Börjar bli rädd..
Oj det är många tankar som snurrar inne i huvudet på mig.. Känner mig väl just nu lite sårad och besviken.. Det är nämligen så att jag har alltid så länge jag kan minnas önskar att adoptera ett barn, för mig så var inte det biologiska så viktigt.. Vi har redan en biologisk dotter och jag kan tänka mig ett till för att han önskar det men samtidigt vill jag inte släppa min dröm om att få adoptera. Anledningarna till att jag vill adoptera är många men framför allt så vet jag att jag kan inte rädda hela världen men om jag kan ta hand om ett barn, ge närhet och kärlek så har jag iaf startat.. Nu var jag i Kina i förra veckan och då började genast min m2b med att visa hur negativ han var för adoption, han menar att bara folk som inte kan få barn borde adoptera, men jag vill ju inte göra det för min skull utan för barnets skull.. Tidigare har han alltid varit positivt inställd till detta men nu när vi har vårat biologiska barn så säger han nej.. Han vill ha ett barn till om ca 1 år och sen så räcker det.. Vet inte hur jag ska hantera det här, är kankse inte så stor sak för er men för mig så känns det verkligen som ett svek och det skrämmer mig att om vi inte ens är överens om en så viktig sak som detta hur fungerar det då??
Du levererar hur "Neandertaliskt" det än må vara...Uppskattas!