Jag anser att föräldraledigheten (= det som betalas av staten till föräldrarna)borde delas 50-50 mellan mamman och pappan.
Jag tror att det är bäst för alla parter och jag har svårt för argumentet att "man inte ska tvinga pappor att vara hemma". Vaddå "tvinga"?! Tycker inte papporna om sina barn? Vill de inte vara tillsammans med sina barn? Vad är det för usla pappor då?
Ska absolut tänka på det och försöka skärpa mig.
Glömmer också att kolla igenom innan jag postar så det är en hel del felskrivningar ser jag...
Typiskt mig, mycket som vill sägas och en massa engagemang...
Jag ammade också jättelänge förresten och det törs man ju knappt medge eftersom det tydligen av vissa anses onormalt att amma längre än 6 mån.
En mamma jag känner fick av en vän höra att hon var pervers när hon inte slutat amma sin 1-åring. Hon kommer från ett latinamerikanskt land där det inte alls är Svenska modellen 6 mån som är norm. Den här tjejen blev såklart skitledsen, 
helt i onödan.
Jag har så himla svårt för när man ska försöka trycka in olika individer i små trånga ramar som vi sällan passar i.
Skrämmande nog är det extra tydligt just när det gäller barn och familj att det uppenbarligen är helt fritt fram att dyvla på andra vilka okänsligheter som helst. Antingen det gäller när och hur många barn man ska "skaffa" till hur de eventuella barnen ska fostras.
ja, nu blev det långt igen... 
Jag lutar nog åt åt att det där med ca 30% varkan vara bra och att men sedan har frihet att använda övrigt hur man vill.
Dessutom måste det finnas bättre upplägg om ena föräldern är ensam i praktiken så att en inte har typ 150 dagar att ta ut som extra sommarlov i flera år och barnet måste börja på dagis vid ett halvår.
Det är ju faktiskt inte helt ovanligt att folk separerar väldigt tidigt eller aldrig ens levt ihop,då är ju läget annorlunda och redan idag rätt lurigt.
Känner folk där sånt här verkligen varit jobbigt att lösa
Jag tycker mig ha hört att männen redan tjänar på att ta ut f-ledigt, för då blir de betraktade som ansvarsfulla och duktiga även av chefer som från början varit neggo, så i slutändan tror jag mest de måste vänja företagen vid att det är så här 2000-talet ser ut.
Fortfarande tycker jag absolut att vi alla ska få bestämma själva i slutänden vad som passar våra olika familjeer bäst.
Aleta, regeringen har med folkpartiet som pådrivare drivit igenom skattelättnad för de som delar föräldraledigheten rakt av. De som delar mest lika får tillbaka mest pengar!
Folkpartiet ville även ge skattelättnader till företagen, men det har ännu inte blivit verklighet. Så nu vet du vilket parti du ska kontakta
Vi har en ganska stor och gapig minoritet i partiet som förespråkar 50/50, som nu har blivit lite mer taktiska och förespråkar den isländska modellen.
Jag förstår att ni har löst det på det sättet och självklart är det svårare att vara emot något som går emot normen, men tyvärr ser det inte ut som i ert fall så ofta. Jag tycker att det är relevant att duskutera vad vi gör med våra gemensamma skttepengar och jag anser att alla försäkringar ska vara individuella och det har med min liberala grundsyn att göra.
Man är inte föräldraledig för att man som förälder behöver det- då ska man sjukskriva sig.
Jaså?, Hur kan då f-kassan säga till gravida kvinnor att det är bara att börja ta ut av sina föräldradagar om man inte orkar jobba fram till förlossningen. det brukar heta att det inte är någon sjukdom...
Faktiskt är jag rätt övertygad om att föraäldraledighet överhuvuttaget måste ha dykt upp för att man nå´nstans insett det orimliga i att mammor ska studsa iväg ut och jobba det första de gör, och att det handlar om både mammans och barnets behov.
Numera har vi ju också fattat att det är en part till som faktiskt är viktig för barnet, men du kommer aldrig ifrån biologin med amning, hormoner osv.
Det är dessutom så att är du sjukskriven måste den andre föräldern vara hemma för har du barnet hemma och tar hand om det så räknas du som arbetsför,eftersom vi i vårt jämnställda samhälle värderar arbete och vård av barn lika.
Det spelar ingen roll hur mycket man tycker att man gör som man VILL och det viktigaste är att man inom paret är ÖVERENS. Vi lever i ett samhälle där normen ser ut som så att kvinnan vårdar barn och hushåll, mannen försörjer. Hur mycket man än vill säga sig stå utanför det så gör man inte det! Vi gör de val vi gör för att vi påverkats sedan vi föddes av normer och sociala sammanhang. Att dela föräldraledigheten lika är ett sätt att sträva mot ett mer jänmställt samhälle. Dessutom tror jag att många problem vi har i samhället skulle minska drastiskt om pappornas närvaro i barnens liv ökade.
Det lever vi väl inte alls i! Jag tycker vi lever i ett samhälle där normen är att kvinnan minsann också ska jobba.Hon prestera på samma nivå vare sig hon är gravid eller inte och vara beredd att gå tillbaka till jobbet senast ett halvår efter förlossningen för att inte betraktas som bakåtsträvande egoist.
Håller fullständigt med om att närvarande föräldrar är en otroligt viktig byggsten för hela samhället, men det är inte säkert att den närvaron kan mätas i antal uttagna dagar. Mkin man var inte frånvarande fast han tog färre dagar, och jag är inte frånvarande som mamma idag fast jag jobbar heltid.
Med att göra som man vill med föräldraledigheten menar jag att familjerna ska få avgöra vad det bästa är utan att det detaljstyrs för mycket "uppifrån". Det blir väldigt krångligt annars så fort man inte riktigt passar i normen som beslutsfattarna såg framför sig när de gör regler om tex 50/50.
Hur många hushåll klarar förövrigt att bara den ena jobbar och försörjer i dagens Sverige? Det är ju delvis kvinnans rätt till arbetsmarknaden som gör att diskussionen ens finns om delad f-ledighet.
JD,
vad jag menar är att vi inte kan komma ifrån våra olika förutsättningar vare sig vi vill eller inte. Ska mamman sjukskriva sig direkt efter förlossningen, liksom efter en stor operation? Även om det är naturligt och ingen sjukdom att föda barn så är det inget man gör ena dan för att vara pigg och sig själv igen nästa dag. Plus allt det här med amning. Nej, jag menar att mamman har en längre startsträcka innan hon - som pappan - kan vara hemma och ta hand om barnet på samma villkor som honom.
