"Unga" bröllopsbrudar.
lite efter... men iaf-
Jag kommer vara 18 år och min kille 23 år när vi gifter oss... ungt javet. men vet man så vet man :)
och då har vi varit ihop exakt 2 år och varit bästa vänner i 3 år...:)
Inlägg från: Johannaz
|
-
-
datumet är inte skrivet i sten ännu, de står mellan två datum - 23 juli eller 6 augusti 2011 :)
hihi känns så overkligt :) -
fråga inte.... de enda vi har planerat är gästlistan.. :( snacka om att ja får liiiiiiiiiiite panik...hernameispekka skrev 2011-01-20 01:07:10 följande:Åh, vad härligt :) Det är ju snart :D Hur långt har ni kommit i planeringen? :)
men min kära kille bor i göteborg å jag i stockholm så vi måste tima in nån gång gång då han är här och stället vi har tänkt oss att ha de på.... :/
borde ja ha lite panik..... ???
Själv då?:)
-
tack så mycket ändå för att du talar från ditt eget hjärta.Cammee skrev 2011-02-11 13:30:25 följande:jag vill inte vara en förstörare och jag är glad för din skull att du är så säker och det kommer säkert att gå helt underbart bra för er då ni faktiskt varit nära vänner i 3 år innan.
Men om jag ska tala för både mig själv och andra runt om mig, så är 2 år jätte lite. Speciellt när man är 18 år. Jag vet inte hur mogna och trygga ni är som personer, men problemen i ett förhållande brukar typ visa sig efter 3 år. sen igen efter typ 5, sen igen efter 7... sen typ efter 20. haha , vet inte riktigt, har inte nått dit än :P
Men många par klarar inte 3 års krisen och det är väldigt synd att folk inte kämpar för varnandra, och eftersom ni nu ska gifta er, så hoppas jag innerligt att era kärlekskriser blir små och att ni kämpar er igenom dem tillsammans hur jobbigt det än är. Nu har mina "kriser" kanske varit värre än andras då jag var alldeles för ung egentligen när jag träffade min fästman, men det har inte alltid varit en dans på rosor att lyckas hålla ihop i 8 år. Men vi har klarat det, så jag tror säkert att du gör det också.
Ville bara få ut att många i din ålder tror att det är föralltid sen är det bara en tre års kärlek och sen inget mer. Men folk trodde aldrig på mitt förhållande så jag ska inte vara så dömande själv.
Önskar er lycka till!
alltid kul att höra andras erfarenheter:)
Jag förstår att det är så. jag har hört det från många, att det är viktigt att man är 100% säker! men jag har blivit uppfostrad med att när man är ihop med någon så är det för att det ska hålla och leda till äktenskap. Så jag ser väldigt alvarligt på äktenskap!
Många säger även att "du ändras så mkt efter du är 18" - det vet jag, det HOPPAS jag för jag vill inte vara 18 resten av mitt liv.
men när jag tänker på äktenskap så tänker jag blod,svett och tårar. JAg gifter mig med min pojkvän för att jag har valt honom och han har valt mig. jag gifter mig inte med honom för att han är perfekt och bäst. utan för att han inte är perfekt och för att han har många dåliga vanor, mycket temperament och dåliga sidor. men jag klarar av det, jag står ut med det (hur svårt det än är ibland, - och nu är vi bara ihop) för alla hans goda sidor, bra vanor och hans hjärta av guld gör det värt det.
Mång kanske tror att för att jag är 18 så tror jag att det är "happily ever after" efter bröllopet... men de tror jag absolut inte, de kommer ett bli jobbigt och tufft livsprocess men bara jag har honom vid min sida i slutändan.
jag är beredd på att jag kommer hata honom ibland, jag kommer störa mig på hans vanor och äta upp mig själv inombords. men inte för en enda sekund kommer jag sluta kämpa för honom.
för jag har aldrig känt mig så älskad, trygg och lycklig med någon.
och han är min bästa vän
jag vet inte vad jag ska säga än att jag är beredd att kämpa i resten av mitt liv för den här killen är värd det.
men tack ändå för dina tankar