Sviken av min vän!

En av mina vänner tackade först ja och sedan ändrade hon sig pga att hon ska på Roxette helgen innan och måste byta bort jobbet till den helgen vi gifter oss.. Kommer ju att dröja innan hon och jag träffas igen kan jag säga.

Jag sitter bara och skakar på huvudet... fattar inte hur man kan bete sig på ett sådant ruttet sätt!

Önskar er all lycka med er stora dag!
Kramar

TS, har du något nytt på fronten att berätta? Hur har det gått? Har "vänninan" hört av sig något mer?

Tyvärr blir man tvungen att rensa i sin vänskapskrets då och då...jag har gjort det samma inför mitt bröllop då jag blev väldigt sviken av en utav mina närmsta vänner. Hon är bjuden till mitt bröllop i september och för en månad sedan skickar hon mig ett meddelande på msn att hon gifter sig imorgon??? Det kom verkligen från ingenstans och att hon skulle hålla en fest i kombination med att deras dotter skulle döpas veckan efter.

Självklart blev jag besviken eftersom jag hade räknat med att vara gäst på hennes bröllop men vill man inte ha gäster så är det fine...alla bestämmer över sitt bröllop. Men hon blir så sur för att jag inte kunde komma på festen...jag hade planer på kvällen som var inbokat månader innan hennes dotters dop. Dopet med kaffe och tårta skulle jag hinna med men tyvärr ingen fest. Hur jävla fräck får man vara att bjuda in till bröllopsfest en vecka innan och sen dessutom tro att alla ska komma?

Men saken var den att jag hade min webcam på så jag hör hur hon snackar skit om mig till sin blivande, själv är hon absolut inte medveten om detta och jag spelar dum och låtsas som ingenting och när jag sen konfronterar henne ljuger hon...efter mkt om och men så har vi avslutat våran vänskap...känns både bra och dåligt...men seriöst att åka till jävla fucking Ullared och köpa billigt skit som snart går sönder iaf istället för att gå på ditt bröllop...då är man verkligen ingen vän!!!

Lycka till....följ ditt hjärta och magkänslan...det är det bästa!

Hon har hört av sig och säger att hon planerat denna resa länge.

Men att det inte riktigt var bestämt så då sa hon kanske till bröllopet! Men hon sa aldrig kanske, hon sa ja . Och att det var klart att hon skulle komma. Så nu börjar hon dra upp en helt annan historia. Trsit tycker jag. Men nu visar hon verkligen vem hon är.

Vi hade först sagt att vi skulle gifta oss 11-11-11, sen ändrade vi oss och bestämde oss föra att gifat oss i år istället. Vi skickade ut inbjudningarna 6  månader innan av en massa orsaker. Men i mycket god tid får man väl ändå säga. Fick ett sms från en mycket gammal och kär vän  "oj, vi som hade planerat 11-11-11, vi får väl försöka fila på en lösning för det nya datumet." Hur ska man tolka det liksom? Antingen ett misslyckat försök till att vara rolig eller så kommer vi få ett nej från dom....

vilken kul vän du har ts.. låter ju helt sjukt att hon väljer att åka till ullared istället.
Själv har jag en bekant som mer eller mindre tjatat sig till att få komma på bröllopet. Nu var det ju ingen som tvingade oss att bjuda personen i fråga, men det var ju lite med tanke på att hon så gärna ville, som vi faktiskt bjöd henne.
Sen väl på dagen B och vi satt oss till bords upptäcker jag att hon är ju inte där. Skickar ett sms för att fråga vart hon är och tänker att stackaren, tänk om hon irrat bort sig och inte hittar.
Får ett svar att hon hade det så körigt så hon kommer inte men önskar oss lycka till.

blir lite paff och skriver tillbaka att om man inte kan komma så hör man av sig, man struntar inte bara i att dyka upp, varpå hon svarar "förlåt".
Sen hör jag ingenting på två veckor, inte ett ljud. När jag väl hör ifrån henne så säger jag att det här förändrade faktiskt lite min syn på vår vänskap, för jag tycker att man allt kan höra av sig.
Hon kommer med massa förklaringar till varför hon inte kunde och jag säger att ok, visst det kan jag ju förstå. Sen går det två dagar och hon skickar ett sms där hon säger upp vår vänskap för att jag "dömde henne" som inte dök upp och därmed inte känner henne alls.
Jag ringer upp och frågar vad hon menar egentligen. Jag fick ingen som helst förklaring till varför hon bara valde att inte dyka upp på vårt bröllop och hon hade två veckor på sig att någon gång höra av sig, vilket hon inte gjorde. Så jag tänker inte skämmas för min reaktion, att jag tyckte att det var lågt. Sen att saker händer och att man får förhinder, det förstår jag mycket väl. Men jag har ju inget att be om ursäkt eller känna mig dum för.
Hon tackar för sig och skyller på mig, som om det är jag som betett mig illa.

Så med det här vill jag bara berätta att alla är inte alltid de man tror att de är och högtider har en tendens att visa vilka som är ens vänner.
Koncentrera dig på dem som är viktiga för dig och som uppskattar dig.