Bliv FruL: vi var i Kronoby (utanför Karleby) och lite i Kannus - svenska Österbotten alltså. För många svenskar är det helt okänt att det är svensktrakter där uppe - många som bor där pratar inte finska alls (och vissa förstår inte ens).
Passion: jag håller verkligen tummarna att allt går i lås för er - låter som er dröm verkligen!
Lappis: ha en härlig resa i efterskott!
EA: håller tummarna för dig också!
Här har tröttheten infunnit sig - jag tror iaf att det beror på grav och inte ngt annat. Men jag tänker börja med järntabletter nu direkt och se om det hjälper. Det är värst på eftermiddagarna, maken sa igår att jag såg helt blek ut. Annars mår jag prima och njuter!!!
Herregud vad Moa tjötar hål i huvudet på oss!!! Det är nästan så man känner för en paus... Hon pratar KONSTANT och upprepar allt tills man själv upprepar det hon sagt. Typ "Pappa kör bilen, pappa kör bilen, pappa kör bilen, ..." tills man själv säger "ja pappa kör bilen" (det räcker inte med att säga bara "ja"). Puh! Jag är lite trött i huvudet av att ständigt hålla en nonsenskonversation igång. Men det är roligt också! (Men dagis är bra grejer! 
)
Ah vilken härlig resa det var! Har badat i min barndomså där jag lärde mig dyka (dvs dyka i från bryggan), träffat mina mostrar och kusiner med familjer. Eftersom jag inte har syskon lekte jag otroligt mkt med dessa kusiner när vi var små. Vi delade upp foton från mormors dödsbo och vilken nostalgitripp det var!!! Min moster tyckte att Moa var jättelik mig som liten (första ggn ngn har sagt att hon är så lik mig)! 
Snorkis: glömde - håller självklart tummarna för dig också och att det blir BIM istället!
En sak som jag funderar lite på: Moa har blivit lite avig mot min mamma, dvs mot sin mormor. När hon kommer nära så kan Moa vända sig mot mig el maken och skrika "nej". Typ att mormor inte får komma nära henne, hon får inte lyfta upp henne, torka av henne mm. Jättekonstigt för tidigare har hon varit väldigt förtjust i sin mormor och min mamma har ju skött om henne varje vecka nu i ett halvår. Jag tolkar det lite som trots (för hon är def inne i trotsåldern nu) och tycker att man ska sätta ner foten. Dvs om hon protesterar mot att mormor tar henne så tycker jag att man ska insistera så jag går därifrån. Maken tycker man ska låtsas som ingenting och att det går över av sig själv men jag är inte så säker på det, jag tycker det har blivit värre. Mormor blir såklart sårad och ledsen... 
Ngn som har varit med om likn och har ett råd???
Oj det sista var ett inlägg från Moa...
BS: trotset känns det som att jag kan hantera. Jag brukar välja vilka konflikter jag tycker är nödvändiga att ta och övrigt försöker jag med avledning.
Jäklars vilken "spännande" kväll jag varit med om!!!
Det började med att maken helt plötsligt hittade ett hus som hade väldigt många rätt. Han ringde mäklaren och banken och allt, vi gick igång på det Sen var vi ute vid havet och badade och efter det så skulle maken ut och öla med några kompisar. Jag hade väldigt mkt hus i skallen och kunde knappt tänka på annat så maken föreslog att jag skulle åka ut och titta på det med Moa innan jag skulle handla lite på Maxi. Sagt och gjort. Vi tittade och det var fint!
Sedan åkte jag till Maxi, handlade, lastade ur matkassen och lite annat bös i bilen. Moa satt i kundvagnen och var väldigt trött så jag körde bort kundvagnen till kundvagnsparkeringen och lyfte ur henne med ena handen och tog pengen med andra handen - och missade att min handväska låg kvar i kundvagnen. Detta upptäckte jag inte förrän jag kom hem... Tillbaks med bilen till Maxi - hela tiden svärandes över min egen tankspriddhet (graviditeten!!!) och om jag hade trott på Gud så hade jag bett till honom nu att ngn ärlig hittat den och lämnat in den. Det hade en tant gjort!!! Tack gode ... Jag erbjöd henne 500 kr som hittelön (det var inga pengar i men mobilen, hemnycklarna och alla kort) men det ville hon inte ha.
Jag hittade ju en plånbok med 4000 kr i i Båstad en gång och lämnade in till polisen så nu var det väl pay-back-time...
Just nu firar jag med alkofri San Pellegrino eftersom den alkofria ölen fr Maxi inte hunnit bli kall. Puh, jag är så lättad!
Är det ngn som har länkarna till Telis hus och lägenhet - jag är nyfiken och hon har väl lämnat datorn nu...
Passion: ja jag kan förstå att din son "straffade" dig när han började på dagis men jag kan inte riktigt förstå varför Moa straffar mormor (om det nu är det). För inget har ändrats; mormor kommer fortfarande ca varje vecka och tar hand om henne. Det är avlastning för oss och mormor tycker det är så roligt så hon gör det fast Moa inte är på dagis just nu. Jag kan tänka mig att problemet är att mormor är lite för snäll - hon går undan när Moa börjar domdera ("nej inte mormor sitta där!") istället för att stå på sig. Det känns som att för Moa står jag högst i rang (för att jag är strängast mot henne), sedan maken och sedan mormor. Moa är väldigt förtjust i sin farmor och henne träffar hon inte alls lika ofta, så hon är mer "spännande" än min mormor. Det som är lite synd är att Moa ibland väldigt tydligt föredrar sin farmor framför sin mormor när vi alla är tillsammans. Och det skär lite i mitt hjärta när jag ser det
...än Moas mormor ska det ju stå såklart
MSW: självklart går det över så småningom men jag vill att det ska gå över NU. Och mkt av det som maken har tyckt att vi ska "avvakta och se" håller jag inte med om. Och han har gett mig rätt i efterhand (gäller tex nattsömn).
Moa har begåvat oss med ca 12h-nätter så hon lägger sig ca 19.30 (vet inte exakt när hon somnar för vi går ju ut direkt när vi lagt henne i sängen) och vaknar ca 07.30. I Finland körde vi på med svenska tider för henne så vi fick sovmorgnar till halv nio 
