Vänner, klart att det finns sol också! Och en massa saker att vara glad över. Idag till exempel lärde monstret sig att säga "dajis" (dagis); hon övade hela vägen i bilen i morse och sen sa hon inte ett pip när jag lämnade henne med fröken (som är ungerska, precis som jag, hon sjunger ungerska sånger också för monstret när hon blir ledsen och det blir hon ofta för det finns stora läskiga grävskopor precis vid deras gård). När jag kom hade hon ätit en massa kycklinggryta och höll en isbjörn i plast i handen. "bye bye björnen" sa hon i bilen, hela vägen hem. Fast dessförinnan hade hon fått ett litet sammanbrott när det stod klart att hon inte fick ta med sig sina rödrandiga gummistövlar tillbaka hem till hyllan där de brukar stå. När vi kom hem åt vi de godaste svenska jordgubbar jag har ätit på två år (dvs när jag senast kom åt dem). Sen la jag monstret, sen ringde jag mäklaren om det räliga huset och det gamla budet står fast. Vi ska avvakta lite till och inte hoppa in än, men vi har gott om marginal. Ringde stadsbygnadskontoret igår och kollade hur mycket vi skulle få bygga ut; som det är nu är det knappt 100 kvadrat och bara ETT sovrum så ni kan ju tänka er. Men läget! Och kakelugnen! Den mest pittoreska lilla gränd ni kan tänka er, helt nära havet. Och en rejäl trädgård som sagt. Nåja, vi får se. Det är mögel och svampangrepp och gud vet vad, plus att det mesta är gjort på sjuttiotalet som sagt, även om själva huset är från 1908.
Ringde även mvc och shit vad annorlunda det är här jämfört med Shanghai, man kollar typ ingenting, alla ultraljud (nästan) får vi fixa själva, det är nåt gruppinformationl i vecka tolv, vid det laget i Shanghai hade jag varit på TRE ultraljudskontroller, först för att utesluta utomkveds, sen för att kolla att den växte till sig och till sist för att se att det kritiska stadiet (v12) hade passerats på bästa sätt. Varje gång fick jag träffa en läkare. Jag är verkligen såå glad över att jag fick gå igenom min första, ängsliga graviditet under strikt uppsyn; nu när jag känner mig lugnare är det skönt att vara här, där man utgår från att allt är normalt. Och vi kommer i alla fall kolla en del grejer privat, i synnerhet när det närmar sig - av säkerhetsskäl. Vi har ju tack och lov sjukförsäkring via mannens jobb eftersom vi är expats.
Förhoppningsis: Festen var ett cocktailparty som min väninna hade svängt ihop helt spontant och folk hade också - helt spontant - flugit in över dagen från Schweiz, Frankrike och England. Så det låg purfärska tryfflar från Lindt Sprüngli i stora skålar överallt, jag och mannen kunde omöjligt hålla tassarna borta.
Izunia: Tack själv, det var supertrevligt! Och jättegulligt att ta foton, jag skulle bli urglad om jag fick. Har du min mail? Annars kan jag skicka via facebook.
Idag har jag njutit av min nyvunna frihet. Gått och tränat. Gått och ätit en enormt stor och god bagel. Handlat mat. Inte saknat monstret för jag vet ju att hon har det bra och får vara med om så mycket spännande; det var länge sedan hon var så lycklig, sprallig och yster som hon har varit de senaste eftermiddagarna. Jag trodde det skullle vara tvärtom, att hon skulle vara grinig och trött men icke. Hon har så mycket att berätta. Men jag måste erkänna att jag stod i omklädningsrummet på gymmet och spanade bort mot dagisets gård i hopp om att se en liten orange prick någonstans i sanden.
Kram på er, G.
