Izunia, god jul på dig själv! Och god jul ALLA, även smygläsarna!
Här är nollgradigt nu, och kläderna är av syntet och fönsterrutorna tunna som tyll (tyll, med kondens på). Fast solen skiner och det är vackert. Idag är min sista jobbdag innan en hel månads semester, ska komma igång alldeles strax sen ska vi till gymmet, jag ska powerpromenera och monstret och ayin ska rulla runt på olika bilar och trehjulingar och sparka på stora medicinbollen. Sen har jag beställt extra ayitid så att jag kan gå ut och luncha med två väninnor, dessvärre funkar det ju inte i vanliga fall eftersom monstret sover lunch länge och inte kan släpas runt mitt på dagen.
Helgen var lugn. Fem ayitimmar varje dag och gott om tid att julhandla, jobba och få oljemassage.
Igår eftermiddag hade jag playdate med kinesiska väninnan och hennes några månader äldre dotter, det enda barn som monstret inte är rädd för. Vi gick en sväng till hotellet och lät döttrarna rumla runt bland leksakerna själva medan vi pratade helt ostört. Sen gick vi hem och åt lussekatter och lyssnade på musik och bebisvrål (de var rätt trötta efter all lek).
I söndags kväll hade vi en betydligt röjigare lekdejt, vi hade bjudit över kanadensiska väninnan och hennes tyske man eftersom de hade missat julfesten. De kom lastade med ett berg lindt-choklad, mycket klassiker men också en del coola nyheter som "hot mango" och 99% excellence. Men alltså ni minns väl hennes son, han som aldrig sover, ammar varannan timme och började krypa vid 6 månaders ålder och gå vid 10? Nu är han ett år och springer jättefort. Han är mitt absoluta skräckbarn, precis som en liten hulk, stövlar runt på två ben och vrålar: BABABA! DADADA! Medan mitt monster sitter och bläddrar i tidningar och säger långa, komplexa haranger med gutturala ljud och alla vokaler och konsonanter, med enstaka riktiga ord (hon säger "Baby", "tack" och så ett långt, "dääääj!" med mera). Hon fattar en del kinesiska också, om man säger "bize" pekar hon på sin näsa. Monstret är jättejätterädd för honom och grät nästan hela tiden, fast han försökte krama henne (han är en vänlig själ, han har bara ingen uppfattning om att han är så väldigt stor och stark, så en kram gör att monstrets lilla nacke nästan vrids ur led).
De är SÅ olika. Fast monstret kan ju krypa nu så min tillvaro är en smula nervösare, vi har ju inte hunnit barnsäkra nåt än.
I morgon är det julafton, fatta! Och min födelsedag! Vi lyssnar på julmusik varje dag, har nästan ätit upp alla lussekatterna, käkar monumentalt mycket choklad och njuter av kylan, trots allt. Det drar om benen nu, jag sitter inhägnad av element som drar sjukt mycket el. Hejdå mygg, men hej hej 3000 kronors elräkning i månaden.
Kram på er, G