Börjar bli rädd..

Min första tanke är att köerna till adoption är långa...och i de köerna finns det par som inte kan få egna biologiska barn.

Min andra tanke är just denna om familjehemsbarn. Att släppa in ett barn som har det tufft och hjälpa den personen tycker jag är mycket större än att adoptera en liten bebis från fjärran land. Om du nu är ute efter att "rädda världen". Vi måste lära oss att se på den nära omgivningen också och vad vi kan göra där.

Jag har aldrig varit ute efter att rädda världen men dra mitt strå i stacken.. Som sagt att ha fosterbarn, vara avlastningsfamilj osv är vi mer än gärna.. Har under en 2 års period (För ett par år sen) fungerat som avlastningefamilj för en liten kille 2 helger i månaden och vid behov, idag så behövar han inte oss längre på det sättet och jag är otroligt glad över att han har det fint, samtidigt som vi saknar honom massor.. Som sagt jag skulle kunna sitta och argumentera med er till döddagar om varför det är viktigt för mig men det har jag inget behov av, ingen av er skulle ju mena att om jag inte kunde få barn att jag inte skulle adoptera.. Som sagt, älskar min dotter mer än livet men har aldrig haft en brinnande önskan om biolgiska barn när det redan finns så många barn ute i världen som saknar en mor o far, en trygg famn och tack över huvudet....

Tooticki: Är det inte kontaktfamilj du menar? Har länge haft viljan att bli familjehem/fosterfamilj men har på senare år upptäckt att jag kanske inte orkar det fullt ut, inte än i alla fall. Utan övergått till tanken att bli kontaktfamilj istället och ta hand om barn på helger och lov. Tungt nog och kanske en dag jag orkar ta steget att bli en fullfjädrad familjehemsmamma (tidigare kallad fostermamma).

Det är så jag uppfattat termerna. Vilket stämmer eg?

Du har rätt, det är kontaktfamilj jag menar. Familjehem är ju det nya namnet på fosterhem.

anne på grönkulla skrev 2008-05-25 05:29:08 följande:

Fast nu sparkar du ju bara in öppna dörrar, Kom igen nu, det här är inte så svårt att förstå egentligen.

Att gruppen män skulle ha fler barn än gruppen kvinnor är en logisk omöjlighet såvida inte delar av befolkningen förökar sig genom celldelning. Den statistik du sett säger däremot att gruppen PAPPOR har fler barn per capita än gruppen mammor, vilket inte alls är konstigt när en fjärdedel av alla män dör barnlösa.

Inse, det fungerar så överallt i naturen. Det är inte påfågelhönorna som springer runt med färgglada och hyfsat opraktiska stjärtplymer, det är tupparna som måste visa upp sig för att få gänga. Hos vissa hummerarter har hanarna klor gigantiska på gränsen till invalidisering av samma skäl. Det är inte älgkorna som stångas över tjurarnas gunst, det är tvärtom. Det går som en röd tråd, om inte en fet röd brokabel, över hela naturen att hanarna måste kämpa och tävla för att få föröka sig medan honorna kan vara rätt så passiva och invänta vinnaren. Statistiken talar för att detsamma gäller hos människan.

Som man kan du heller inte vara 100% säker på att dina barn verkligen är dina. Jag har sett statistik på att 4% (10% enligt en engelsk forskare som jag hoppas har fel) av alla "pappor" tar hand om barn som inte är deras egna, även om de själva tror det. Jag har inte länkarna till undersökningarna som visar detta och själva procentsatsen är egentligen oväsentlig. Inser man att otrohet förekommer och att sex kan göra kvinnor gravida måste man vara naiv om man tror att det aldrig kan hända.

Vad är det då jag vill ha sagt med det här då? Jo, sett ur fortplantningspespektiv är männen dom stora risktagarna. Har vi tur lyckas vi otroligt bra med att sprida våra gener, men vi kan också misslyckas helt fatalt. Kvinnor har inte potential att få lika många barn, men blir å andra sidan barnlösa i mindre utsträckning också.

Min hypotes grundat på allt det här är att män kanske är mer protektionistiska gentemot sin egen avkomma än vad kvinnor generellt är, helt enkelt eftersom vi har större anledning att vara det. Det finns bara plats för ett visst antal barn i boet, och TS man känner kanske att han helst vill att det ska vara hans egna barn. Bara ett antagande från min sida, men det var den enda hjälp jag kunde ge, att hjälpa henne förstå hur det KANSKE kan vara.

nu lämnar jag denna tråden så kan ni prata vidare

Det var aldrig min mening att kapa din tråd, Jag gjorde ett inlägg i början av den här tråden och hade tänkt lämna det därvid, sen kom Tooticki et al med sina kommentarer i stil med ZOMG WTF UR DUMB!!111!1!11! och tyvärr så har jag en tendens att aldrig ge mig.

Hoppas allt löser sig för dig!

Hehe, ja börjar man kommentera dina inlägg, Hammerman1, så är risken stor att diskussionen aldrig tar slut;-P Har sett det i flera trådar tidigare, så jag ska inte säga mer än följande: Du skrev i ett inlägg tidigare:

Du brukar köra med rätt mycket statistik i dina inlägg så du verkar ju kolla upp en del sånt En väsentlig detalj i ovanstående citat som du däremot missat är att fler pojkar dör som barn, så även om det FÖDS fler pojkar än flickor, så finns det fler kvinnor än män.

Förlåt Vinterbruden 08 för att jag fortsatte med diskussionen som inte hade med din trådstart att göra... Kunde bara inte låta bli att försöka muntra upp Hammerman lite och komma med positiv statistik till killarnas fördel

Jag trodde att det fanns ett visst överskott av pojkar/män i samtliga åldersgrupper utom 50+, som inte har någon direkt betydelse för fortplantningens del? Jag kan ha fel.

Hej

Jag anser att man helt klart ska ta hänsyn till att mannen i fråga INTE vill ha ett barn som inte är biologiskt. Jag själv skulle aldrig kräva det av min man/kille när man själv kan få egna barn. och dessutom bli sur som ett småbarn är ju löjligt.
Och om du inte kan ta det så får du väl byta man och gör du det för den sakens skull så är det kört iaf.

URSÄKTA??? Har jag varit sur som ett småbarn eller prövat att tvinga någon???? Neeej allt denna tråden har handlat om är att jag inte har förstått varför han ändrat mening.. Jag har inga planer att lämna honom, utan vi pratar om VÅRA problem och löser dom på ett sätt som fungerar för oss båda!! Det gör vuxna människor!

TS eftersom det är en så stor sak för dig, har ni pratat om varför han har ändrat sig? Jag tror personligen inte alls på nåt biologiskt som gör att man är mer mån om sina egen avkomma, men en del har ju fått för sig att det är så det ska vara. Men har ni olika åsikter om en avgörande sak om ert liv så måste ni ju åtminstone förstå varandras ståndpunkt - för ändra varandras åsikt är det ju inte säker att ni kan. Men ett första steg för att börja det samtalet är ju att han faktiskt förstår att du uppfattar att han ändrat sig och att det sviker nån överenskommelse ni har. Bara då kan han förklara hur och varför han känner som han gör.

Självklart så kommer vi prata massor om detta och om det är ett absolut nej från honom så får vi finna alternativa lösningar, det var bara att just då när han sa det så gick jag i chock eftersom han har vetat detta hela tiden, kände mig lite lurad faktiskt men nu så går det bättre och som sagt vi kommer prata om det massor och så får vi se vad framtiden har att ge...

Varför har den här tråden ballat ut totalt?
Påhopp på ts vilket jag inte tycker är särskilt schyst.
Dessutom diskuteras hej vilt manligt och kvinnligt vilket är helt ok, men man kanske kan öppna en egen tråd och inte sno ts tråd där hon ville lätta sitt hjärta lite i en situation hon tycker är riktigt jobbig.

Vad skönt!

Vinterbruden 08 skrev 2008-05-25 19:50:23 följande:

Hejsan...

Jag kan förstå din vilja att adoptera. Har själv en liten dotter och jag och min man har båda sagt att vi ksulle kunna tänk oss att adoptera, men då vi kollade upp det lite närmare visar det sig att de flesta länder inte tillåter adoption av par som kan få/har biologiska barn. Vill bara upplysa dig om det så att ni inte bråkar där hemma om något som kanske inte ens är möjligt.
Lycka till me allt hur som helst. Hoppas det löser sig för er!