Lite besviken på prästen....

Vi låter attityder (från båda håll) vara utanför tråden, tack.

Vi håller oss till ämnet.

Jag är inte 'ute efter' något, förutom att planera vårt bröllop, precis som alla (eller nästan alla) här. Jag är rättfram och säger vad jag tycker. Jag lindar inte in mina åsikter och stryker inte alltid medhårs, trots att det är precis detta som trådstartaren vill.

Jag har nog svarat i flera hundra trådar här på BT.... behöver jag kanske länka till alla där jag stöttar folk som har problem, eller alla de inläggen där jag ger tips och råd eller restips eller rekommenderar bra restauranger osv?

Alla kan inte hålla med alla här i livet.

Besservvisser: Man behöver absolut inte "stryka alla medhårs", som du säger. Men åsikterna ska inte vara kränkande eller upprörande för andra, det finns många sätt att uttrycka sig på (detta utan att linda in sina åsikter).
Jag har också sett de trådar där du ger uppmuntrande tips, det är jättebra för det är precis vad BT går ut på.

Självklart kan inte alla hålla med alla här i livet, åsikter får alla ha. Som sagt är det hur de framförs som gör skillnad på åsikt och påhopp.

Låter jättekonstigt. Hade hon inte tänkt ha vigselsamtal alls alltså?

Att öva med tärnor och marskalkar skulle jag själv i o f tycka är "överkurs" - det behovs egentligen inte, och har man knappt tid att träffa paret så känns förstås det viktigare än att finputsa detaljer.

Men att träffa par man ska viga i förväg (under förutsättning att det är praktiskt möjligt) ingår som många sagt i jobbet, och det SKA man göra.

Tuff dag...nja, håller inte riktigt med. De kyrkliga handlingarna är stora händelser i folks liv och de ingår i vårt uppdgrag som präster. Som präst är man inte vem som helst, vi har ett uppdrag från Gud! Har man med sig konflikter hemifrån, bråkat med chefen, blivit arg på någon bilist på vägen till arbetet, det spelar ingen roll, det är inget som får gå ut över de som vi skall möta. Då får man ta fram sin mentala papperskorg och lägga ner allt det där som är jobbigt. Har man dessutom haft ett gott samtal med någon, så känns det kanske inte så nödvändigt att plocka upp det där jobbiga ur papperskorgen sen.

Jag själv brukar vilja ha två möten med brudparet. Först ett samtal där vi går igenom vigseln och hur vi skall utforma den, sedan samma vecka som vigseln en övning, där jag tycker det är bra om tärnor och marskalkar kan vara med. Det känns inte alls som överkurs, utan tryggt för dem att veta innan själva "Dagen" hur man skall gå och stå.

Så borde alla tänka!!!

Förstår att du är besviken. Tyvärr är det bara man själv som kan fixa till sånna saker, genom att sätta ned foten och "KRÄVA" (på ett trevligt sätt givetvis).

Blev besviken på prästen som begravde min älskade mamma nyligen. Vi fick jaga honom för ett samtal innan. Självklart ska präster göra sitt jobb. Rep med tärnor etc tycker jag dock känns rätt amerikanskt overkill.

Besserwisser: Att tycka att prästen skall sköta sitt jobb är knappast att be dem hoppa jämfota. Jag kan tycka att man är för "hemmablind" om man som präst inte inser att man dagligen har en VÄLDIGT STOR betydelse i folks liv (se ovan angående begravning tex). Bröllop ska ju vara något positivt. Nog borde den glädjen som brudparen känner kunna smitta av sig även på prästen?
Att man skriver i forumet för uppmuntran tycker jag är ett konstruktivt sätt att hantera besvikelser eftersom man får avreagera sig här istället för på någon fysisk person Dessutom får man råd och tips för att förbättra situationen.
Så tycker jag!

Håller med om det mesta Du skriver. Men bara en fråga: Hur många vigslar handlar det om per år? Jag förstår att man kan göra så om man jobbar i en församling med något tiotal vigslar om året, men i de vigseltäta församlingarna skulle det bara inte vara möjligt.

Gräsligt! Sorgehus ska ALDRIG behöva jaga en präst. Man har det jobbigt nog ändå. Jag ringer så fort jag får en blankett, och det gör de flesta av mina kollegor också. Även om begravningen är om 3 veckor så måste man ha en KONTAKT så man vet om varandra.

Tack Soldemor, precis så tänkte jag med. Jag jobbar själv inom sjukvården på ett Hospice där jag varje dag möter människor som pga av sjukdom befinner sig i slutet av sitt liv. Jag möter döden varje dag men mina patienter har inte varit med om detta innan, därför måste jag bemöta varje person som en individ och inte se mitt arbete som en rutin. När man jobbar med människor så måste man ju kunna möta dem och känna med dem.
Det var därför jag blev så förvånad över hennes beteende. Men i eftermiddag ska vi träffa prästen på riktigt och då kanske allt blir bra.
Med övning i kyrkan så tycker jag inte alls att det är överkurs eller amerikansk, vi är mest ute efter att tärnor och marskalker ( de är unga och mycket nervösa) ska få se kyrkan innan, det är inte möjligt att göra det utan att bestämma tid med kyrkpersonal eftersom de flesta kyrkorna i Malmö inte är öppna för allmäheten. =)=)