Vi fortsätter blanda och ge

Jag måste berätta en grej.

I förrgår var jag ute på byn och mötte en förälder vaars dotter rusade fam och ville sälja majblomma och de föll sig då så att vi började prata. Hon sade sig vara "mycket nära vän" till de vi köpte huset av. Hon var själv från huvudstaden och jag stod där en bra stund medan hon fullkomligt öste skit över vår by och hur folk var här, hur illa de som sålde till oss blivit behandlade och hur ouppfortsade ungarna här är jämfört med i Sthlm osv osv osv.

När sambon kom hem senare på kvällen kände jag mig skitlåg och insåg att det där tog hur mycket energi som helst av mig och jag kände mig riktigt ledsen.

Igår gick jag ut på vad jag tänkt mig som en kort promenad i solen. Gick på en för mig okänd väg och frågade en kvinna som krattade sin grusgång vart vägen ledde. Vi börade prata och hon hade köpt majblomma va min "jättefina son" dagen innan. Hon ville bjuda på kaffe och jag blev kvar i hennes trädgård i flera timmar! Tanten är skert närmare 70 bast-kanske mer, men vi snackade ta mig tusan om allt möjlig-precis som vi här i tråden!
Jag sa till henne att det var riktigt oligt att få träffa henne och berättade om dagen innan och den negativa kvinnan.

Hon sa att de som hade vårt hus dels var ganska dda med att de tex hade sina minihästar mitt i trädgården och att de inte sökt någon kontakt alls med grannarna. De hälsade inte när folk gick förbi OCH de sket i att sköta vissa saker som folk retade sig på. Tex att de inte klippte häcken-så att sikten i korsningen var obefintlig och sådant.

De där grejorna har jag fatatt sedan förut av saker de närmsat grannarna sagt. Det är ju lite så att bir man mitt i ett samhälle så dels får man ju ta att folk snackar och kommenterar, och dels finns det ju litenormer för trivsel och sådär. Man kan visserligen leva som man vill, men det är rätt lätt att bli " de där konstiga" eller de där som bara skiter i trädgården.
Flera personer har redan sagt till mig "du ska veta att det där har varit en underbar trädgård" och jag har för länge sedan insett att en del i att folk ska se det positivt med oss här, är att de ser att någon klipper häcken, hamlar lindarna, beskär fruktträden och ser till att gräsmattan inte blir knähög.

Iallafall, det är ganska brutalt hur påverkad man kan bli av mötet med människor! Igår gick jag ut och kände att "jag har en massa gråt i mig som inte kommer ut"
När jag gic hem var jag glad så jag sjöng för mig själv...

Och ålder på folk spelar kvitta. Den här kvinnan var en pärla!

Jag känner nog ingen som är ute i skogen och går med sin barnvagn... (utom möjligtvis på sådana där gångstigar med asfalt el sågspån). Så eg är det inget man behöver fundera så mkt på.

Delbart handtag tyckte jag var smart men mest för att kunna göra vagnen mindre när man åker buss/spårvagn, och det kanske ni inte åker så ofta Nenne

mugglan - ha, ha ... Excel my friend!

Emmaljunga och Britax hade något så att den bilbarnsstolen kunde sättas på chassit. Men använder man det så ofta? Och eftersom vagnen då redan är ihopfälld med liggdel och allt så har man ju inte bara chassit med sig. eller... ja inte vet ja.

Vi testade att lyfta och greja men det blev lite stressigt att bara stå där på en lunch.

pb - låter som en både negativ och positiv ny bekantskap. Kvinnan som spydde galla över byn ... frågade du henna varför hon bodde kvar?

Yes I know.... eller båda delarna. Vi bodde ju vid vägs ände och 4 mil från stan. Det finns inte en tomt under miljonen därute.

Men som härnere vette fan om jag skulle våga bygga, då det ju kostar typ samma, men inte alls är säkert att det ens blir värt byggkostnaderna. Värdebeständigheten är ju helt klart den stora fördelen med sthlm.

Hon sa "i mitt hjärta har jag redan flyttat härifrån".....

Jo, det verkar kanske lika bra! (fast det sa jag inte)

muggles
nej, spårvagnen lade de ner här 1956 och skickade spårvagnarna till... Götlaborrrg minsann! och som du säger, det blir ju inga skogspromenader över stock och sten direkt.

PB
aj då, vi är skitdåliga på att synas i trädgården. Och jag känner knappt igen dem som bor här. Men å andra sidan skulle jag inte hålla på så där som den där du träffade heller..

Lappis- just nu försöker jag att fokusera på att må bra och hitta mig själv igen och maken. Försöker att inte lägga så mycket energi på att nojja över när/om/ev tanten kommer utan den får komma när den vill och då kan vi planera nästa steg och vet om det krockar med vår semester i spanien. Lättare sagt än gjort men gör ett tappert försök

Än så länge är det långt till uppkörning men för var gång går det bättre och bättre på konbanan igår tog jag mig runt på nästan samtliga rundor vilket jag är lite stolt över. Vi övar även på bromsprov och att leda motorcykeln vilket i sig är ett styrketräningspass med skygglappar (ser knappt något med hjälm på). Om några veckor kanske maken släpper ut mig på vägen med tillsammans med hans äldste bror som ska övningsköra med mig

Fru E - toppen att du har någon att övningsköra med. Maken har ringt och kollat gällande sitt körkort som är franskt och lite annat och har hittat en trafikskola där han ska ta lektioner så snart han fått alla tillstånd/papper. Han har varit på väg att ta mc-kort tidigare typ 10 år sedan i Frankrike så lite hum har han.

Förnuftigt att ta ett litet break och bara försöka att må bra. Usch, avundas er inte som fortfarande är inne i den där karusellen.