Eftersom jag är lite nyfiken på hur andra tänker om byte av efternamn osv så startar jag denna tråd.
Ska du som brud;
* Behålla ditt "flicknamn"?
* Ta mannens?
* Både ditt tidigare och mannens?
* Ni väljer ett nytt namn gemensamt?
* Annat?
Framför allt hur kom du/ni fram till det? Har det varit ett självklart eller ett svårt val? Vems ord har vägt tyngst?
* Önskar att denna tråd kan hålla sig på en trevlig nivå * 
jag kommer ta sambons efternamn. hade gått med dubbelnamn då vi bägge har korta och ovanliga efternamn.
men det kändes ändå bra för mig att jag tar hans(mest ovanligt med) och våra barn har även hans efternamn så. 
Jag ska ta m2bs namn. Är uppväxt med ett -sson namn och bytte till min mammas flicknamn en tid efter att mina föräldrar skilt sig. Sen dess har jag sagt att jag aldrig ska byta bort det... men alla kan vi ändra oss. Min m2b gjorde klart från början att han inte ville byta sitt... och jag skulle minsann inte heller göra det :). Men under lång tid... innan han ens hade friat.... så växte tanken inom mig att jag skulle byta till hans. Vad spelar det för roll vad jag heter i efternamn? Jag vill att vi ska heta samma sak.
M2b vill att jag tar hans eftermamn,men jag trivs verkligen inte med det och han kan inte ta mitt, så jag vet inte hur vi ska lösa detta
jag kommer behålla mitt och sambon ville redan från början ha mitt.. Hans företag har mitt efternamn sedan 2 år, trots att vi ännu inte gift oss
Jag kommer ta min fästmans efternamn då jag heter Johansson och hellre byter till hans, Vintergren vilket är mer ovanligt.
Vi tog makens mors flicknamn. Hon hade ett ovanligt släktnamn som hon bytte bort mot Carlsson när hon gifte sig 1963. Både maken och en av hans bröder har nu tagit tillbaka släktnamnet, så det lever vidare
Vi kommer antagligen-om vi väl får rumporna ur vagnen ngng gång och kommer iväg till bröllop-att ta mitt namn.
Jag har tagit tillbaka det efter att ha hetat ett annat då min mamma gifte om sig när jag var rätt öiten. Nu är hon skild från den mannen och det fanns ingen orsak alls frö mig att ha det namnet kvar, så när jag fick barn ville jag ha tillbaka det jag hette när jag föddes.
Min sambo säger att han tycker om tanken att vi hela familjen ska heta samma sak i efternamn, och han tycker mitt är roligt om det går vidare. Vårt namn finns bara ett fåtal släktingar som heter och vi syskon är bara döttrar, så om vi alla skulle byta namn, tar vårt släktnamn faktiskt slut med oss.
Så, det blir nog mitt namn som blir vårt. Och det är min sambo som är mest angelägen faktiskt. Han tycker att hans namn är tillräckligt många som heter ändå, och gillar tanken att föra mitt släktnamn vidare. Jag tycker om mitt namn och har ju relativt nyligt "fått tillbaka" det, så jag vill helst inte byta igen. Tycker också att det är roligt att det går vidare i fler generationer.
jag kommer sannolikt att ta min blivande mans -det är ovanligare än mitt..men lite konstigt kommer det nog att kännas :)
Duchess: Det är roligt när gamla namn får finnas kvar eller tas upp igen. Mitt är ovanligt och ett gammalt släktnamn, så jag ville inte att det skulle försvinna.
Jag är också lite envis och känner även att mitt namn är en del av min identitet.
Passionsblomman: Jag gillar dina namn! Sa just det till min stora dotter igår.
Mitt namn hade snart dött ut också.
