PB,
jag förtår hur du menar. Det ÄR jobbigt och tufft att vara vara det där "kittet" som ska hålla samman allt och dessutom hålla det på plats. Så att allt inte rasar. Både om det gäller på privata sidan eller om det är jobbet eller vad det nu än är så är det ett jobb som kan vara oerhört svårt och även ganska "otacksamt". Iallaflal på det viset att många kan ta en för given.
Jag tycker du verkar vara en sådan otroligt varm och generös person med ett stort hjärta. DET är något du ska vara stolt över!
Den senaste tiden när jag funderat mycket över mitt eget liv, mina val i livet samt även lie över ens roll som förälder och hur ens barn ska komma att tackla livet framöver så har jag verkligen kommit fram till att det som jag egentligen tycker är allra allra viktigast för mitt eget vämående liksom vad jag ösnkar för min dotter, är att man ska hitta en inre balans. Och att man sak kunna bli en person som kan se sig själv i ögonen. Att känna att man är EN BRA PERSON helt enkelt. varken mer eller mindre. 
Och nu menar jag inget helgon eller någon "Moder Teresa". Vi är alla människor med fel o brister. Vi ahr olika åsikger och vi agerar olika. Vilket är bra! Men visst kan det skapa både msisförstånd och ilska. Men i grund och botten menar jag mest att jag vill vara en person inför mig själv so jag kan känna mig stolt över.
Och faktum är att jag faktiskt är det. jag ÄR stolt över mig själv. Inte allt jag gör eller inte gör såklart! Men som person gillar jag mig själv. Iallafall kan jag helt klart acceptera mig även med mina fel o brister, och detta är något som det ändå tagit ett litet tag att komma fram till. Det är så lätt, alldeles för lätt egentligen, att fastna i det här "jämförelseträsket" där man jämför sig själv med andra och ofta kommer till slutsatsen att "alla andra är såååå mycket duktigare, bättre, vackrare, roligare och mer fantastiska än man själv". Men nu försöker jag verkligen att sluta jjämföra. För det handlar ju egentligen bara om vad man SJÄLV vill och kan och vad man själv MÅR BRA AV.
Kanske låter detta superego oc inte alls särksilt trevigt, men jag menar det INTE som ett sätt att "köra över andra" eller att tycka att ma själv är bättre eller förmer. Nej det handlar i mitt fall mest om att komma fram till vad jag själv tycker är viktigt i livet och försöka jobba för att just de sakerna ska kunna få BLI viktiga i mitt liv.
Visst hoppas jag att jag sak hitta ett yrke som jag gillar och kan engagera mig helhjärtat i så småningom. och visst önskar jag att min dotter ska få bli lycklig och hitta något HON vill göra. Men allra mest hoppas jag att jag kan lyckas vara den person jag kan känna mig stolt över. och då inte på någon "prestionsnivå" utan som just människa. och det hoppas jag att min dotter också ska få känna i sitt liv så småningom. Att hon inte bara duger som hon är, utan att hon är riktigt jävla BRA som den hon är.
DET skulle jag vilja kunna förmedla till henne.
Ok, nog svamlat...
Åter till jobbet......
(alias Lotta på Bråkmakargatan)
