Tantvarning numero 9

Nämen Diz, HEEEEEJ!!!

Så du är numera en gift kvinna?!  GRATTIS, GRATTIS!!!

Så underbart fina ni är på fotot. Du ser verkligen strålande ut. Och det lilla man ser av klänningen ser bedårande ut

Hur gick bröllopet, berätta, berätta!

Mmm det är dock jättekomplicerat nu. Precis som jag kände på mig - såklart - så har en man idag lagt ett bud 75' över utgångspris. Nu är säljarna i dilemmat: De hade redan lovat oss lägenheten till utgångspris, men 75' är mycket pengar (framför allt om man är 22 år som de är...) Jag kan ju inte riktigt säga åt dem vad de ska göra i frågan, känner jag...

Tillägg: de har en bebis och väntar nu nummer 2...

Jag är totalt dränerad. Kursdagen igår var katastrofal; jag var så fruktansvärt besviken och sur (flera andra deltagare tänker inte dyka upp idag). Jag antar att lägenheten nu faller oss ur händerna... och pappa skickade ett par sms igårkväll där det stod att han var virrig. Jag blev genast jätteorolig och började undra om shunten läkarna opererade in efter blödningarna inte fungerade som den skulle o.s.v. Och plötsligt kändes en lägenhet så totalt oviktig. Och så bara snurrar det runt i mitt huvud. Jag har sovit 8h, men jag är mos, har ingen som helst energi eller lust med något. Och dum som jag är ställer jag mig på vågen en sådan morgon och ser att jag gått upp ett kilo... Jag vill bara ligga i min säng idag. Inte svara på mail, inte öva, inte gå någon värdelös kurs, inte gå bort på middag (där alla förväntansfulla släktingar som vet att vi fick lånelöfte igår måste få veta att det nog inte blir någon lägenhet)...

Åh, Cantaton kramar om hårt!!!  Jag håller ändå tummarna att lägenheten blir er. Förstår att du känner dig orolig över din pappa. Det är klart att oron dränerar energin. Men kanske du kan känna stöd att träffa din släkt på middagen ändå och att inte ensam bära det tunga. Avboka annars om du inte orkar. Förstår att du vill dra huvet under täcket men något som kan få en att må lite bättre när man känner sig nere är att vara ute i naturen. På något sätt hämtar man kraft vid vatten, skog eller andra vackra gröna platser. Även fast det kanske inte löser problem så hjälper det till att lösa spänningar.

Diz, Grattis igen!,jättefina är ni! Vill se mera bilder och veta mer om bröllopet, nyfiken..

Heloise, hoppas att din pappa kan ge er ro snart! Bra att du har Panzer som stöd. Nu ska ni ju ha det bra kring er när det snart drar ihop sig för en ny familjemedlem.

Själv har jag lite jobbångest..På måndag börjar jag jobba igen och det är alltid så svårt att bryta upp semestern på något vis. Men man kommer nog snart in i rutinerna!

Kram på er!

dfk, dessvärre är det sambons släkt och inte min. Jag skulle från början inte ha kommit, för att min kurs skulle hålla på till 20. Men nu lär den sluta 18 och då ringde sambon sin farmor (som fyller år) o sa att jag följer med. Hon blev jätteglad. När vi meddelade att jag INTE skulle komma innan skickade hon ett sms till min sambo med en ledsen figur och skrev att han var välkommen men att hon skulle sakna mig. Känns lite svårt att backa ur den middagen nu då.

Jag skulle faktiskt ha gått en promenad längs vattnet med en kompis på morgonen, men plötsligt skulle hon börja jobba redan på förmiddagen istället för efter lunch. Så då gick det inte och jag höll mig till sängen (och tvättstugan).

Jag vet att "chansen" på lägenheten inte är borta. Men på samma sätt som säljaren just nu mår dåligt över ett löfte kontra "en familj att försörja" känner jag samma för henne. Jag förstår ju att hon behöver de där extra pengarna till familjen. Vi kan köpa en annan lägenhet vid ett senare tillfälle... (För just nu var det den här lägenheten till det priset eller ingen alls.)

Usch vilken jobbig dag Cantaton. Hoppas du kan vila ett tag och samla kraft inför dagens uppgifter. Skit i kursen om du kan!

Dfk: Jobbångest, känner jag igen. Men fördelen är väl att det äntligen blir nån ordning på rutinerna. Om det nu är en fördel.

dfk, vad är det du jobbar med?

Mmm, jag börjar nog seriöst undra om jag inte ska strunta i kursen. Problemet är att jag vet att 4 andra kommer att göra det. Och gör jag det kommer min musikerkollega att göra det, och då blir det bara 3 personer kvar varav en var sjuk igår... (Jag vet att jag har galet mycket empati för andra människor...)