Gör man så?

Det var absolut inga påståenden!
Det var en fråga för att vidareutveckla diskussionen.
Vad jag försökte säga var att känslan av att bli bjuden väldigt fin skulle kunna ha fler sidor än bara positiva om man inte har möjlighet att återgälda (och framför allt kanske en gång har haft möjligheten men förlorat den.)

Jag tror inte att du bjuder för att bli bjuden tillbaka, men nog förväntar ni er det av era vänner?
Tänk om det skulle bli som 090208 skrev: Någon för cancer och man vill gifta sig innan det är försent, men de ekonomiska möjligheterna är borta.
Man "bjuder" på kuvertavgiftsbröllop eller önskar sig pengar i present, men vill inte tala om orsaken för att man bara vill glädjas och inte tänka på det tråkiga.
Det blir ju mycket tråkiga konsekvenser om vännerna tackar nej för att man tycker illa om den sortens bröllop och man anser att de borde vänta tills de har råd osv.

Är det inte bättre att bara konstatera att det där är inget som jag själv skulle göra, men eftersom jag har råd så går jag på mina vänners bröllop och glömmer bort mina reservationer?

Ja, men då gifter man sig och har festen vad plånboken klarar av. Inte fasiken tar man för det betalt av sina gäster!
Mycket hellre då att man har knytkalas och alla tar med vad man själv vill äta!

Mina närmaste vänner förväntar jag mig självklart att jag ska bli bjuden till. Vi är tex 5 väldigt nära tjej kompisar som har varit tärnor på varandras bröllop. Nu är det bara 3 kvar av oss och självklart skulle jag bli jätte ledsen om jag inte blev bjuden.

Knytkalas är en bra idé.

Har man..?

Ska fraga min pappa som ar sjuksyrra, min syster som ar ensamstaende, hennes ex som precis startat eget, min lillsyrra som ar student.

Jag lamnar traden nu, for jag klarar inte av detta. Inte amnet i sig, for vi verkar ha overgett TS. Utan pallar inte med bortskamda snorungar som inte kan nagot om verkligheten.
Antar att dina ar i skolbanken, som gjorde att du fick det fina jobb du har idag, var pa privat skola betalt av papsen.
Jag ar den i min familj som har det bast stallt, men kanner mig inte battre an dom for jag ar samma normala manniska som forut, och jag vet att aven dom pankaste i min familj har det jakligt bra for folk svalter ihjal overallt.
Och hade skamts ihjal om jag spenderat pengar pa *funderar pa det du* istallet for att t.ex kopa en ny bil till farsgubben. Om jag hade haft sa mycket over.

Vill inte halla pa och grala harinne, inte kul for nagon.
Jag kanske har fel, du kanske har kampat hart for det du har. Men jag klarar inte av asikterna. Vakna tjejen.

Tack och hej.

Skakar bara på huvudet! Den svenska avundsjukan.

Nej pappa har inte betalat för min skola, Jag har själv arbetat mig upp i karriären och pga det kan jag få det bröllopet jag vill ha + att min man har ett bra jobb.

Ja okej folk svälter, tycker du då att ist för att uppfylla min dröm ska jag skänka pengarna till dom?
Vi skänker redan genom vårat bröllop pengar till välgörenhet som jag inte tror att många gör i samband med sitt bröllop.

Det enda jag har sagt i denna tråd är att jag absolut inte tycker om betal-bröllop och skulle vägra gå på ett sådant. För då är jag inte bjuden, då ska jag komma och betala för deras bröllop.

Jag tycker väl i princip att det är ok med kuvertavgift, men om några av mina vänner som har det bättre ställt skulle ha det så skulle jag bli förbannad. Tyvärr finns det nämligen snåla människor som bara vill snylta på alla andra och samtidigt själv spara pengar på hög. Dessa hör dock ändå till undantagen.

Själv skulle jag inte ha det. Älskar att planera, fixa och bjuda på fester. Bröllop inget undantag.

Ändå så måste jag säga att jag nu ska på en midsommarfest med många pers. och det är självklart att vi delar på kostnaderna lika trots att vi inte är studenter längre...
Har inte ni gått på sådana fester? T.ex. nyårsbal?

Kan väl se att det kanske inte är riktigt samma sak med bröllop, men i princip jo. Man behöver ju inte ha en brakfest för att man gifter sig, vigsel och bröllop är ju inte samma sak.

Nu uttrycker jag mig skit igen, men så är det då man är dålig på språk.

Det du just missade, som inte handlar om avundsjuka är att du sa "men det har man ju buffert för" som om det vore självklart att alla har det-en buffert alltså.
Det är här det blir känsligt för alla som inte har din ekonomi.

Häromsistens skrev en tjej som skulle ha 300 i kuvertavgift att"har man inte det att betala så bor man ju på gatan"
Jag blev så jävla arg på henne då att jag lovar dig att hade hon stått framför mig hade jag örfilat upp flicksnärtan och lärt henne veta hut.

Det sa jag också, vilket genast resutlerade i att jag blev anklagad för att slå alla som inte tycker som jag.

Jag är inte avundsjuk på dig utan tycker det är roligt att du kan fira er kärlek som ni vill.

Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte als är en fråga om prioriteringar för alla, utan för flertalet handlar det mer om att man är tvungen att vända och vrida på sina slantar, både till vardags och till fest.
Då sticker inlägg om vad "man väl har" i ögonen.

Jag tror att folk väntar sig att du ska ha en viss insikt om att du faktskt har det VÄLDIGT bra. Inte skämmas för det, men inte få för dig att alla kunde haft det du har.

Likaväl som jag tror att det är svårt för många att ens fatta hur mycket du uppenbart har att röra dig med, lika svårt tror jag faktiskt du har att sätta dig in i den bistra verkligheten för stora flertalet låginkomsttagare, sjukpensionärer, arbetslösa osv.

Det finns förmögna människor på nära håll i min släkt och hur underbart gulliga de än är, så blir det ibland pinsamt uppenbart att verkligheterna är väsenskilda för oss på vissa punkter. Ibland gör sådant ont. Ibland skapar det avstånd.
Som tur är i vårt fall, så är tillexempel jag oerhört rakt på sak med vissa saker. Vilket har underlättat.

Vifta inte bort andra medlemmars känslor med huvudskakningar och klyschor som "avundsjuka"om du inte vill skapa riktigt dålig stämning, är mitt stilla råd så här i bebisstadiet av ditt medlemskap här.