Två intressanta erfarenheter:
Begravning där de anhöriga inte ville att det skulle bli för sorgligt, sedan önskade de musik som den avlidne hade tyckt särskilt mycket om, vilket gjorde att de flesta på begravningsgudstjänsten började storgråta när de tänkte på honom. Det blev väldigt sorgligt!
Vigsel där bruden var ganska skrockfull och hade förbjudit tärnan att gå längs gången innan bruden kom, eftersom tärnan var gift. När hon skulle förbereda inför vigseln gick hon längs sidogångarna hela tiden. Jag sade till henne att hon visst fick gå längs gången upp till altaret, för vi håller inte på med skrock i svenska kyrkan, men hon vågade inte i alla fall, för tänk om bruden fick reda på det!