The vagina... långt o ledsamt
Jag har skrivit förut om mitt underliv som delvis är ett stort problem för mig och har varit länge.. vad det nu är 6-7 år. Nu har jag fått komma till en vulvamottagning (äntligen!! alltid fått höra att glidmedel är lösningen) för är en spricka precis bakåt vid "ingången". Den spricker i stort sett alltid upp när jag har sex. Minns första gången det hände, jag var helt öm dagen efter och tittade med en spegel och såg en liten spricka. Hade sex när jag var full, osugen och med en STOR kille haha. Gjorde rätt ont. Sen har den återkommit. Den är liten och läker alltid efter några dagar men den förstör mitt liv! Det gör självklart ont och kanske spänner jag mig ibland, men framförallt kan det svida efteråt.
Jag förknippar sex med ångest och har ingen lust vilket är det värsta av allt. Efteråt när jag går på toa och ser en liten strimma blod blir jag lika besviken. Fast jag känner att det "spricker" hoppas jag varje gång att det inte gick sönder. Mår dåligt efteråt. Känner mig likgiltig, deppig och ful. Har dåligt samvete för att vi aldrig har sex, min älskade säger att det är ok att oralsex är lika bra men jag vill väl också ha sex med penetration. vi har inte ens fyllt 30 år, har inga barn och är relativt nykära fortfarande. Vi borde ha massa sex! Det hade vi i början och för första gången i mitt liv kunde jag ha regelbundet sex i ett halvår utan att det gick sönder, men sen kom sprickan tillbaka.
Jag fick i samma veva veta att jag hade kondylomvårtor, för typ ett år sen, som försvann sen. Nu tror läkarna att viruset är kvar o sitter i sprickan och att det är därför det inte orkar läka ihop ordentligt. Kanske har jag haft kondylom läääänge utan symptom. Läkaren var väldigt kaxig, en såndär nonchalant överläkare som trodde det skulle läka till nästa besök efter 2 månader fast jag sa att jag haft det såhär i många år!
Nu har de kommit fram till att de inte sett detta förr och kanske får jag ha det såhär hela livet. Men de tänker skära bort själva sprickan, skicka på analys och sy ihop. Det värsta som kan hända är att jag spricker som vanligt när vi har sex igen. Men då har vi åtminstone försökt och skickat det på analys säger läkaren. Det är väl sant men jag tror inte på detta. Det verkar inte han hellr göra men det är liksom enda alternativet. Jag hatar att känna mig som en försökskanin, det är ju min kropp, vad bryr de sig om det blir värre? De fattar liksom inte att jag är en människa, inte bara ett underliv de ska fixa.
Möjligen kan man testa Aldara men det var läkarna överens om att det skulle vara ganska plågsamt eftersom det är en kräm som startar en inflammation på kondylomvårtorna (jag har inga längre, det blir alltså direkt på sprickan), meningen är att immunförsvaret ska fatta att det måste ta hand om skiten där nere. Jag känner inget hopp, är så himla ledsen och rädd att det ska vara såhär hela livet. Det orkar jag inte! Jag har testat allt tror jag, salvor, oljor, rätt trosor, sover naken, duschar inte med tvål osv. Vi provar olika ställningar, glidmedel, är försiktiga, pratar osv men inget hjälper. Jag vet att de finns fler med jobbiga problem, samtidigt som det gör mig ledsen är det skönt att veta att jag inte är ensam. Men det finns väl ingen som har samma problem som jag? Vore intressant att ni provat nån större åtgärd, typ operation?