Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Piggelin förresten: jag tänker oftare och oftare på din kompis som bor nära dit vi kommer att flytta och deras syskonförsök - tänk om det blir som för dem?! Jaja, då får jag jobba på att komma över det i så fall, vill INTE bli bitter och förgrämd. Livet består ju av så mkt annat. Men så länge man försöker så kan man inte sluta tänka på det och jag har ingen lust att hålla på och försöka en massa år och känna såhär varenda jäkla månad. Då skulle det nästan vara bättre att få ett kvitto på att det inte kan funka, genom ngt blodprov el likn, så kan man sluta fundera sedan.

BS: vi gjorde ju 5 försök i våras, varav endast det sista med stickor (de 4 första försöken var lite mer i blindo). Och då med stickor tog det med en gång fast det gick ju inget vidare sedan. Nu sedan MA:t har jag testat med stickor varje gång och vi har nu gjort 3 försök (för att jag känner att jag inte har ngn tid att förlora) och inget har tagit sig. Så det känns nästan som att det i juni var sista chansen...

Oj vilken konstig syftning det blev där - att jag testar med stickor varje gång nu är för att vi inte har ngn tid att förlora menade jag...

EA förresten: vilken märklig tant du haft! Min är också rätt märklig och seg nu för tiden. Förr innan jag fick barn var den 4-5 dagar, kom pang rätt på rödbetan och sedan sista dagen var det pyttelite. Men nu börjar den sega i typ 4 dagar med lite lite och sedan kommer den stora blaffan och så lite lite på slutet i sammanlagt 9-10 dagar. Himla opraktiskt

BS: var det du som hade för dig att kort cykel inte var så bra? Min är numera 24 dagar ung, är det obra?

Jag jobbar hårt på att fylla sidan själv...

Mugglan, jag vet hur det känns, jag tycker så synd om dig. Trodde det skulle ta sig ortare igen efter MA:t.... när har du BIM nästa gång?

Hej alla andra!

har bara läst sista sidan, då jag precis har kommit hem till sthlm efter julfirandet som var både bra och dåligt...

AM, ha ha Hektor, ha ha... känner igen mig... tjejer verkar vara lite tidigare än killar.... Victor kröp inte alls förrän han var 1 år!, lillan gör det redan, endast 7 månader gammal, sätter sig upp gör hon med, jag är jätte impad. Men tack o lov inte i sängen än

I dag måste jag nog till sjukhuset med Victor, han har problem med förstoppning... inte bajjat på 4 dagar nu.... dessa problem har vi haft länge ju och det verkar inte som laktulos hjälper så bra.
På vårdguiden sa de att man skulle ge på morgonen, jag har givit i kvällsvällingen, kanske därför.... ja ja

God Fortsättning alla!

KRAM

Mugglan: jobbigt för dig att känna den där stressen ... Stor kram
Jag tror inte alls det behöver vara försent - det tog ju så sent som i juni!

Idag har jag äntligen lyckats få i Hektor lite välling! Hoppas han förstått tjusningen med den nu! Jag pimpade den med jordgubbssaft och allt - enligt BVC.s riktlinjer

Mugglan, jag känner väldigt väl igen mig!
Fast hela processen inför flytten var så intensiv och gick så himla snabbt att jag knappt hann med mina egna känslor just då.

Att klara av att lämna platsen och det som ändå var vårt hem var huvudgrjejn då och jäklar vad jag grät!

Sedan efter själva lassandet så tog det helt tvärstopp för mig och jag har haft ett oerhört lågt tempo i höst. Värk i kroppen och en enorm trötthet. Folk som pratat om sin hösttrötthet har jag bara släppt förbi mitt medvetande.

Det största under de här månaderna har varit min son och hans hemlängtan, arbetet för att hitta sociala sammanhang för honom och försöka ha harmoni och mod runt honom.

Uppackning och fixande har ju iofs pågått och som mamma säger så har vi ju faktiskt kommit en bra bit, men det är verkligen inget färdigfixat hem vi sitter i.

Det känns väldigt skönt på den här sidan jul för vi tog ju av tvång tag i alla de tre rum där det bara varit stängt och FULLT av kartonger. De rummen kan man nu gå in i och känna in och fundera över hur vi vill ha dem framöver.

På ett sätt är det kanske lika bra att vi inte har råd att göra något åt hela huset mer än pyttelite i taget, eftersom man ofta ändrar sig längs vägen. Dessutom tror jag man gläder sig mer åt detaljerna om inte allt händer på en gång.

Nu under julen har jag gått här och bara känt in hela huset, särskilt salen där granen lyser och allt känts väldigt mysigt.
Nu börjar jag känna "tänk, det är faktiskt jag som bor här" och det blir mer och mer hemma allteftersom tiden går.

Grannar som är trevliga är en jätteviktig del av det-vi har trevliga på alla tre sidor av oss.

Ibland känner jag att jag kanske överdriver hur stort det var för oss att flytta,men sedan bestämmer jag att det ÄR bland de största förändringar man gör att bryta upp helt och hållet, lämna allt kärt och välbekant och ge sig iväg till något helt okänt.

Det kommer att ta sin tid och dessutom är allt runt syskonet vi längtar efter, jobbet jag inte har och vänner jag inte träffat ännu helt ovisst och höjlt i dunkel.
Kanske inte så konstigt att själen behöver tid på sig. Jag har inte alls så mycket kraft känner jag. Eller, jag har den där inombords men den går inte att forcera fram och tålamod verkar just nu vara det bästa modet för min del.

Shit vad långt...:-0

AM, jag pimpade vällingen till Victor med fruktpuré, ha ha men jordgubbssaft lät bättre och billigare

Nä nu vaknade lillan.

Mugglan igen, vad var det med Piggelins kompis?

Och som sagt, nog borde du kunna få komma på en undersökning där de tar alla de där proverna? Du kan väl säga att ni försökt, att du är stressad och vill veta hur just dina värden är?

Jag förstår förresten precis känslan av att det väl vore lika bra att skita i det, så man kan ägna sig åt att vara nöjd och sluta gå och hoppas och "tänk om"-älta.

Fast för min del har jag tänkt att man lika gärna kan skita i hela sexgrejen ärligt talat, för den har sannerligen inte varit något nöje på länge för min del. Först stickor och pinkande i en evighet och sedan hormoner och inseminarium. Skitsexigt!