I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Fru Sy: vilket skit med gallstenen!

Ja, det är jobbigt att aldrig få lämna över ansvaret för barnet, oavsett hur mycket man trivs med ansvaret. Skulle det fungera att din man offrar lite nattsömn någon gång då och då, även om han jobbar, för att du ska få lite mer sömn?

 

*kramar om*

Men så riktigt! *mumsar*

Blommis: jag har inte läst färdigt ditt hjärtekramande inlägg ännu- jag måste bara skriva att tycker att du borde starta en blogg- en sån som det ligger reklam på som man får pengar av efter ett visst antal besökare. Det finns väl fortfarande? Eller? Du kommer få så många hits och vem vet, det kanske är där din framgång ligger? I mina ögon är du nämligen det- du äger talet och skrivandets gåva och ett varm hjärta och klara ögon (dina egna fantastiska ord) och ger och ger och ger av din gåva utan att få något (pengar) tillbaka. Det borde du. Det förtjänar du. Och det önskar jag dig innerligt!

Härligt med god nattsömn! Hoppas att det håller i sig för töserna.

Jag samlar på vuxna tvillingar som säger att det är underbart att vara tvilling och så tänker jag på dem de gånger jag känner mig otillräcklig, att mina barn inte får så mycket av sin mamma som de kanske skulle vilja och som jag skulle vilja ge dem. Då känns det genast bättre.

Igår åkte jag iväg med Fälga för hennes neo-besiktning. Axel stod i sin gåstol och storgrät när vi gick ut genom dörren. Vet inte om det var syrran eller mamma han skulle sakna. När vi kom hem grälade barnen om ett lock (av alla spännande och färgglada leksaker de har, ville båda prompt leka med detta svarta lock!). Fälga är något snabbare i vändningarna än sin rumphasande bror, så Axel blev ganska frustrerad, stackarn.

Besiktningen gick bra förresten: Fälga är liten, men, som sagt tidigare, inom gränserna för det normala. Neo-läkaren var mycket nöjd med hennes snabba upphämtning och hennes utveckling. Skönt att höra, fastän vi inte varit särskilt oroliga. Det blir åtminstone en till uppföljning, vid 18 månader.

Tack för kramarna! Mannen skall ta Orvar om nätterna till helgen, så då ska jag sova nere i gästrummet. Behöver nog tanka på lite sömn.

Sen är det ju så att mannen gör jättemycket här hemma, han lagar alltid maten när han kommer hem och är kanon med Orvar. Det är väl det att jag bara skulle vilja ha lite fler timmar per dygn, så att vi båda hann med lite egentid och varandra.

Mannen har långa arbetsdagar, men sen är han ju hemma fredagen vilket är skönt. Och i dagsläget behöver han ha så långa dagar eftersom han har så lång till jobbet. Eftersom jag inte drar in några pengar nu, behöver han göra det. Speciellt nu när övervåningen skall renoveras. och många inom hans yrke veckopendlar, men det hade jag aldrig gått med på i den situationen vi har nu med barn, djur och stort hus. 

Precis det här tänkte jag också! Jag kommer från vad jag alltid brukat säga "fattig akademikerfamilj", dvs mina föräldrar hade visserligen utbildning men inga välbetalda jobb och därför pengar. Vi åkte aldrig på skidsemester el sommarcharter, vi hade ingen sommarstuga. Mamma köpte en hett åtrådd vinterjacka till mig (av samma märke som mina klasskompisar hade det året - Hang ten skulle alla ha det året minns jag) vilket betydde att det inte blev någon ny vinterkappa åt henne det året. Och det var nog mer hon än jag som hade behövt ny det året.

Jag bodde själv i lgh redan när jag var 17 år och jobbade alla helger och alla sommarlov för att ha råd med hyran (mamma hade flyttat till Stockholm och hade för låg lön för att hjälpa mig med hyran). Vissa månader hade jag bara 200 kr kvar att leva på när alla räkningarna var betalda... Jag minns så väl ångesten för hur man skulle klara sig. Men det går ju när man är runt 20 år och kan leva på luft (el nudlar rättare sagt...).

Vad vill jag säga med det här? Jo att jag vet lite hur det känns att ha så ont om pengar att man skäms att erkänna det inför andra. Men det måste vara ännu värre att inte kunna unna sitt barn det man vill, el det som hans kompisar vill och kan göra. Skickar ett gäng kramar och en stooor påse sympati PB!

Fru Sy: fy farao vad jobbigt med gallan! Hur gammal är Orvar nu? Sött med mama och papa!!!

Han är 6 månader och 2 veckor

Daa: om det är någon tröst så känner man sig otillräcklig med ETT barn också (minns första året med Moa...). Man måste försöka tänka att man är good enough!

Fru Sy: vi delar alltid så att vi får en natt och en sovmorgon var på helgen för det är jobbigt att vara hemma med barn också. Den som har tagit natten får sova på morgonen och den som fått sova natt går upp med barnen. Funkar för oss! Om du vill ha tips...?

nu känner jag inte igen mina två små godmodiga barn - gnälligt och skrikigt är bara förnamnet sedan några dagar. Stavas nog utvecklingsperiod tror jag... Måste rycka in.