Å vad jag älskar dessa julhelger! Soligt varje dag, blå himmel, kallt och klart, men inte för kallt. Sisådär en tio grader. Till och med min man, som i vanliga fall gnäller över att jag bokar in för mycket saker, var nöjd. Kramade mig gonatt och tackade för en underbar helg. för mig och monstret började det redan fredag morgon. Ingen ayi som vanligt; vi skulle på lussefirande hos en svensk väninna. Hon är rolig, pysslar aldrig, låter alltid en av de två heltidsayierna laga och baka enligt recept. Men nu jävlar hade hon pysslat! Bakat egna pepparkakor och lussekatter, gjort egen glögg (bra mycket mer ambitiöst än vi som köper det mesta på Ikea), köpt luciakronor till ALLA barnen och gjort egna stjärngossehattar. Eftersom inbjudan hade uppmanat oss att klä barnen antingen i brunt eller vitt, helst hellång vit särk, plus att gästerna var supermoms från hela världen (de flesta bor på väninnans lyx-compound, eller också går de på det dyyyyra dagiset som ligger bredvid där vi bor, ni minns kanske gratisklassen?) så hade hon fått en del samtal från förtvivlade mammor som hade en vit klänning till sin dotter, men gick det bra att komma även om skärpet var grönt? Monstret, i brun manchesterklänning, sov fint i vagnen på vägen dit, sen slog hon upp sina ögon och började genast gråta när hon såg ett rum fyllt med härjande barn. Sen gick det lite bättre, hon styrkte sig med typ fem pepparkakor och hjälpte mig och värdinnan att limma på det sista glittret på stjärngossehattarna. Till slut var då allt förberett. Musiken (min medhavda lusseskiva) inmatad i CD:n, luciakronorna uppdukade, barnen påklädda. så hörs ett illvrål - väninnans dotter vill INTE stå i mörkret och vänta. "Krasch!" En pojke tar sin luciakrona och drämmer den i marken så att glaset splittras. UÄÄÄÄH! Mitt monster blir rädd för ljudet. "Krasch!" Ett annat barn tyckte det såg kul ut att krossa glas och gör likadant.
"Nästa år"; tröstar en av supermomsen. Väninnan ler blekt medan hon instruerar en av ayierna hur man dammsuger bort glas från äkta mattor.
På kvällen var monstret och jag och storhandlade, sen ville hon absolut ha en enormt stor, dyr, heliumballong med ett tomtehuvud som vi var tvugna att ta med oss hem också. Ja, det låter kanske inte så överväldigande för er, men har ni sett på TV de där överfyllda tunnelbanevagnarna med påputtare? Tänk er att försöka pressa er in där, klockan arton en fredagkväll, med en bebis i bärsele på magen OCH en gigantisk heliumballong.
När vi äntligen stod på gatan utanför hemmet kom jag på att jag glömt att beställa gran. Att få tag på en taxi en fredag eftermiddag är snudd på omöjligt, men vi lyckades i alla fall. Vid det laget hade monstret suttit två timmar i ergon (förutom tio långa minuter i mataffären när hon lyckades ha sönder två paket brysselkål som rullade ut över hela golvet; artig som man är kröp man runt där på alla fyra och fångade brysselkål, då lyckades hon ha sönder ytterligare ett paket plus slicka på alla paketen med rått kött) och hade såklart inte lust att åka taxi också. Baxade i alla fall in oss tillsammans med heliumballongen i framsätet, varpå chaufören började gorma att han inte såg nåt, så vi var tvungna att åka därbak, där det inte finns bälte. Vilket visade sig kvitta, monstret gallskrek om hon inte fick STÅ på golvet bakom sätet. Jaja, vi passar på nu att göra livsfarligheter, i Sverige blir det slut med det.
På kvällen anlände mina matvaror, samtidigt som jag underhöll dottern passade jag på att tvätta hennes finkläder som var fulla med pepparkaka OCH laga till en grillad storkyckling med rödvin, svamp och färsk rosmarin. Fantastiskt vad mycket energi man får när det är jul!
Lördag morgon kom ayin i fem timmar; mannen och jag gjorde uuuunderbara lussekatter (en fin snopp blev det även detta år), sen gick vi till lyxhotellet och tränade tillsammans med ayin och monstret (fast de övade gång i lekrummet, vi har gett upp kryptränandet, tror att hon kommer gå direkt, hon är superduktig). På kvällen var det middag hos VD:n och frun, hon är en jättegullig tvåbarnsmor som funkar lite som en extramamma åt monstret, har gjort ända sedan monstret var nyfött. Huset var minst sagt överväldigande, träpaneler och infällda spottar överallt, trippel takhöjd, invändig balkong med glasräcke längs hela övervåningen, magnifik pool med trädäck, hur många rum som helst, golvvärme i hela rummet och en tropisk skog av växter i vardagsrummet. Vi drack champagne och pratade om parets många resor medan vi lyssnade på fransk dödsmetall och hiphop (chefen är en smula egen), monstret satt och lekte med en kylskåpsmagnet tills klockan var åtta, då somnade hon så fort jag la henne och sa sen inte ett knyst på hela kvällen. Efter det började fransmännen droppa in fler och fler, parvis, jag blev allt tröttare men middagen satte inte igång förrän vid tiotiden. Då var det desto godare, paret hade tillbringat hela dagen med att besöka fiskmarknaden, köpa levande skaldjur, tillaga dem och sedan göra en massa goda tillbehör. Alltså kalasade vi på nykokta australiensiska humrar, massa massa såser (bl a en hemgjord majonnäs som chefen själv lagat) och sedan två olika, nybakade frukttarter. Inte en ayi så långt ögat nådde, kändes faktiskt lite skönt. Vi kom inte hem förrän ett på natten, vilket är fruktansvärt sent för mig som i vanliga fall däckar vid tio.
På söndag morgon, upp som vanligt klockan sju, fast mannen lät mig sova en timme till efter att jag ammat monstret. Sen var det hardcore pyntning, för det var dags för vår tolfte julfest. Eftersom det skulle bli rätt många barn och vår mysiga lägenhet plötsligt framstod som ett minfält av faror (vägguttag, sladdar, tvättmedel som stod framme, levande ljus och bräckliga vaser i knähöjd) så fick vi typ bygga om hela lägenheten först. Vid tio anlände granen, jag hade beställt en billig (lågkonjunktur ni minns!), en lokal liten tuja-variant som vi alltid haft tidigare, men nu fick vi en som nådde ända upp till taket! Mannen fick raskt ge sig ut på gården och, eh, gräva upp sten som kunde läggas i den rangliga vasen för stadighetens skull. När man har minst ett tiokilosmonster som hänger i grenarna ställs vissa krav. Vi gjorde om vårt sovrum till lekrum också, vilket var genialiskt visade det sig. Ändå lyckades vi bevittna en 1,5-åring som vandrade omkring med ett tänt blockljus i handen. Fast det var också den enda incidenten, och det hände ju inget (eftersom JAG upptäckte det, inte föräldrarna). Ayin var helt fantastisk och lyckades städa, diska, byta blöjor på tre barn, hålla monstret på gott humör (vilket inte varit det lättaste den här helgen, alla vuxna är numera reducerade till gå-redskap åt henne) och, ja, hon var väl värd det berg av beröm och mat som hon sedan fick med sig hem. Vi hade ungefär tjugo gäster och alla måsten på gottebordet, röd, rund julost, pepparkakor, glögg såklart, lussekatterna, Aladdin, klementiner, knäckebröd. Hade pyntat jättejättefint med krans på dörren, julrosor i varje hörn, levande ljus inbäddade i äkta nordisk, färsk mossa med kottar och visst var det trevligt, men också liiite jobbigt att behöva ha koll på fyra - fem barn, om än bara i ögonvrån. Både mannen och jag kände nog att en del grejer var bättre förr, trots allt.
På kvällen när vi var ensamma (inga inkräktare i huset!) blev monstret åter supergullig, sen somnade hon så fort vi la henne och vi kunde lägga oss raklånga i soffan med varsin beställd sallad. Vi gick inte och la oss nio som vi planerat, men inte långt därefter. Sen pratade vi lite mer om framtiden som vi inte vet så mycket om.
Ni då, vad har ni haft för er?
Kram, G