Börjar bli rädd..

Jag läste just ditt senaste inlägg, TS, och vill bara säga att du är modig som överväger fosterbarn som nog ofta kan vara "trasigare" än adopterade barn och ha trassligare relationer till sina biologiska föräldrar. Vid adoption klipps ju de banden.

Bella 81 skrev 2008-05-23 20:04:42 följande:

Likväl talar statistiken sitt tydliga språk. Det är inga problem för en attraktiv man med mycket pengar och status att göra flera kvinnor med barn. Glassige Glenn som glider runt på stan i sin svindyra BMW har goda utsikter att sprida sina gener vidare. Lönnfete Lennart som jobbar 75% i kassan på Konsum kommer däremot aldrig någonsin få en chans. Jag tycker att du har fel när du insinuerar att makten att skaffa barn sitter i mannens händer. Det har ALDRIG varit mannens beslut att skaffa barn. Det är kvinnan som väljer.

Antagligen har du rätt i att det handlar om förändringen i samhällsstrukturer däremot. Äktenskapet som institution har ju mer eller mindre dött ut. I en tid när det enda socialt accepterade var att barn skaffades inom äktenskapet blev det liksom en kvinna per man. Nu när detta är mer eller mindre borta råder istället djungelns lag, en man får tre kvinnor medan en annan får noll.

"Jag tycker att du har fel när du insinuerar att makten att skaffa barn sitter i mannens händer."

Har jag sagt det? Det var jag inte medveten om.

Jag tror vi är ganska överens, Hammerman. Jag tyckte mest att det är konstigt att de som gjort studien/eller den som skrivit om den inte verkar ha funderat på alternativa orsakssamband.

Bella 81 skrev 2008-05-23 20:44:30 följande:

Jag tänkte mer på det där du sa om männens uppfostran, egentligen har den väl inte så stor inverkan i om mannen blir pappa eller inte. Sätter kvinnan stopp sätter hon ju stopp, och vill hon få barn så brukar hon på ett eller annat sätt bli gravid. Vi män är blott brickor i det spelet.

Jaså, du menar så. Det där med uppfostran gäller förstås kvinnorna också. Jag menade bara att män födda 1940 (som det talas om i artikeln) nog var lite för gamla för 68-rörelsen. Som sagt, det gäller säkert kvinnor födda 1940 också, men nu var ju studien gjord på män... Och jag tror inte att det spelar så stor roll för om en man får/skaffar barn, men kanske för hur många kvinnor han får/skaffar barn med.

Och visst har kvinnor numera stor makt över barnafödandet, men kanske inte historiskt sett.

TS, jag ska genast sluta kapa din tråd, jag lovar.

Hammerman.. Samma argument kan tas med Glassiga Veronica och Lönnfete Greta i kasan.. Veronica har större chans att ha sex med fler män, generellt sätt. Det i sig har inget med manligt/kvinnligt att göra..

Sedan det med adoption; i manga fall HAR barn som är sk adopterbara ingen familj längre, alltsa tar man dem inte fran en redan existerande familj. I alla fall i Frankrike där jag har vänner som adopterar är barn pa barnhem med föräldrar i livet i princip omöjliga att adoptera. Fast de sitter där pa barnhem i manga ar. Far de bara ett julkort da och da av sin biologiska familj, sa är de inte adopterbara, ens om de själva önskar det.

Fast där skiljer det sig från land till land. Ett par av mina vänner har två biologiska halvsyskon från Sydafrika, de adopterade första pojken när han var några månader gammal och mamman inte kunde ta hand om honom. När han var ett år ringde de från adoptionsbyrån och sade att han fått ett syskon och frågade om de kunde tänka sg att ta det barnet också.

Ett annat par jag känner har en son från Uruguay, han lämnades på trappan på ett barnhem med ett brav, mamman kunde inte ta hand om honom då hon var så ung och ogift.

En sak till, TS, om ni inte vill ta hand om ett fosterbarn (som ofta har en problematisk bakgrund, antingen kriminell och allmänt "strulig" själv och/eller med missbrukarföräldrar t ex) så kan ni bli familjehem. Familjehem är en "light"-version av fosterhem och innebär att man avlastar en annan familj genom att ta hand om ett barn varannan helg t ex. Oftast är det ensamstående, lågavlönade (invandrar-)mödrar som behöver ensamtid och stöttning. Det finns stor brist på sådana (i alla fall i Göteborg) och kan dessutom ge erfarenhet och "pluspoäng" inför en framtida adoption.

Zozo skrev 2008-05-24 13:11:10 följande:

Sållningen är långtifrån lika brutal. Som kvinna kan du arbeta 20% med att sortera servetter om du så vill, det är ingenting som påverkar dina chanser negativt. Som man MÅSTE du ha pengar, makt och status, annars kan du lika gärna gå i kloster. Kvinnor siktar uppåt; män får som regel nöja sig med att sikta nedåt.

Det föds 105 pojkar per 100 flickor. Konkurrensen finns alltså där redan från start. Och som forskningen jag länkat till visar, så väljer kvinnor i princip ALLTID en alfahanne före en betahanne när fortplantning ska ske. De eventuella besvär tidigare barn och exfruar kan innebära väger ytterst lätt mot en tjock plånbok. Vi som har tunnare plånböcker är helt enkelt inte lika älskvärda i kvinnors ögon, generellt sett. Och vi utgör hela 25% av den manliga befolkningen. Siffran hos kvinnor är antagligen mycket, mycket lägre.

Det är alltså oerhört svårt för män att få biologiska barn överhuvudtaget och det är väl den poängen i mina inlägg som har med den här tråden att göra.

Naturen är fan elak.

Du väljer helt att bortse från att kvinnor historiskt och globalt sett inte haft makt över sin egen kropp och sexualitet och därför inte heller kunnat välja när man vill ha sex, använda preventivmedel eller få barn. Dina alfahannar är förmodligen en del av det problemet men lasta inte kvinnor för dina komplex över dem då, snälla. Statistiskt sett så har män f ö fler barn än kvinnor har - hur konstigt det än låter.

Personligen hade jag inte i första hand letat efter en man med barn sen innan, men hade jag fallit för någon som hade det hade jag/vi fått förhålla oss till det. Och jag tycker man ser rätt många exempel på att personer av båda kön med barn sen innan bildar nya par och att det beror på helt andra saker än vems barn det är hur det fungerar (det kan gå lika bra eller dåligt oberoende av om det är mannens eller kvinnans barn, menar jag). Men jag tror att det är ett helt annat sorts beslut i livet än när ett redan bildat par överväger om, när och hur de vill utöka sin familj. Så jämförelsen med hur man förhåller sig till adoption är i min värld inte helt entydig.

Jag trodde dessutom helt uppriktigt att adoption bara var ett alternativ om man var ofrivilligt barnlös, men tydligen hade jag helt fel där. Men adoption när man är i ett par måste vara ett helt gemensamt beslut, adopterade barn får man knappast av en slump eller för att man slarvar (vilket faktiskt är fullt möjligt med biologiska barn) utan det är ett noga övervägt steg att ta.