Flytta isär - rätt eller fel??

Tack "Mörk Ängel" för dina kloka ord!
Ja innerst inne så tycker jag också att jag ändå ger honom en chans och jag ska försöka att inte vara rädd, det brukar ju lösa sig i slutändan även om, som sagt var, vägen dit är krokig och tuff.

Åh det känns som min värld har rasat samman! Jag flyttar för att min sambo har behandlat mig illa och tryckt ner mig och jag känner att nu är det dags för mig att stå på mig och börja må bra igen. Varför mår jag då som jag gör, jag har så dåligt samvete för allt. Min sambo har inte gillat detta från första början. Först ville han det skulle vara slut med en gång, sen ville han att vi skulle vara tillsammans ändå, vilket jag också ville men igår så sa han att han inte pallar det, att det är idioti att jag flyttar. Det har ju varit jättebra i ett par veckor nu och han tycker att han visat att han kan ändra sig. Han tycker inte att jag har gett honom en chans, han tycker jag borde ha väntat och sett innan jag tog en lägenhet, så nu är han bitter och ledsen och vill inte vara tillsammans längre. Han verkar ha glömt varför det har gått så långt som det har gjort och jag bara tiger och tiger och lider. Jag tycker ju egentligen att det är hans fel att det har blivit som det har blivit, man kan inte behandla den man älskar hur som helst! Egentligen är jag arg som ett bi och vill skrika ut hur mycket han har sårat mig, hur jag har mått! Men istället tar jag bara emot allt han säger utan att säga nåt, bara be om ursäkt och känner mig som en hemsk människa fast jag egentligen inte tycker att jag är det. Panik och ångest river och sliter i mitt bröst!!!! Vet varken ut eller in! Jag kanske gjorde allt i fel ordning, jag kanske borde stannat kvar lite till och se vad som hade hänt. Jag känner mig så liten, svag och rädd.

Jag tycker du gör rätt som flyttar. Som du skrev tidigare har du förut inte tagit skit av någon, det tyder ju på att din sambo på något sätt har tryckt ner dig. Och att du dessutom nu bara tiger om hur dåligt du mått tycker jag visar på att du behöver tid och plats för dig själv igen. du behöver bygga upp ditt självförtroende och styrka.
Jag tycker att du verkligen ska tala om för honom hur dåligt du mår och har mått över hans behandling. Han måste förstå sin del i det hela! Du ska definitivt inte ha dåligt samvete för att du tar ansvar för hur du mår!
Om ni är rätt för varandra så kommer ni hitta tillbaka!
Jag förstår att det är läskigt och skrämmande, men samtidigt kan du inte stannai ett förhållande som får dig att må dåligt!

Lycka till!

Nä jag vet att jag inte kan det, jag gör det här för att jag ska må bra igen och hitta tillbaka till den jag var, rolig och glad och som sagt återfå mitt självförtroende igen. Jag tror tyvärr inte att han förstår hur dåligt jag har mått och mår. Det är klart att jag har mått bättre nu då jag inte har behövt tassa på tå eller vara rädd för tjafs och timslånga diskussioner och jag har fått kärlek tillbaka. Jag vet att han förstår att jag inte mår bra men han förstår nog inte hur djupt det sitter. Jag försöker tänka på att om det är ämnat att bli vi så kommer det att bli det. Jag älskar honom trots allt och han älskar mig, säger han iaf. Idag skulle vi tillsammans ha gått och pratat med en terapeut men nu vill han inte följa med längre och jag kan ju inte tvinga honom.

Tack för dina stöttande ord!

hej du....
hade ungefär samma sits med mitt ex....
allt skulle utgå ifrån honom annars var jag en vidrigt självisk människa (ego, snål, fel, girig, dum i huvudet osv osv), samtidigt höll han föreläsningar om hur beroende jag var av honom, hur svag jag var, att jag alrig skulle klara mig själv....
herregud.
allt jag kan säga är: fokusera på dig och vad du tycker just nu. självklart är din situation annorlunda men det är så lätt att låta skuldkänslorna få fäste och kämpa för att vara till lags...

Ja...igår sa han att det är min förlust om jag flyttar och inte hans...
Önskar bara vi kunde vara lite överens...

skulle ha kunnat komma direkt ut mitt ex mun.
frågan är : om han kan säga så, hur högt värderar han dig då?

en tid isär kanske kan få honom att sätta saker i perspektiv. risken finns att han i panik säger vad som helst för att tvinga dig till stopp eftersom han känner sig maktlös men det är ett oroväckande beteende.

Ja jag tänkte det också. Det är dessutom lika mycket hans förlust.
Han har haft panik och han har ändrat sig jättemånga gånger på denna tiden, samtidigt som jag har stått på mig hela tiden. Ena stunden så klarar han inte att jag lämnar honom, han skulle bli knäckt, sen skulle det vara slut när jag flyttade, sen att han skulle stötta mig och låta mig göra detta och vi skulle vara tillsamman och nu vill han inte att vi ska vara tillsammans längre...