Frieri = förlovning! Suck...

Håller med dig!! Har man en ring på fingret så är man förlovad! Man ska inte vänta på nåt frieri då... Skulle han gått ner på knä eller lagt ringen i ditt glas lr nåt så skulle han/hon gjort d då.
Om man nu vill ha ett sånt frieri. Men håller iafl med dig om d=)

Alla är olika. Varför mår du så dåligt av det?

Ja, jag håller med TS!

Blir så less på alla fåniga "ja, men vi tolkar det på vårt sätt," bla bla bla!

Förlovning betyder att man ska gifta sig! Det där "inom ett år" praktiseras väl iofs inte överallt, eller?

Men att folk inte fattar att "vill du förlova dej med mig" och "vill du gifta dig med mig" i förlängningen innebär samma sak.

Vill du förlova dig med mej? = Vill du lova att gifta dig med mej?
Vill du gifta mig med mej? = Svarar du "Ja" på detta är du förlovad fram tills bröllopet!

Förlovning är ju ett förlöfte om giftemål!!

japp. håller helt med!
tycker det är trams att va förlovad i typ 20år o inte göra slag i saken. det känns så halvfärdigt o halvhjärtat, liksom.
Jag skulle inte vilja vara förlovad med ngn som inte tänker gifta sig med mig!
jag har därför bara varit förlovad 1gång o vi gifte oss inom ett år.

Jag har varit förlovad 2 ggr förut. En vid 16 (!) och en vid 21. Båda gånger trodde jag att vi skulle gifta oss. Men så blev det inte (som tur var när jag var 16! he he). Och nu vid 31 ska jag gifta mig, har då varit förlovad i 2 år när vigsel äger rum.

2 år tycker jag är ok, visst betyder förlovning att man ska gifta sig. Det tyckte min m2b, därför hade han aldrig varit förlovad förut. Något särskilt frieri hade vi däremot inte, men inte går jag och väntar förstås! Vi "friade" lite hipp som happ, köpte ring en dag, nästa ring någon månad efter, ingraverade ännu senare, berättade då och då för folk - hade inget datum eller klar gräns för när vi "blev förlovade". det flöt omkring i ett par månader liksom :) Att bestämma datum för bröllop har också varit en flytande gräns... man pratar ju om saker liksom, inte sätter upp en teater med datum varje gång beslut ska fattas.

Åh tack snälla TS som tog upp det som även jag irriterat mig på ett tag!

Säger som de andra att är man förlovad så är man, oavsett om ens blivande gått ner på knä eller om det är ett gemensamt beslut. Blir knäpp på det här pratet om de som varit förlovade i flera år men går runt och väntar på att karln ska fria. Ursäkta formuleringen, men vad i helskotta? Den biten är ju redan avklarad om man är förlovad...
Och det här med att inte göra slag i saken och gifta sig är väl en sak om man är väldigt ung när man förlovar sig, men har man fått ihop det någorlunda så är det väl ändå bara att tuta och köra? Vad är annars poängen?

Dock kommer jag tillhöra den skara som spräcker traditionen med att gifta sig inom ett år, av ekonomiska skäl kommer det ta cirkus 20 månader för oss från förlovning till bröllop.

Hoho, här är en du stör dig på då!

Vi förlovade oss och ett år senare friade min sambo. När vi förlovade oss ställde han helt enkelt frågan "vill du förlova dig med mig" och nästa gång löd frågan "vill du gifta dig med mig". Redan vid förlovningen så visste både han och jag att vi skulle komma att gifta oss med varandra någon dag, så visst kan man säga att vi lovade varandra det redan då, men då var vi helt enkelt "bara förlovade" och ett bröllop kändes inte aktuellt JUST DÅ, men vi visste ju båda två att dagen skulle komma så småningom. Men vid själva, det vi kallar, frieriet så bestämde vi att NU ska vi ta och gifta oss. Då började vi planera, sätta datum och hela baletten drog igång.

Jag förstår TS i din synpunkt och respekterar den. Du har ju rätt på så sätt, men för oss kändes det bra att förlova oss först och bara vara förlovade, och sedan ta ett frieri för att börja planera bröllop när vi kände att det passade oss bättre. Kan tillägga att förlovning och frieri skedde på ett- respektive tvåårsdagen, och bröllopet sker nästan på treårsdagen, så vi snackar inga 20 år som förlovade här...

Så, ville bara berätta den andra sidan av det hela

Jag förstår på sätt och vis , men min man och jag var förlovade i 8 år innan vi gifte oss, iofs så friade han inte heller utan vi bestämde att det kändes dags för ett giftemål. Vi var rätt unga när vi förlovade oss( 21 och 23) och vi kände att vi ville förlova oss för att vi visste att vår intention var giftemål, vilket det ju oxå var.

Men att ha ngn regel för hur länge man ska vara förlovade innan man gifter sig tycker jag känns relativt korkat och småsint. Mina föräldrar var förlovade i 25 år, det var inte så att de inte ville gifta sig utan mer att saker kom emellan hela tiden och de kom av sig, det finns ju viktigare saker i livet än att gifta sig Men efter 25 år slog de till och gifte sig och de hade en lika härlig bröllopsdag som jag och min man hade.

I vårt fall var det så att det tog längre tid än vi trodde att spara ihop pengar till det bröllopet vi ville ha än vi trodde. Skulle vi slagit upp förlovningen då för att vårt liv inte blev riktigt som vi tänkt oss 8 år tidigare?
Vi har alla olika drömmar och lika olika medel för att nå dessa drömmar. Ska man säga åt en vän som är arbetslös att de ska gifta sig i rådhuset istf det påkostade slottbröllop som de drömmer om, för nu har de minsann varit förlovade i 5 år?

Däremot håller jag helt och hållet med om att det är ganska löjligt att förlova sig och sedan kräva ett frieri, det känns som kaka på kaka.

Jag är också en av dem du stör dig på. Vi förlovade oss utan varje tanke på giftermål, för att visa att vi hörde ihop och menade allvar. Beslutet om att vi skulle gifta oss kom flera år senare. Inte visste jag att vi i och med denna kärlekshandling förstörde en gammal tradition, men jag ligger nog inte sömnlös för det om jag ska vara ärlig.

det finns ju trolovning också...eller finns o finns....avskaffades 1915. Men det innebär ju att man är lovade till varandra utan att ha bestämt giftemål. Som jag förstått det