Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

Hej,

Forhoppningsis: Stackars Dig, verkar laskigt med dina "arbetsrelaterade" hot. Usch, tycker det ar starkt av Dig att forsoka leva som vanligt. Jag skulle nog bara vilja lasa in mig i en garderob och bli hel-nojig. Om det kan vara till nagon trost hade jag ocksa cellforrandringar vid en test for 7-8 ar sedan. Doktorn var jattenoga att de togs bort omedelbart och jag var minst sagt skakis eftersom hon verkade vilja gora en ny kontroll redan efter nagra manader. Men tack och lov har jag aldrig haft nagra nya sadana efterat men jag vill lova att jag hade super-angest kring detta.

Gemma: Vad gullig du ar som vill byta liv; ha,ha och jag vill garna byta med Dig ocksa verkar sa mysigt med en liten familj och att bo hemmai Svedala igen.

Idag har jag varit ute pa lang-promenad och forsokt att forbattra den spanska solbrannan lite. Skall precis satta mig ner och brollopsfixa: skicka bukettbilder till floristen, oj, vad skall jag egentligen ha? Hade tankt mig lite bleka rosor. Vi star infor luxusproblemet Cap Ferrat eller kusten vid Portofino ( Rapallo) hmm...har hittat tva bra hotelldeals for bada orterna.Har bestamt oss for att flyga hem fran Stockholm dagen efter brollopet och darefter ta bilen ner till Sydeuropa da vi inte riktigt fick ihop det med flygresor. Blev sa rorigt med enkel biljett fran Stockholm etc etc. Det tar oss ju faktiskt bara ca 8 timmar och det kan vara mysigt. Funderar pa att ta en avstickare till Piemonte igen eftersom det var en sadan hojdare forra aret!

Verkar som om det kanske loser sig med en lang brudsloja i alla fall eftersom jag fick ett superbra tips har pa BT om en svensk internetbutik.

E11: Nej, jag har inte riktigt bestamt mig kring smycke annu, men parlor skulle nog vara finast men tror faktiskt att fastet pa mitt parlhalsband ar lite trasigt och jag hinner knappast att fa det lagat...... Hur lange har Du bott i London? Jag bodde dar i sex ar och tja, det fortsatter att forbli min absoluta favvo-stad sa jag instammer helt med vad Gemma skrev, det ar nagot speciellt och man kan aldrig helt slappa det!

Nu maste jag skynda mig med min Rapallo vs Cap Ferrat research, min blivande ar ute pa en tur med sin mountainbike i det fina vadret EFTER var tre timmar langa promenad och jag lovade ha lite mer for och nackdelar klara. Bada har vi ju bott pa Rivieran och det kanns lite som att semestra pa mammas bakgard med Cap Ferrat samtidigt ar det ju alldeles underbart dar!!

Mat i England är intressant. Jag vill nog påstå att det har lite oförskyllt dåligt rykte och att det beror på lite olika saker om jag får spekulera vilt.
1. Matkulturen har nog ryckt upp sig på senare år, allt var inte bättre förr.
2. London kan inte jämföras med världen utanför M25. Vi har varit på många utflykter och hamnat på helt horribla ställen. Vi lämnar numera aldrig Greater London utan en pålitlig pub/restaurant guide. Men har man en sådan med sig är det lätt att hitta riktigt bra ställen. Vi bor trots allt 60 millioner människor på den här lilla ön så även i "glesbyggden" finns det kundunderlag för stjärn-krogar. Dom finns där, jag lovar!
3. Jag har också en tanke om att de flesta svenskar har gjort sina första stapplane utlandsresor på egna ben till England. När man var 18 hade man inte pengar att lägga på mat och framförallt inte heller resvanan att förstå var man ska leta efter bra matställen. Dåliga fast-food ställen precis invid en turistattraktion finns i alla städer. Nu när vi har passerat 35-år strecket tycker vi givetvis att vi är himla massa mer världsvana

London har helt fantastiska krogar! Man kan äta minst lika bra Dim Sum eller Kantonesisk mat som i Hong Kong, det finns Guide Micheline Thai ställen, Argentinska krogar med det bästa köttet du kan tänka dig och top-notch Malbec till. Gastropubar med engelsk husmanskost är poppis och vällagad enegelsk husmanskost är jättegott. Ekologiska råvaror och närproducerat/odlat är också väldigt mycket större här än i Sverige (fast jag upplever att det tagit ordentlig fart i Sverige kanske de senaste 3-4 åren). Lunch alternativ i the Square Mile/city där jag jobbar är också bra. Visst jag sitter och äter osocialt framför datorn som alla andra men det finns massor av ställen som säljer kvalitetsmat bra soppor, smörgåsar eller sallader med ekologiska ingridienser och givetvis mycke sushi. Vet inte hur många ställen jag passerar på morgonen där man kan få sin ekologiska gröt och färskpressad grönsaksjuice.
Men det finns väldigt mycket skit också. Dålig mat här är riktigt riktigt dåligt och i vissa områden ligger dessa horribla fast-food ställen på ett pärlband och jag kan inte förstå hur någon skulle få för sig att äta på (eller ännu värre mata sina oskyldiga små barn med!) Dominos Pizza eller KFC. Bläää! Det är nog större klass-skillnader också när det gäller maten här än vad det är i Sverige. Norr om floden matar mammorna sina barn med morotsstavar och äpplen i parken medan söderut får dom en chipspåse. Så är vi fetast i Europa också!

Jag upplever också att jag har fler alternativ här. Har jag tid, kan jag här i Hampstead gå till min butcher för att handla kött, bageriet för bröd, den Franska lilla vinbutiken som aldrig rekommenderar något annat än ett franskt vin när man frågar om råd, delicatessen för ost och sen min utmärkta ekologiska green grocer som vägrar att sälja hel vattenmelon för dom vill dela den i butiken för att säkert veta att den är fin.

Min bästa mat-stad alla kategorier är ändå Sydney tror jag. Nu har jag bara varit där en gång i drygt 3 veckor så är knappast någon expert. Jag var särskilt imponerad av hur bra "the low-end" var (stjärnkrogar finns i alla städer). Bara ett litet stånd med smörgåsar eller lunch-sallader var alltid jättefrächt. Dom har superfina råvaror med alla stora frukt och grönsaksodlingar, fisk och skaldjur (från kallt och rent hav runt Tasmanien), stora vingårdar och biff-produktion. Allt detta parat med de starka Asien influenserna föll mig helt klart på läppen. Jag skulle kunna tänka mig att bo där ett tag, särskilt som vi också har goda Australiensiska vänner. Men maken är inte riktigt lika sugen. Han jobbar väldigt mycket med Aussies och det är som att kliva 20 år tillbaka i tiden säger han jämt. Sen ligger det som dom själva också säger "in the arse-end of the world".

Hur är Engelsmännen? Det är ett stort ämne som jag ofta funderar på. Det är en lite chock att flytta hit. Man kan språket, känner igen kulturen så man är så oförberedd på att dom "inte är som vi". Fast jag tror igen att upplevelsen blir lite annorlunda när man är 35 plus och umgås med människor som har hamnat på lite samma plats i livet som man själv (precis som man skulle ha gjort hemma i Sverige). Man hade nog lite spretigare umgänge när man var glad student. Jag har nog på sätt och vis mer gemensamt med en Engelsmann i London som har samma typ av jobb, har liknande hobbies och lever på samma sätt än jag skulle ha med en glesbygdsbo i Sverige med ett helt annorlunda yrke (notera att jag säger ha mer gemensamt med inte att jag promt har roligare med eller större utbyte!). Våra bästa vänner här (vi är gudföräldrar till deras son) är ett par där hon är svensk/engelska och han engelsmann. Dom har vi väldigt kul med och han är inte alls stereotypt macho. Hon är mammaledig och han tar sonen helt på helgerna. Då menar jag att hon knappt får röra sonen för han är så himla ivrig att ta igen vad han missat på veckorna. Generellt så trivs jag rätt bra med engelsmännen. Älskar engelsk media, både TV och tidningar, dom är så underbart analytiska och bitska. Skandinaver är väldigt jämställda. Å ena sidan är det förståss bra men jag kan sakna den här "spänningen" mellan könen som det här superartiga innebär när jag är i Sverige. Om jag släpar på en tung väska i tunnelbanan kan jag räkna med att någon man erbjuder sig att hjälpa till. På jobbet får jag som kvinna alltid kliva ur hissen först och män väntar för att hålla upp dörren. Fast så gör människor av samma kön också för varandra. Jag blir superprovocerad i Stockholm när man får en dörr i ansiktet och folk sitter och surar ytterst på en plats på bussen. Jag vill bara skrika -Säg tack för i helvete människa och fatta att du inte är ensam på jorden. Det skulle bli så mycket trevligare för alla då! Svenskar är generellt vansinnigt buffliga.
Men det är också skönt att vara gift med en svensk man som så självklart utgår i från att jag kan ta hand om mig själv. Om det någonsin blir problem av något slag så håller han sig i bakgrunden tills jag ber om hjälp. Skulle bli vansinnig av att vara med någon som inte behandlade mig som en jämnbördig vuxen och kompetent människa.Det finns många Engelska kbvinnor som verkar gilla att bli omhändertagna av sina männ. Nu när jag tänker på det är det faktiskt inte så många av mina närmaste vänner här som är från England. Har bara blivit så att vi umgås mest med Amerikaner och Australiensare av någon anledning.

Det är kul med stereotyper. Man ska generalisera mera tycker jag!

Gud vad jag babblar. Nu ska jag se hur det går med lamm-grytan!

Ha det bra tjejer!

Mlle M - Drygt 5 år har det blivit. För mig var London INTE kärlek vid första ögonkasted kan jag bestämt säga. Men av olika anledningar blev vi kvar. Men det är något med staden... efter ett tag inser man att det här... det kan man faktiskt inte få någon annan stans .

E11a, jag kan bara säga att jag håller med när det gäller att man inte kan få det där nån annanstans... jag jobbade själv som korre för radio och tidingar när jag bodde där och tyckte också att klimatet inspirerade mig, men i längden kändes det lite onyanserat och lättköpt med allt det vassa, tillspetsade. Något jag uppskattar i tidningarna, framför allt magasin (som är mitt forum), är den allmänna "pratigheten". Engelskan är ju vad jag förstått två gånger ordrikare än både svenskan och franskan och det känner man verkligen när man läser krönikor och artiklar. När det gäller maten så har jag också förstått att man kan få precis hur god och bra mat som helst (när jag bodde i Hampstead och det var som sagt jättelängesen fanns redan Cullens eller vad det heter, plus en liten saluhall mitt i stan), problemet är väl framför allt att det inte känns prisvärt. Det är helt enkelt skitdyrt, allt. För mig handlar allt om en balans mellan pris och kvalitet.

Jag håller helt med dig om att Australien är ett helt fenomenalt matland. Bodde där ett år i början av nittiotalet, då i Queensland som matlagningsmässigt kändes som England på sexitotalet ungefär, sen åkte jag tillbaka i tre veckor fem år senare och då hade allt verkligen exploderat. Man kände närheten till asien, och de kunde verkligen utnyttja alla de fantastiska ingredienser de har tillgång till. Jag var också en vecka på Tasmanien, apropå sagolika färska skaldjur... Men framför allt känner jag att de vänt sin historielöshet till en fördel, de blandar och skojar och experimenterar på ett sätt som till exempel få franska ställen vågar göra, för där sitter matarvet och respekten för den egna kulturen ofta som en boja runt fötterna på kockarna. Såklart inte alltid men jag känner nog att den franska maten har lite oförtjänt gott rykte.

...och jag kan ju säga att jag håller med dig när det gäller spänningen mellan könen och sådär... med tanke på att tre av mina ex varit engelsmän... en australiensare... och nu är jag gift med en fransman. Jämställdhet i all ära men jag gillar att delegera grejer som handlar om bilen och sådär ;)

Nu har vi beslutat oss, - det blir Frankrike pa brollopsresan. Det kandes helt enkelt bast sa aven om valet var svart, tillslut lyckades jag hitta rum i Portofino men svindyrt sadant! Kanns ocksa som om jag garna aker till Portofino och bor dar en eller tva natter bara for att vara dar och se om det verkligen ar sa fantastiskt men att lagga ut en mindre formogehet direkt efter brollopet kanns en smula oklokt for att inte saga dumt!

Vi skall istallet vandra i gamla fotspar pa Rivieran och ooh...vad mysigt det kommer att bli. Kommer ju inte heller att bli nagra overraskningar eftersom vi bada ar ganska val bevandrade och redan borjat prata om vad vi skall bestalla pa favvo-restaurangerna. Typ " Jag skall ha tonfisken pa La Petite Maison" "vi skulle ta apero pa Zebra Square i Monaco ngn kvall" ....

Talade precis med en vaninna i Stockholm och undrade om hon tyckte vi var helt tossiga som aker pa brollopsresa i gamla trygga fotspar men hon sa "ah nej, sa romantiskt det var ju dar ni traffades och allt borjade!" Ja, och sa var det ju sa detta blir en liten defilieringsresa for att fira oss och vem kunde tro efter forsta kvallen och manga champagne glas senare under det stokiga Monaco Grand Prix att vi skulle bli tillsammans och an mindre atervanda pa brollopsresa.

E11 SÅ kul att läsa om livet i London, jag känner mig så ... kan inte komma på något bra ord. Jag har alltid bott i stockholm, jag menar verkligen ALLTID. Har flera gåger velat bo utomlands men av olika orsaker kommer det saker i mellan. När jag skulle plugga utomlands så såg jag lågkonjungturen komma uppseglande och då gällde det bara att bli klar snart för att få ett jobb innan krisen brakade loss helt. Nu ligger mitt hopp till att mannen får erbjudande om att jobba utomlands, vilket inte verkar helt troligt då hans jobb plockar hem folk från utlandet.

Mlle M
Tycker inte alls att det låter konstigt med resa dit, inte bara för att det var där det började men även för att det är ett ställe ni trivs på och tycker om. Upptäcka nya delar av världen kan man göra någon annan gång!

Hur tog de bort dina? Frysning eller operation? Hur mådde du direkt, och dagarna, efter?

Åter till där jag avslutade inlägget en bra bit upp...
På lördagskvällen blev det förchampagne, Pol Roger, i mängder innan det var tid att röra sig mot nästa fördrink och sen bal. Åt massor med god mat och drack ett tyvär ganska mediokert vin. Försår inte att man väljer att snåla på vinet när man lägger så mycket pengar i övrigt på allt annat. Dansade sedan hela natten och stupade isäng vid 6 tiden på morgonen för någon timmes välbehövlig vila. Söndag i strålande sol! Väldigt trötta var det bara att rulla ur sängen och sen hoppa i nästa klänning för champange/snaps brunch ute på en mysig restaurang med utsikt över hela staden. Som tur var gick det en hyrd buss dit för vid det här laget var jag lite öm i fötterna och väldigt trött på stenläggningen. Efter en lång brunch i solen åkte vi hem till V för att prata bort ett par timmar och packa lite innan det var dax att ta en promenad bort till flygbussen och sen åka hem till mannen igen.

Som sagt, den helgen var precis vad jag behövde efter att ha fått beskedet från läkaren, inte en sekund att tänka för mycket och en lagom ström av vin och champagne mm från fredag till söndag.

I onsdags var jag på uppföljning hos läkaren. Första gången jag haft en manlig gynekolog, så bara det var lätt traumatiskt. Som tur var tror jag att det funkade bakvänt också, bara tanken på att mer eller mindre bli beskådad från det hållet av en man gjorde att jag inte oroade mig så mycket för själva undersökningen. Ljudet när han knipsade bort delar av min livmodertapp var fasansfullt! Så nu är det bara att vänta i 5 veckor på att få provsvaren och då veta hur stort ingrepp som behövs... Eller det är lite mindre än 5 veckor för då är jag i Malaysia ett par veckor och sen hade han semester och sen är jag i Spanien osv, det resulterade i att han skyndar på provsvaren och jag går dit dagen innan jag åker på semester. Hoppas jag inte blöder lika mycket då som jag gjorde nu och inte lika länge, kommer bli hemskt med hettan och luftfuktigheten. Hoppas innerligt att det räcker med frysning av cellerna så att jag slipper operation. Håller alla tummar jag har för att det är godartat, men försöker att inte tänka så mycket på det - alls! Total förträngning med andra ord...

På kvällen i onsdags hade jag fått en inbjudan till en av de anrikare klockaffärerna på Biblioteksgatan, de lockade med champagne, tiltugg och 20-40% rabatt. Smet dit och drack 2 glas Moet och köpte en ny klocka, ska man tröstshoppa så ska man göra det ordentligt tyckte mannen som glatt hejade på. Ska in och plocka bort lite länkar på onsdag då det är halvdag.

Vad ska ni göra under långhelgen??

Mlle M - Jag tycker att det låter som ett jättebra beslut! Vad kan väl vara mer romniskt och lite mys-nostalgiskt.

För mig kommer alltid Hong Kong vara insvept i rosa små fluffiga moln för att det påminner så mycket om den där första tiden när man var sådär himlastormande förälskad att man inte kunde somna och inte stod ut med att vara borta från varandra i 5 minuter. Solnedgången och glittrande skyskrapor från Victoria Peak, hiker i New Territories och lååånga luncher på någon sea-food restaurant i Sai Kung. Att vara inblåst i två dygn pga tyfoon och sedan åka och titta på vågorna i Repulse Bay ... djup suck och tindrar med ögonen...

Gemma - Det blir en bra mix att blanda svenka och engelska tidningar. Det blev så väldigt tydligt med orkanen Katrina rapporteringen. I Engelska tidningar var det ändlöst långa analyser om vad detta skulle inebära för Bush administrationen i bara text. Det var jätte intressant men vi som svenskar saknade den här översikts-kartan över New Orleans med höjdskillnader, var vattnet bröt in samt den lilla faktarutan om orkanen där man ser hur frekventa kategori fem orkaner är just här. Gud vad bra det är med internet så att man kan få båda. Lider av detta på jobbet också, jag kallar det Engelsmänns oförmåga att samanfatta saker. Varför säga något i tre bullet points när man kan skriva två A4 verkar dom ofta tycka ..... suck.
Du har helt rätt i det där med maten och priserna. Det är dyrt. Jättedyrt faktiskt och det är väl en del av problematiken. Jag har idag köpt en pytteliten bytta med perfekta ekologiska Engelska hallon att ha till efterätt... för ca £3. Jag förstår att en ensamstående småbarnsmor som lever på socialbidrg inte väljer det till middag varje kväll. Jag vet att det inte var din poäng utan att det inte handlar om hur mycket pengar man har till förfogande utan att det ska vara ett rimligt pris för den varan! Vi har väl alla stått någonstans i ett annat land och prutat som galningar öve typ 5 kr som inte betyder något som helst får våran ekonomi men det handlar om självrespekt och att man inte vill bli utnyttjad.

Förhoppningsis - Förstår att du är orolig. Men det är klart att det kommer gå jättebra så total förträngning är en jättebra strategi. Inget blir bättre av att du går och oroar dig! Låter som du hade en härlig helg!

Förhoppningsis det låter som du haft en bra helg. Förstår också att du haft en hel del orosmoment men det kommer att blir bra.

Jag har heller aldrig kommit iväg att bosätta mig i utlandet. Har haft fler möjligheter och har "varit på väg"men det har aldrig nblivit av. Jag trivs bra hemma och har alltid rest istället - och kommit hem igen.

Mlle M har du bestämt dig öfr lång slöja? Vad har du hittat för någon? Jag hade också lång slöja med fina swarovskikristaller i kanten (så klart!) Jag undrar just nu vart jag har lagt den....?

Jag känner mig irriterad då jag har fått munsår - igen! Detta året har varit otroligt. Det poppar upp hela tiden. Innan årsskiftet hade det gått väldigt lång tid sedan jag fick munsår. Sen januari har jag nästan fått det varje månad och ofta 2 på en gång. Inte alls kul och inte helt smärtfritt.
Hoppas det går över till bröllopet i helgen. Vill inte se ut som fläskläpp.
Det tråkiga är att jag inte heller kan pussa på min dotter som är världens gosigaste. Hoppas hon blir förskonad från detta skitet.

ja ja det var min pest fäör dagen. Nu ska jag hoppa i säng och försöka avsluta min sista Stieg Larsson bok. Spännande!