I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ninnnis: hur ser din mage ut nu? Är den som förut? JAg kommer nämligen inte ihåg hur fort den gick tillbaka med Moa. Jag har fortfarande putmage nu 5 månader efter förlossningen och är omgiven av andragångsmammor som är lika smala nu som innan de blev gravida (och vissa av dem fick flera mån innan mig). Jag veeeet att jag har fött tvillingar men jag är trött på att se gravid ut, ärligt talat. Har jag en lös tunika på mig så syns magen inte men har jag tajta toppar (som jag kunde ha förr) så ser jag ut att vara i typ 3-4:e mån fortfarande).

PB: kanske är det dags att återuppliva deppmanteln från granntråden? Lite varm glögg därunder kanske? Jag har en nära väninnan som är i samma sits som du och det är oerhört tungt. Speciellt som hon jagat ihjäl sig efter intervjuer för att försöka byta bana i arbetslivet, nu såhär efter en nyligen genomförd utbildning. Och intervjuer får hon men hon faller alltid på målsnöret när de hittar ngn snäppet mer erfaren. Hon föll tungt förra veckan när ett jobb hon verkligen ville ha inte gick till henne. Och singel är hon också efter en vidrig skilsmässa för 11 år sedan. Inte så att jag menar att hon har det värre än du. Jag menar bara att det ÄR tungt. Och man får falla. Hur ska man annars kunna resa sig om man inte fallit först?! *galghumor*

Jag skickar ner en hiss i brunnen - inte ska du behöva klättra på rep. Jag har programmerat en skön hiss med najs musik, en minibar och en skön doft inuti. Kliv in, slå dig ner på den sköna bänken och ta en drink!

Ang doft så tänker jag på det där lyxhotellet i Bangkok som maken och jag bodde på under vår smekmånad (bara 2 nätter - mer hade vi inte råd med men de nätterna kostade bara ngt mer än ett standardhotell i Sverige!). Det hotellet hade nämligen "dagens doft" i korridorerna. Mmmmmmmmmm.........

Nä tror jag loggar ut och umgås med maken en stund innan läggdags. Tjing!

Mugglan, javisst! Och vanligtvis-när sambon inte är sur och arg och offerkoftig-så är han faktiskt bra på att ta sådana där små tillfällen. Han går gärna med sonen på fotbollsträningen på sommaren, ifall han har chansen, och då kutar han MED grabbarna och gör övningarna själv också istället för att bara stå och se på.
Promenader är inte hans grej alls. Han går runt kvarteret ibland med hunden (som inte är stor och sabb nog att löpträna ihop med, han hänger inte ens med mig på de snabbaste promeaderna än, lille hunden) och ibland med mig ifall jag får med honom. Men han är som sagt högst förvånad över att jag lyckats få så bra resultat med så "mesig" träning. Men då ska vi notera att han själv kommer från en helt annan idrottsbakgrund än jag. Han har både orienterat och styrketränat på rätt intensiv nivå och vet bla hur hans kropp ser ut med rutor på magen etc. Det har jag aldrig ens snuddat vid tanken på för egen del.

Nä, han vill lyfta skrot-och så vill han springa lite, mest för att han insett att han visst är tvungen om han ska kunna inbilla sig att han har någon kondis alls.
Jag är inte främmande för att inreda med vikter och så i källaren, men det finns ju en tillfredsställese i att komma hemifrån en sväng också. Så jag förstår att han vill iväg.
Förr fanns visst ett riktigt gym här i byn. Det hade varit perfekt, för då skulle det inte ta någon restid i anspråk.

För egen del, så är promenaderna perfekta. Jag kan inte springa för knänas skull och jag pinnar på i rätt högt tempo-inte minst med stavarna. I kombo med MBT-skorna är det jättebra även mot värken i axlar och nacke och armar. Jag växlar mellan stavar och utan, för att inte ta för mycket på axlarna, utan stärka dem långsamt.

En enda nackdelen jag ser med promenaderna är att de ju tar tid, annars är där bara fördelar, emd all frisk luft, dagsljus etc. Men vintern är ju en svaghet förstås. Där hade jag gärna haft ett sådant där gå-band, för det är mycket mer begränsat VAR man kan gå, och halt, mörkt och inte alls lika lättsamt på vintern.

Ååååååååh jag SPYR!

Alltså, DEN rökaren som Truls just la av i smyg här, den tror jag var rent dödlig.

VIDRIGT!!!