Flytta isär - rätt eller fel??

Min erfarenhet är att en man inte ändrar på sig så lätt.. Jag var tillsammans och sambo med en kille som misshandlade mig psykiskt etc, och han sa hela tiden fina ord när han insåg att jag var på väg bort från honom och jag tror nog han blev ledsen när det tog slut, men jag har inte ångrat mig en sekund!

Jag och min sambo hade ett break för ett par år sedan. Vi bodde visserligen redan isär, men jag kände samma sak som du, jag behövde bara vara för mig själv ett tag. Det blev en rejäl väckarklocka för min sambo. Han blev såklart jätteledsen, men fick tid att tänka över mycket han också. Det tar lite tid för honom att tänka ordentligt på såna här saker, men helt plötsligt kläcker han ur sig värsta visdomsorden. Och nu blev han tvungen att fundera på vad han gjort fel. Det gjorde susen för oss med en paus, jag fick känna efter att jag trots allt verkligen vill ha honom (man behöver inte undra om gräset är grönare på andra sidan, för jag vet hur det kändes när det var "slut", och vet att jag inte vill vara utan honom igen), och han insåg vad han höll på att förlora och att han bör vårda det han har lite bättre.

Mitt råd är att göra det som känns rätt för dig, alltså flytta ifrån honom. Om han verkligen bryr sig om dig ger han dig lite space, vad ska han göra liksom? Gå ut och hitta en ny tjej direkt eller? Då är han ju ändå inget att ha. Det är klart att det är jobbigt för honom, men det får han ta för din skull.

Lycka till!

Jag har ett kamratpar som bara var osams hela tiden och det slutade med att de bestämde att de skulle separera. De hade då köpt hus ihop så det blev en "bodelning" med allt vad det innebär och konstigt nog blev de sedan vänner ganska snart igen och är nu tillsammans fast "särbo".

Det har gjort dem båda gott att inte längre ha förväntningar på den andre utan bara träffas för det lite godare stunderna och sen kan de sköta om sig själva resten av tiden. Vi tror att det slutligen bli så att de flyttar ihop igen men då är de både lite säkrare på sig själva och på varandra.

Jag råder dig att flytta isär så att ni båda får en paus.

Det där med att se till att du får skuldkänslor kan vara för att manipulera dig, så ta inte åt dig. Det borde han ha tänkt på själv alla de gånger han inte var snäll.

Jag har själv varit sambo med en väldigt manipulativ man som inte behandlade mig väl. När han insåg att jag lämnade honom för alltid så ändrades de där söta orden för att få mig att stanna. Istället sade han att han hade velat göra slut med mig under ett par års tid men att han inte trodde att jag skulle klara mig utan honom.

Ta din paus. Är han något att ha så kommer han att ändra sig. Du förtjänar att behandlas väl!

Jag håller med alla de andra. Ta en paus!

Hej hej!

Jag har precis gjort nåt liknande som du fast vi hann aldrig flytta ihop. Jag och min pojkvän skulle ha flyttat ihop för 1,5 månad sen. Han har länge haft en kris över det och inte riktigt velat ta det steget och därför varit lite sur och motsträvig. När han fortfarande inte kunde vara glad över att vi skulle flytta ihop när det var en vecka kvar fick jag panik och kände att det här är inte rätt. Så jag bröt mig loss och flyttade in själv. Nu har han tänkt och kommit fram till att jag är den rätta och att han är beredd och satsa. Nu vill jag dock vara själv ett tag och ta hand om mig själv och hitta mig själv precis som du beskriver. Även om jag tror att han verkligen har tänkt så har min energi tagit slut pga slutet av vårt förhållande. Det är mycket möjligt att det kan bli vi igen. Jag älskar honom och kommer säkert alltid att göra det. Jag har sagt till honom att jag vill ha tid att läka för oavsett om han säger rätt saker nu så blev jag så sårad förut att jag behöver tid för mig själv. Han är naturligtvis inte glad åt detta men förstår och accepterar och är villig att vänta.

Ta en paus du också. Om han inte väntar på dig är han verkligen inte den rätta. Går du tillbaka för tidigt hamnar du bara i samma spiral igen. Om du mot all förmodan blir kär i nån annan medan du finner dig själv så var han inte heller den rätta. Och om du efter en rejäl paus fortfarande älskar honom och han dig så är det väl bara att börja dejta igen då. Så tänker jag i alla fall! Klart han är ledsen nu, men hur länge har du varit ledsen under ert förhållande? Om du är som jag så är det nog en rätt lång tid. Vi tjejer har en tendens att "stå ut" rätt lång tid innan vi gör nåt. Nu är det hans tur att vara ledsen och ge dig tid att läka och våga lita på nån igen.

Ett stort tack till er alla för att ni har tagit er tid till att svara på mitt inlägg! Det värmer verkligen.

Till Augusti2010 - försöker att tänka så som du skriver i dina sista rader.
Till Isadora2 - allt det du skriver är precis så jag tänker också!

Jag hoppas bara att jag snart kommer att må bättre oavsett vad som händer mellan oss.

Fortsätt gärna att skriva.

Än en gång, tack!

Ingen annan än du ser till att du mår bra, du kan inte vara en bra och kärleksfull flickvän om du inte mår bra själv. Ta time out och satsa på dig själv, det är du värd oavsett hur mycket han älskar dig! Om det är meningen att det ska vara ni två kommer ni kunna mötas på ett nytt sätt i framtiden, om det inte är meningen kommer ni att få det bra på varsitt håll!

Stort lycka till!

Åh jag känner mig så hemsk! Jag har konstant dåligt samvete! Min kille tycker inte att hag ens har gett honom en chans! Han tycker jag har gjort detta utan att han har fått vara med och bestämma, vilket jag ju har i och för sig har gjort också men så som han har behandlat mig och som jag har mått sista tiden så kände jag att jag inte hade nåt val. Nu har det varit bra mellan oss sen jag kom hem och sa att jag skulle flytta men jag har känt mig sur och tvär de sista dagarna och snäst på honom vilket jag aldrig har gjort förut(då skulle han ha gått i taket), så då har han blivit ledsen och tyckt jag ska anstränga mig också, vilket jag såklart ska. Jag vet varken ut eller in men jag ska flytta men jag är så rädd att förlora honom helt också! Önskar bara man visste om det man gjorde är rätt eller fel och om allt kommer att bli bra nångång. Jag känner mig hemsk som bara försöker tänka på mig själv men på nåt sätt så blir det att jag ändå tänker bara på honom, hur han känner, hur han mår, vad han vill osv. Kan inte förstå hur det har blivit så här, känner inte igen mig själv längre. Förr tog jag aldrig skit från nån!

Du tänker ju inte bara på dig själv, du tänker ju på honom också. Genom att du flyttar ger du honom en chans att få börja om på nytt, det skulle vara mycket svårare om ni fortsatte att bo ihop. Du ger honom en chans att få börja om och du ger dig själv en chans att stärka dig innan ni tillsammans kan gå igenom ändringen!

Du har ingenting att vara rädd för egentligen. Han har ju ett val, att behandla dig som du är värd, annars är det han som förlorar något.

Det finns inga rätt eller fel här. Oavsett hur du gör så kommer det att lösa sig. Det är faktiskt så, saker och ting löser sig- kanske inte alltid på det smidigaste sättet, men absolut alltid på det bästa sättet även om vägen dit kan vara hård.