Jag undrar om man kan göra så här, vad tycker ni?
Kan jag gå in med min blivande make i kyrkan/till ceremonin? Tror nämligen att han vill det och jag tycker det vore fint. Vi vill inte ses innan vigseln utan möts första gången i vapenhuset eller rummet innan ceremonirummet. Har inte bestämt än om det blir kyrklig eller borgelig vigsel.
Jag tycker i alla fall att detta är en bra tråd :)
By the way så ska vi ha en Best(wo)man, kan man ha det :P ? (Inte ironi utan 100% sanning).
Jag tyckte det där med mikrofonen var en bra idé, telefonkonferens kanske också funkar? SMS? Tekniken går ju framåt..
Jag har alltid stått på egna ben, jag kanske ska gå själv in i kyrkan och så får blivande maken stå och vänta vid altaret?
Eller så kan han dras in på en vagn av sina föräldrar efter mig...
"Släpa till altaret" fick just en ny mening när blivande maken sa: Släpas fram i ett rep, som en slav, frågan är bara han eller jag? :)
Om vi gifter oss en gång till ska jag ha ett "indianer och cowboy-bröllop" där ena sidan är cowboys och andra indianer, sen kan man bråka på festen och binda fast varandra i träd, skoj va?
Nej nu känner jag ironin som flödar, dags att gå och lägga sig..
Godnatt på er! Förväntar mig massa roliga svar imorgon
"kjam"
Apselut att du kan gå in med din man. Du missar ju att aaaallllaaa gäster bara tittar på dig (och din pappa, men honom kommer de inte se, om du låter bli att klä honom i snygga kläder...) när du kommer vandrande längs altargången krampaktigt hållandes i din far (givetvis för att du inte ska snubbla). Går du med din blivande kan det ju faktiskt hända att folk tittar på honom också, har du övervägt det???
Sen kan det ju riskeras att någon tror att din make är minst lika viktig för dig som din pappa... Är du säker på att du vill det? Jag menar, du och maken kan väl inte ha bott ihop alls lika länge som du bott hos din pappa...?
Man kan ju tro att du själv fått vara med o bestämma om vem du sak gifta dig med också. Nu är han ju såklart bara en accessoar i ditt bröllop, men det är ju ändå pappa som har gjort upp om det - vill du inte att det ska synas?
*hoppas ironin framgår*
Hahaha!!
En best woman kan du nog inte ha. Det är ett på tok för starkt uttryck för att vara till en kvinna. Hon får nog nöja sig med att kvara tärna. "Best" kan bara en man vara och därför blir det bestman. (100% ironi)
Varför jag vill gå in med min man är väl ändå helt upp till mej själv att avgöra? Jag känner faktiskt våra gäster så väl att jag vet att de skulle tycka det var fint. Sen vet de ändå att jag inte har gått in i äktenskapet av fri vilja, det hela var en uppgörelse mellan min far och min blivande man. Så jag tror nog inte att vi signalerar att vi är jämställda, det behöver man inte vara orolig för.
Jag vill faktiskt inte bli påhoppad bara för att jag vill göra så här. Alla har väl rätt att utforma sin egen ceremoni utifrån ens egna intressen? eller?
Det var min far tillsammans med prästen som kom fram till att det var den bästa lösningen, så då letade de upp en man som var lämplig i ålder och som hade liknande intressen som nu ska bli min man. Det är väl bra?
Hur tänkte du nu? Gulligt och jämställt samtidigt - det går väl inte? Är inte de varandras motsatser enligt lexikon? *bläddrar frenetiskt*
anne på grönkulla skrev 2009-03-31 14:12:08 följande:
