Eftersom jag är lite nyfiken på hur andra tänker om byte av efternamn osv så startar jag denna tråd.
Ska du som brud;
* Behålla ditt "flicknamn"?
* Ta mannens?
* Både ditt tidigare och mannens?
* Ni väljer ett nytt namn gemensamt?
* Annat?
Framför allt hur kom du/ni fram till det? Har det varit ett självklart eller ett svårt val? Vems ord har vägt tyngst?
* Önskar att denna tråd kan hålla sig på en trevlig nivå * 
Samma här. 
Jag kommer att ta min killes efternamn som våran son redan heter. Men nu när vi närmar oss känns det lite konstigt...att ge upp sitt eget efter 37 år! Men min kille har ett fint efternamn och våran son har fått halva mitt efternamn som mellan-namn så alla blir nog nöjda och glada
Jag vet ju såklart inte om det är så, men både min sambo och hans syster har känt sig stigmatiserade. Det kan ju lika gärna vara noja från deras sida. Men just för att de båda har vanligt förnamn men ändå känt sig diskriminerade så tänker jag att jag med ovanligt/utländskt förnamn bör ha kvar mitt gamla efternamn också.
jag skall ta min fästmans namn..
jag har ett son-namn och han har ett släktnamn som jag tycker är väldigt fint :)
Jag skall ta min sambos efternamn, det är bara hans släkten som heter så.
Dom är runt 25 personer.
Jag heter Kvist efternamn, många i Sverige som heter så och har även samma förnamn som jag.
Efter vigseln är jag totalt ensam om att ha "ny" efternamn till min förnamn.
Jag har ett släktnamn, endast ca 25 som heter det. Sambon har ett -son namn som 16000 heter. Men tyvärr vill han inte byta till mitt och vår gemensamma dotters efternamn. Det skulle låta bra till hans förnamn, men nej, det verkar bli så att vi behåller våra namn. Synd tycker jag, för jag tycker det är halva grejen med att gifta sig, att hela familjen heter lika...
Jag kommer att ta min M2B efternamn, dels för att det känns "rätt" för mig att ta mannens efternamn, och dels för att jag har ett -sson namn och inte han! Vi vill ha samma efternamn!
Jag tar mitt namn. Våra barn heter redan som mig -enklast så.. M2b får frågor hela tiden var han kommer ifrån pga sitt utländska namn. Men han behåller sitt, tycker det blir för svårt att lära sig ny namnteckning 
Det är bara jag och en till i Sverige som heter exakt som mig. Så vi har inte vanligt -son namn. Men när vi åker till Grekland använder vi hanns namn. För då är det jag som är " utlänningen"
Svenskt efternamn eller ej, man får inte så lätt jobb för nuvarande, vad man än heter. Jag vet... 
Beror nog på vilken utbildning/inriktning man valt. Anledningen till att jag misstänker att jobbproblemet inte låg i hans namn utan i att han nyligen tagit sin examen var för att de nu efter ett år med jobb inte är några som helst problem. Tror att han tyckte att det var skönt att skylla på något när komipsarna fick jobb och inte han.
