"Unga" bröllopsbrudar.

Hej! Själv kommer jag att vara 21 år ( fyller 22 fem dagar efter bröllopet) Min fästman kommer att vara 23 år.

På vårat bröllopsdatum har vi varit tillsammans i 7 år och förlovad i 3 år... så detta känns helt rätt.
Vi köpte ett helt underbart hus i höstast.. så snart har man prickat av hela listan... bara barn som fattas!

Jag skulle ha varit 22 och han 23 och vi skulle gift oss i år. Men väntar tills 2014 pga. speciellt datum. Lång väntan
Vi träffades i gymns när vi började samma klass, blev bästa vänner på en gång.. Sista året hoppade han av och jag flyttade strax in till hans stad och vi träffades allt mer. Han var dö kär i mig hela tiden, fast jag märkte inget :p  Nu snart firar vi tre år tillsammans och snart kommer även barn nr 3 :)

Jag blir 21 två månader innan bröllopet, och min fästman fyller 23 en vecka innan.
Vi blev tillsammans för snart 8 år sedan, den 24 maj 2003, och förlovade oss den 14 juli 2006. Och den 30 juli gifter vi äntligen oss!!!

Vi har kommit väldigt långt i planeringen!
Allt är färdigplanerat och nästan allt är köpt.
-Vi har bokat lokal och därifrån får vi även mat (italiensk buffé har vi bestämt oss för)
- klänning, tiara och slöja klart
- all dekoration till bordet är klart
- Frisör och smink bokat
- alla servettringar är köpta (Det absolut jobbigaste av allt!!!)
-fotograf bokad
-Gästbok köpt
- dj bokad
-toastmaster klara
+ en massa annat!

Det enda stora vi har kvar är mannens kläder, tärnans klänning, sprit, tårta, ringar, blommor och allt som vi ska beställa från kortdesigt.se (som vi har bestämt oss för)

Känns så himla skönt att ha slitit ihjäl sig med planering under ett halvår nu, för nu har jag ett halvår framför mig där jag kan vila :) allt är liksom klart.

Hoppas att det går lika bra för er andra så att ni också slipper bröllopsstressen!

jag vill inte vara en förstörare och jag är glad för din skull att du är så säker och det kommer säkert att gå helt underbart bra för er då ni faktiskt varit nära vänner i 3 år innan.
Men om jag ska tala för både mig själv och andra runt om mig, så är 2 år jätte lite. Speciellt när man är 18 år. Jag vet inte hur mogna och trygga ni är som personer, men problemen i ett förhållande brukar typ visa sig efter 3 år. sen igen efter typ 5, sen igen efter 7... sen typ efter 20. haha , vet inte riktigt, har inte nått dit än :P
Men många par klarar inte 3 års krisen och det är väldigt synd att folk inte kämpar för varnandra, och eftersom ni nu ska gifta er, så hoppas jag innerligt att era kärlekskriser blir små och att ni kämpar er igenom dem tillsammans hur jobbigt det än är. Nu har mina "kriser" kanske varit värre än andras då jag var alldeles för ung egentligen när jag träffade min fästman, men det har inte alltid varit en dans på rosor att lyckas hålla ihop i 8 år. Men vi har klarat det, så jag tror säkert att du gör det också.
Ville bara få ut att många i din ålder tror att det är föralltid sen är det bara en tre års kärlek och sen inget mer. Men folk trodde aldrig på mitt förhållande så jag ska inte vara så dömande själv.

Önskar er lycka till!

Nu måste du berätta för mig var du hittade dessa tygservetter!!!
Vilken butik i malmö? Var det bara rea eller har dom så alltid! Lät verkligen som ett perfekt pris!! :)

tack så mycket ändå för att du talar från ditt eget hjärta. 
alltid kul att höra andras erfarenheter:)

Jag förstår att det är så. jag har hört det från många, att det är viktigt att man är 100% säker! men jag har blivit uppfostrad med att när man är ihop med någon så är det för att det ska hålla och leda till äktenskap. Så jag ser väldigt alvarligt på äktenskap! 
Många säger även att "du ändras så mkt efter du är 18" - det vet jag, det HOPPAS jag för jag vill inte vara 18 resten av mitt liv.
men när jag tänker på äktenskap så tänker jag blod,svett och tårar. JAg gifter mig med min pojkvän för att jag har valt honom och han har valt mig. jag gifter mig inte med honom för att han är perfekt och bäst. utan för att han inte är perfekt och för att han har många dåliga vanor, mycket temperament och dåliga sidor. men jag klarar av det, jag står ut med det (hur svårt det än är ibland, - och nu är vi bara ihop) för alla hans goda sidor, bra vanor och hans hjärta av guld gör det värt det.

Mång kanske tror att för att jag är 18 så tror jag att det är "happily ever after" efter bröllopet... men de tror jag absolut inte, de kommer ett bli jobbigt och tufft livsprocess men bara jag har honom vid min sida i slutändan.

jag är beredd på att jag kommer hata honom ibland, jag kommer störa mig på hans vanor och äta upp mig själv inombords. men inte för en enda sekund kommer jag sluta kämpa för honom. 
för jag har aldrig känt mig så älskad, trygg och lycklig med någon.
och han är min bästa vän

 jag vet inte vad jag ska säga än att jag är beredd att kämpa i resten av mitt liv för den här killen är värd det.

men tack ändå för dina tankar

Jag fyller 22 i vecka efter vi gifter oss. Fästmannen min fyller 27 nu i maj!

Vi blev tillsamman i dec 09 och förlovade oss aug 10 och gifter oss i aug 11.

Jag måste bara säga att jag inte fattar grejen med att alla säger att "då kommer den krisen, och där kommer den" Det är ju så olika för alla. Vi hade "kriser" när vi flyttade ihop efter 6 månader men sen har det inte återkommit efter några speciella tidsintervaller. Kommer det en period med mer bråk beror det på hur livet ser ut i övrigt, inte för att det har gått 2 eller 3 år i förhållandet. Vi har varit ihop 3 år och 4 månader och ännu ingen 3 årskris. Vi vet båda vart vi har varandra och bråkar ibland men blir alltid sams och det är det som är det viktiga. Så jag tror att man kan hitta rätt när man är 18 och hitta lika fel som en 18 åring när man är 45 år. Det kan vara svårare när man är 18 eftersom man(i alla fall jag) förändras mycket i den åldern men vissa förändras inte så mycket eller växer ihop. Så lycka till alla unga brudar! Själv kommer jag vara 23, snart 24 när vi gifter oss nästa år!

Bra talat! Man är så sjukt olika, jag har klasskompisar som förvarar sina kläder på golvet och inte kan ta ansvar för någonting, betyder det att alla i min ålder är sådana? Nej, jag har en välstädad egen lägenhet och tar hand om mig själv, tack och lov :P 

Det är klart alla är olika.
Och jag vet med den erfarenheten jag har av mitt 7 åriga förhållande nu att JAG hade inte kunnat gifta mig när jag va 18-19 år gammal.
Men det är ju JAG. Men däremot nu när jag är snart 25 och levt med människan i 7 år så känner jag att nu är det dags. Att nu är vi båda redo.
Det va jag absolut inte vid 18 års ålder.
Men fortfarande, det är JAG.
Och om någon annan som är 18 och lika redo som jag är nu vid 25.
Ja, go for it.
Sen kan jag ju tycka oavsett ålder så är tiden tillsammans innan man gifter sig värdefull.
Det är då man lär känna varandra ordentligt in på skinnet. Och ju längre tid desto bättre känner man varann. För varför ha bråttom? Om man ändå ska leva med varandra resten av livet så behöver man ju inte gifta sig efter 6 månader :) (Lite off topic men ändå :P)