OT Ska du/ngn bekant skaffa katt?

Förstår inte hur folk är funtade. Sommarkattsproblemet är ju inget nytt, varje år går det ut massor med information om sommarkatter och lik förbaskat så överger folk sina katter hipp som happ.

Wiggy - jag håller med dig och jag tror att det handlar om okunskap. Folk har hört att katter har 9 liv och att en katt klarar sig själv och tror då att den överlever i det vilda pga att katter är bra jägare. Vet många bönder som har alldeles för många gårdskatter som okontrollerat förökar sig och det är samma där - de tror att de klarar sig på enbart åkermöss och likn. Och det är så förvånande många som "tycker synd" om katten när den ska kastreras, precis som att det skulle göra ont! Ja, som du inledde med, förstår inte hur folk är funtade....

Hemma hos mig har vi aldrig skaffat katt, vi har blivit med katt..tre gånger på 10 år

Katt nr 1: 1 november -98. En vildkatt blir påkörd utanför oss och dagen efter hittar vi den skadade katten och en svart vit kattunge. Vi ber en jägare "ta hand om" den skadade katten medan vi tog in, och behöll kattungen, som fick heta "Nisse". En lite försiktig men mycket lärorik katt som tyvärr en dag i september 2007 inte kom hem igen

Katt nr 2: Det visade sig senare att Nisses mamma var den vildkatt som brukade få mat hos min mormor. Och oktober 2003 så hade hon vägarna förbi oss med tre kattungar i släptåg. En av dom trodde jag hade fått ögonproblem så jag fick tag i den för att se vad vi kunde göra. Han hade inte det och sedan dess har vi en stor lurvig svart vit katt på modiga 6 kg som heter "Simon"

Simon kom ju inte ensam att vara runt vårt hus, utan även hans syskon (som vi döpte till "Tigris" och "Tom")stanna kvar och fick mat på altan då och då. Dom var inte direkt rädda men inte helt tama. Ett år senare hade "Tigris" fått ungar, varav en blev stor (döptes snart till "Eufrat", och..som sin mamma så kommer han då och då och får mat och "bostad" i en frigolitlåda jag gjort och som vi kallar "Katthult"

Katt nr 3: Vi försökte lura i Tigris p-piller. Men året därpå kom hon med ungar igen. Fyra denna gång. En hittade vi tyvärr död vi husknuten en dag (begravde den så klart) en annan måsta ha gått samma öde till mötes för den försvann bara. Men dom två återstående ungarna gick det bättre för. Den ena adopterade vi bort till min mammas vännina (är nu en välgöd kisse) och den andra "Mattis" (även den svart vit) fick stanna kvar inne hos sin morbor och ibland ute på altan hos sin storebror..

Så nu har vi två "huskatter" Simon och Mattis och en "inneboende" Eufrat. Simons bror Tom tittar förbi ibland också... Alla är han-katter så det kan bli lite små fighter ibland..så matte får plåstra om ibland

Åååh vad jag önskar att jag kunde ha katt...älskar dem, men är jätteallergisk. Får nöja mig med att stödja några katthem. Tack för länken Stardusty!

Krystal - ett tips ang. p-piller; vet att många honkatter kräks upp pillren genom att äta gräs, så det bästa är att sterilisera el kastrera honor (även hanar bör kastreras )

Steriliseras bör de inte, det bästa för katten är att kastreras.

Underbar tråd! Fler behöver upplysaas!
Jag har själv 2 katter, en liten tjej från ett katthem och en liten hane som var avlivningshotad och som jag först lämnade till ett katthem. Efter att jag hade lämnat honom flög jag hem ca 60-70 mil, men jag tyckte så mycket om honom, så efter att jag hade landat köpte jag en returbiljett och tog nästa flyg tillbaka och hämtade hem honom...
...kanske inte den miljövänligaste resan, men jag kunde inte lämna honom....

PS jag tog tåget tillbaka (lite miljövänligare iaf) :o)

Ja, vi kastrerar alltid på katthemmet, men det finns de som bestämt hävdar att det heter sterilisera när man gör det på honor så jag skrev det för att inte förvirra folk

Ja en katt älskar man ju lika mkt som övriga familjemedlemmar så jag har full förståelse för ditt val