Delad föräldraledighet?!

Vi har redan ett samhälle där vi strävar efter jämanare fördelning i antal uttagna dagar, men jag vill påpeka att exakt uppdelning i sig inte gör hela världen rättvis. Det är tex många fler män som flera år i rad tar lååånga ledigheter i samband med sommar, jul och annat kul. I min egen familj har vi båda faktiskt tillbringat väldigt mycket tid tillsanmmans med vår son då min man jobbat nattskift under de första åren= han har varit hemma i skift, dvs 3-5 dagar i sträck helt ledig, och de dagar han jobbat har han kunnat träffa sin pojke flera timmar varje dag ändå pga de udda arbetstiderna. Jag däremot, som först var arbetslös, sedan pluggade och sist började jobba butikstider har tagit många fler av dagarna från f-kassan än han gjort, men vi har fått ihop det så att vi båda fått dela vår sons första år. Idag står jag i begrepp att starta eget och inser att det får konsekvenser för hur uppdelning av VAB och F-ledighet skulle se ut om vi lyckades få ett barn till(- vilket tyvärr inte lyckats än på 7 år) Barn är verkligen ingen självklarhet och heller inte hur man som familj löser sitt pusslande. Som tidigare sagts så ser ju livert olika ut för alla och statistik påverkas ju av allt möjligt. Ensamstående mammor som är själva ända från början tex, det finns alla möjliga orsaker till frånvarande föräldrar. Jag kan också känna att det faktiskt handlar en hel del om hur ens graviditet och förlossning varit. Man kan som nybliven mamma behöva ganska mycket mer tid på sig i sin nya roll än att man av samhällsideologiska skäl ska jobba och vara produktiv ("graviditet är minsann ingen sjukdom"),glatt trycka ut barnet och helst åka hem samma dag, komma i de gamla jeansen, hålla kontakt med väninnorna(man får ju inte sagga ner sig och bli tråkig) jogga med coolaste vagnen,visa sexuellt intresseför sin man (man får ju inte låta barnet konkurrera ut honom)amma i exakt 6 månader, varken mer eller mindre och sedan käckt lämna över utan ångest eller egoistiska känslor av att vilja vara kvar hemma. Herregud! Vi är faktiskt olika, vissa kompisar till mig vill absolut inte vara hemma någon längre tid-jätteskönt för dem då att de kan dela tiden med en man som tycker det är bra.Själv vet jag att min man tyckte det var skönt att komma hemifrån emellanåt, medan jag inte alls saknade jobbet(-det beror ju på vad man har för jäkla jobb också). Men ibland undrar jag om det ändå inte finns en del biologi med i våra så himla moderna liv. Jag lever som kvinna med mina hormoner precis hela tiden och det var väldigt tydligt både under graviditet och efteråt. Det är svårt att jämställa bort det faktiskt även om jag inser de arbetsmarknadspolitiska fördelarna med att chefer skulle vänta sig mer jämnfördelad frånvaro mellan far/mor. Tyvärr tror jag inte att det är enda anledningen till orättvisor på arbetsmarknaden utan ibland bara ett bekvämt svepskäl. Lycka till all som håller på att bilda familj och må ni få lösa saker och ting till det bästa för just er!

I vår familj så bestämde vi tillsammans att jag(kvinna) skulle vara hemma med våra barn.Varför?Jo därför att mannen precis fått ett nytt jobb som ensamanställd på ett företag och han ville väldigt gärna ha jobbet och jag var ärligt talat mycket trött på mitt arbete och ville vara hemma.

Hur lång är föräldraledighten i Sverige? Hur många månader?

Hur länge är det i t ex USA (många vill ju gärna ta efter amerikanska seder och bruk)? 10 dagar? Totalt?

Hm, det här är verkigen en svår nöt att knäcka... det här med föräldraledighet alltså och hur den ska delas upp och om det bör vara lagstadgat med 50 - 50 mellan mamma o pappa.

Visst vore det bra om arbetsgivare inte längre har någon anledning att anta att mamman kommer att vara den som är hemma längre med barnet. Det är ju det "normala" nu och det drabbar ju alla kvinnor, som flera skrivit tidigare i tråden.

Men samtidigt... mamman har kanske haft en besvärlig graviditet och förlossning och ammar kanske barnet runt ett halvår. Det är lite andra förutsättningar för pappan som är föräldraledig. Borde inte mamman rent (bio)logiskt oftast vara i behov av en längre föräldraledighet än pappan? För sin egen återhämtnings skull osv. Jag bara spekulerar lite, har inte barn själv.

Jo, det är precis det jag menar! Det kan aldrig bli precis likadant och på helt lika villkor när vi faktiskt är olika som man och kvinna. Det måste finnas en annan väg till jämställdhet både i hemmet och på arbetsmarknaden än att lagstifta om 50/50 fördelning av föräldradagarna. Jag tycker vare sig att pappor som är hemma förtjänar någon klapp på axeln och extra beröm, eller att mammor som är hemma hela tiden är bakåtsträvare och någon slags svikare mot alla kvinnor. Faktiskt så tror jag människor har kapacitet att tillsammans göra val som passar deras situation bäst.i vår familj hade 50/50 -tvång antagligen lett till att vår son fått börja på dagis redan vid 1 1/2 års ålder istället för vid 2 1/2 som vi kunde dra ut på dagarna till som vi nu gjorde.Det kändes skönt, eftersom mycket annat runt oss i vår första tid som familj var rätt tufft och jobbigt. Jag behövde mycket tid hemma för att bli trygg i min mammaroll. Har inte missbrukat skattemedel för det!

Aurelia: Det är väldigt olika, men jag tror att de flesta inte behöver så länge som 8 månader på sig för att återhämta sig.
Sedan ammar man olika länge. Jag fortsatte att amma morgon och kväll även sedan jag hade börjat jobba igen. Hon var drygt två år när jag slutade, eller rättare sagt, när hon slutade med bröstmjölk av sig själv.

Passionsblomman: Snälla, kan du inte dela upp dina texter i stycken med lite luft emellan, det är så svårt att läsa långa sammanhängande texter.

Det isländska förslaget lät väl ganska bra med en tredjedel var och en tredjedel att fördela som man vill.
50/50 kan nog bli för strikt. Jag tror att det kan bli så att mamman då tar sin halva i början och de män som idag inte tar ut kommer att spara sina dagar och ta ut lite då och då tills barnet blir åtta år och mer göra det för sin egen skull för att få lite extra ledigt tyvärr.

Det finns företag som ger en extra bonus i lön om pappan stannar hemma med barnet oavsett om det är pappan eller mamman som är anställd på där!

Detta är ställen som vill normalisera att pappan är hemma lika länge. Staten skulle kunna ge skattelättnader till sådana bidrag istället eller göra dem avdragsgilla för företaget. DET vore väl bra?!

Morötter är ett väldigt bra styrmedel tycker jag. Hellre det än piskan...

Passionsblomman, ditt inlägg var förresten väldigt bra. Det behöver ju faktiskt inte vara antalet dagar man tagit ut som visar hur många dagar man varit hemma!
Jag har t ex tagit ut färre dagar än min man, men jag var hemma lite längre än han.