Börjar bli rädd..

Funderade just på samma sak som Anne här ovan. Jag har för mig att jag har läst att det faktiskt inte är så lätt att få adoptera "bara för att vara ädel" och hjälpa ett barn i världen som har det svårt. Det finns ju långa adoptionsköer av ett skäl, och många länder är väldigt restriktiva med adoption vad jag har förstått.

Så även om tanken är god kanske det egentligen inte finns något att diskutera, ni kanske inte ens får adoptera. Inte för att jag egentligen r insatt i adoption, någon annan kanske vet mer?

Men min omedelbara reaktion är, kan ni inte istället bli fosterföräldrar, eller vad det finns för andra varianter på samma tema, vet inte vad det kallas? Ta hand om ett barn här hemma som har haft det svårt i sitt liv och behöver en stabil familj att umgås med och bo hos?

Era egna barn kan bli goda förebilder, och ni får hjälpa någon som har det svårt på ett väldigt konkret plan. Någon som med er hjälp kan växa upp och få ett bra liv? Det finns ju barn i alla åldrar som behöver hjälp.
Lycka till med ert beslut i alla fall

Vi har också pratat om adoption. Något som jag, och forskning inom området anser har både för - och nackdelar. Hursom helst så har min m2b alltid varit väldigt bestämd på punkten att antingen adpoterar vi alla barnen eller inte. Och jag är beredd att hålla med. Jag, som arbetar med barn inom socialt arbete, vet att barn som är adopterade i en familj där det finns biologiska barn (syskon) ofta känner sig otillräckliga. Inte oälskade nädvändightvis, men otillräckliga. Om de kom först så är vanliga tankar: "Kom jag till därför att mina föräldrar inte kunde få ett biobarn först, men sen fick dom ju ett. Vill dom inte ha mig mer nu?" och om de kom till efetr ett biobarn:" Kunde de inte få fler biobarn och därför skaffade dom mig? hur ska jag kunna leva upp till det här?"

Sen det här som du skriver TS att "rädda ett barn". Jag tror att rädda världen-syndromet är farligt i sammanhanget. Ett adopterat barn "räddas" inte genom att adopteras. Den egentliga räddningen skulle vara att försörja barnet medan det bodde hos sin biofamilj... Det är viktigt att inse sin egen del, och sitt eget behov. Man vill ju ha hit barnet av en anledning, var syftet bara att "rädda det" skulle man ju kunna försörja det utan att ta det från familjen. Nej, det är en del av debatten jag är väldigt kritiskt mot. Vi måste erkänna att adpotion är ett sätt för oss att få barn, inte för barn att få föräldrar.

För barnen har redan det. Saken är bara att de inte kan ta hand om det. Hade vi istället försörjt det i familjen, hade de ju inte behövt lämna bort sina barn för adoption...

ja det får man.
anne på grönkulla skrev 2008-05-23 17:24:15 följande:

Ursäkta att det var lite OT TS men jag blev så inspirerad :)

Åh fasen *förvånad* bl a av alla de kloka skäl du räknat upp ovan.

Varje dag lär man sig nåt nytt, jag trodde faktiskt att det bara var som ofrivilligt banrlös man kunde få adoptera.

:)

anne på grönkulla skrev 2008-05-23 18:16:44 följande:

Ljungfru skrev 2008-05-23 17:35:27 följande:

Det handlade om hur män och kvinnors preferenser skiljer sig när en potentiell partner har barn sedan tidigare. Kvinnor väljer hellre beprövade kort än män som inte har barn. Hos män gäller troligen det motsatta förhållandet.

Här är studien för övrigt. Det var i norska dagbladet jag såg den: www.dagbladet.no/dinside/2004/10/26/412468.html

Soon 2 be Mrs skrev 2008-05-23 15:38:35 följande:

På vilket sätt är hans tankesätt fel menar du? Ingen ska väl tvingas på ett barn den inte vill ha?

Nu har jag snabbläst igenom alla svar.. jag har funderat och tänkt länge och jag är helt med på tanken att det bästa är att försörja ett barn i sin egen familj (fadderbarn vilket vi redan har) Men sen så har vi tex. Kina där 1 barns politiken fortfarnde råder och dvs många barn på barnhem som inte även om jag skulle betala skulle kunna bo hos sina föräldrar.. Problemet med att adoptera först och sen få biologiska har vi ju inte heller eftersom vi redan har biologiska barn.. Jag vill väldigt gärna kunna bredda kunskapen hos tex. min dotter att man kan älska någon annan som inte är ditt blod på precis samma sätt som sina biologiska syskon, Lära henne, mig själv och många runt mig om att ha en mer human syn.. Ser ju självklart också viktigheten i att låta barnet få fortsätta ha kontakt med sina rötter, inte nödvändigtvis föräldrar, men land, kultur osv. Som sagt detta är inget jag har kommit på över natten utan en önska som jag alltid har haft. Min moster adopterade en turkisk pojke, min kusin, har gett honom ett nytt liv, utbildning osv. Idag så har han flyttat tillbaka till Turkiet och jobbar, har gift sig och fått barn, och nu så har han familj och rötter i båda länderna.. Har pratat med honom många gånger om detta och han är bara evigt tacksam och har aldrig kännt sig mindre värd än mina två biologiska kusiner som båda är äldre än honom..

Men tack för alla svar, vi kommer i alla fall prata mycket om detta i helgen och jag har ju en fantastisk och sympatisk man så vi löser det helt säkert.. SOm sagt man kan ju börja med att ha fosterbarn eller så och låta det växa på honom...

Hm, tror ni inte att män födda 1940 har fått en konservativare uppfostran, generellt sett, än män födda 1955, och att det är därför de senare har barn med fler kvinnor? Det verkar främmande för mig att kvinnor skulle dras till män som är fäder redan. Jag skulle själv inte aktivt välja en man som redan har barn, åtminstone inte om modern fortfarande är i livet. Jag tror att det mera har att göra med hur man växt upp (i en kärnfamilj eller inte) vad man kan tänka sig. Sen spelar väl biologi en viss roll också: männen vill sprida sin säd, och kvinnorna välja ut den bästa mannen. Allt är en kombination av arv och miljö.

För att också svara TS: Det går ju inte att kompromissa om att skaffa barn (oavsett om det är på naturlig väg eller genom adoption) och det skulle vara djupt illojalt att tvinga någon. Ni får analysera bådas ståndpunkter och fatta ett gemensamt beslut. Och som några redan sagt finns det andra sätt att hjälpa utsatta barn, både hemma i Sverige och ute i resten av världen.
Hoppas ni kommer fram till något som båda kan acceptera!