ halva graviditeten sist.

Heloise vilka underbara nyheter.

Heloise har länge tänkt att kopiera in det här till dig men glömmer det hela tiden. Detta fanns att läsa på en bekants FBsida för ett tag sedan. Hon har fått ett barn som tyvärr verkar ha rätt allvarliga symptom. Jag vill på inget vis mästra över dig och säga att det du  gå igenom inte är jobbigt. Det är det!!! Och du behöver verkligen få bryta ihop mellan varven det är inte du som skall vara stark gentemot din familj och släkt, det är DU som skall kunna ringa dem och få tröst när du behöver.
Men tyckte det här var ett fint sätt att tänka på det hela när livet kastas om och blir så totalt annorlunda än vad som var tänkt.

"Välkommen till Holland"

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder
... - att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå,
att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt:
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. 

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats.
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien,
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella,
det väldigt härliga... med Holland. 

Så fint det var Lanovia. Snörper i hjärtat. *torkar tårarna*

Min lilla gladiator har precis störtat till sängs! Hurra! Victory! Första lyckade middagsnattningen på ett par månader. Och tre lämningar i rak på dagis utan tårar. Det hjälper att bryta samman ibland.... Få ut ångesten och fyllas med äkta hopp om att det nog ska gå. (tack för ert underbara stöd i processen! *puss*). Så skönt att hon får sova, så hon är utvilad i eftermiddag och i kväll. Då kommer en väninna på besök- e älskar henne verkligen så de kan mysa lite medan jag lagar mat och e kan ara uppr lite längre. Sen blir det nog till att öppna en flaska vin och snacka en massa i soffan! (när barnen somnat, såklart)

Ingis: vi går ta det en annan kväll! Det ser jag fram emot! Kul att gubben din blev glad över att hand lulliga fru kom hem

Nu ska kg öva cirkuskonster med min son och ha ett snack med honom att han går säga mamma också inte bara Baba, jag vet ju att han kan!

Lanovia: skriv upp att jag tror på den 1a december! 51lång och 3630gram!

Lanovia - vilken otroligt fin berätttelse/beskrivning, verkligen tänkvärd.

Lanovia igen - Amanda kom två dgr före utsatt tid, så jag var otroligt inställd på att lilleman SENAST skulle komma då med. Istället drog han över tiden med 10 dgr (eller var det 12?) Fy vad segt det var... Hur som helst, jag gissar på 28 nov!

MSW - ser fram emot att höra mer om lilla tjejen & förlossningen. Såg bilden på FB med personsökaren, jag var trög & fattade verkligen ingenting först Grattis igen!

Hvidis - nu har det pratats så himla mkt om dina magövningar & jag skulle definitvt behöva göra ngt åt degklumpen - beskrivning tack!

Ingis - kul att få klä upp sig lite!

Solde - kul med intervju! Jag var också på intervju i veckan, den tredje på samma företag, så det börjar dra ihop sig känns det som De som lever får se!

Imorgon ska Amanda ha sitt första barnkalas, det är stort för henne (& hennes föräldrar!). Kul!