Tantvarning 5

Jag ber en bön. Det kommer bli en strålande underbar och fantastisk dag!

A-N-D-A-S nu gumman! Blomman hälsar, han har varit på okänt äventyr. Hon, hennes syskon och mamma kom aldrig hem igår, utan verkar ha tillbringat natten nder någon grannes buskar eller så...
Men nu är de här och röjer över hela stället igen.

Det är ju det man gör...
..vet egentligen. Och därför får man ännu värre skuldkänslor. Inte nog med att man inte har kontroll nog för att äta lagom av lagoma saker utan DESSUTOM saknar man karaäktär nog att ta sig samman och göra det man vet att man måste...

Och då blir man ju ledsen och besviken på sig själv och när man är ledsen behöver man ju muntras upp och vad muntrar upp bättre än något gott...

Så är jag iallafall.

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!

Idag har jag hittills packat 6 kartonger. Det är för långsamt, men den ena är FULL av foton, behöverjag säga mer?
Sista bilderna på mig och min farmor innan hon dog. Farmor och farfars begravning-det var dubbelbegravning.
Min son i alla mäjliga olika åldrar, jag när jag väger 15 kg mindre än nu, jular, dop, bröllop...
Jag tittade bnara i nåååågra kuvert, de andra får jag kika i när jag packar upp!

Det är så kvalmigt här idag att jag knappt kan andas känns det som. Allt går i ultrarapid, men men, jag pckar liten låda i taget och småningom tar väl sakerna slut....

...eller inte.

Nä, nu blir det ingen mer flytt.

Ur det där huset får de bära mig när jag är död.

Åh, vad röröigt det blir nu...
...nu har jag börjat rota i en as-stor hylla FULL med en massa skit som måste sorteras. Dels är det dammigt så man skäms, och dels är det sådant där som man inte vet vad man ska göra med riktigt.

Packa böckerna är ju lätt, men udda saker som den extra telefonen och allt vad man nu har.

Nu sitter jag med alla möjliga kort jag och sonen fått av folk. grattiskort och sådant. Sparar man verkligen sådant?

Hittade en bunt brev och kort hemma hos min farmor när hon dött. De som jag skrivit under åren. Hon hade sparat alla och jag grät som en fontän när jag läste dem. Min pappa satt i fängelse ett par perioder när jag var lite. De ställen där jag med sptretiga bokstäver ber farmor hälsa till honom...

Jag får nog lov att spara åtminstone en del av de där korten.

Tack ska´ru ha!

Jag har nu damm i hela näsan*hostar och nyser*
Det är oerhört pinsamt att upptäcka ett ställe som man totalt förträngt städningsmässigt alldeles för länge...
Sånt där de skulle tjuta arakt ut över , de där tanterna i "rent hus" (varför ställer någon upp på att vara med i ett sådant program!?! Hellre skulle jag skjuta mig tror jag)

Jag har sparat: Sonens grattiskort, vissa särskilt rörande fina kort till mig själv och alla tackkort från brudpar.
De andra har jag kastat. Som tur var kolalde jag i alla först. I ett låg 100 kr som är till min son. I ett annat ett presentkort på 200, också till hnom. Nu får jag HOPPAS att det integått ut, för isåfall är det bäst att jag aldrig talar om för honom att jag hittade det.

Hahahaha!

Guuud vad roligt! Jag sitter här med både rörd-tårar och skratt-tårar samtidigt!

Tinker: fy vad läskigt med tumörer och tester och alltihop!
Jaag skickar mina varma kramar också!

Cantaton: ja lyssna på tanterna här nu. Vi är ju några som vet en del om hur tvärstopp det kan ta.

Heloise och Panzer: Idag är det er BRÖLLOPSDAG!
HURRA för er och GRATTIS och klang och jubel!

Och : Tattattattaaaaam, det är Lillabrudens bröllopsdag!

Fantastisk, härlig och underbar ska den bli och glädjen ska stå högt i tak. GRATTIS lilla gumman!

GUUUUUU vad jag ser fram emot alla bilder som vi såklart ska få se nu snart...