hur träffades ni?

VI sjöng i samma studentkör när vi pluggade. Efter nästan 4 år av vänskap blev vi ett par. Förlovade oss för tre veckor sen :)

Absolut första gången vi träffades var på biljardhallen, vi var ett stort kompisgäng under gymnasietiden och han haka på. Jag minns att jag tänkte "han var väl söt" och la på lite flört, men han vart helt ointresserad! Jag tänkte skit i det då, och fick reda på en tid senare att han hade en flickvän. Så vi var kompisar t.o.m. hans ex och jag var vänner på avstånd. Men så när flickvännen dumpade honom fanns jag där som ett stöd, som vän....fattade inte att jag kunde känna något för honom. MEn med tiden så fatta vi båda tycke för varandra. Givetvis jag som fick först erkänna mina känslor....nu har vi varit ihop "officiellt" 3 år....vet egentligen inte hur länge....kan nog säkert lägga till ett år till, och vi gifter oss i augusti.=)
Så pja vänner i typ 6 år och sambos/kärlekspar i 3 år.

Hehe låter som om jag vänta på han, men jag hade mitt roliga...ingen fara;):P

Vi träffades på jobb =) ALLA på jobb blev lika paffa över att vi blev ett par. Är väldigt olika MEN d e kanske därför d funkar så bra?! =))

Jag träffade min man på ett uteställe här i eskilstuna. stod i baren med ryggen emot han och bara fick en känsla av att nån tittar på mig. vänder mig om å möter ett såååånt stort leende. slutade med att vi pratade och dansade hela natten, när jag skulle gå hem kom jag på att vi hade inte ens presenterat oss för varann, han erbjuder sig att följa mig till dörren, å på vägen hem så pratade vi om allt möjligt om ditt å datt, han berättar för mig då att han är skilld å har två söner, jag va separerad med en son. vilket visade sig sen att han va GIFT och bodde med frugan. slutade iaf med att dom separerade,( va på gång till det innan jag träffade han) Gav möjligheten för han att stanna hos henne då jag backade ur direkt.
Men en dag så stod han där igen och sa att han inte kunde glömma mig.

obs. inget hände mellan oss när han va gift!

Vi träffades på en internetchatt. Jag hade aldrig blivit intresserad av just honom på något annat sätt så det var tur att vi var uppe på just den siten samtidigt!

Han var helt "fel" enligt mina drömprinsideal och om jag träffat honom ute eller på någon datingsida hade jag dissat honom direkt.

Nu visade det sig att han var precis rätt för mig och jag känner att det är honom jag vill vara med resten av livet!

Kram/S

Tänk vilken tur!

"Om du är någorlunda normal" asg! Så kände jag också ett tag. Kan jag inte träffa någon som är NORMAL bara. jag kräver inte mycket, bara någorlunda normal...
ha ha ha

valkyriana, ja då var jag less på män.. haha... tjaa han visade ju sig vara någorlunda normal i a f.. haha...

Vet inte om jag skrivit här hm.. men jag tar det igen i så fall

Vi träffades på en folkpark förra midsommardagen!
Jag hade för ett tag sen brutit upp med mitt gamla liv, men skulle till det här stället för att träffa lite gamla vänner.

Min m2b blev hastigt och lustigt bjuden på ett bröllop, som han från början inte var bjuden på, men hans bekant ändrade sig och bjöd honom. På bröllopet träffar min m2b en annan bekant, som undrar om han har lust att hänga med till den här folkparken, han tvekade först men hakade med i sista stund.

Väl på plats, mitt i natten då jag står vid en bil, och är alldeles för överförfriskad, kommer han och pratar, och efter 1 timmas prat hamnar jag i hans tält (inget av detta minns jag, och knappt han heller).
Vaknar upp på morgonen, i ett kyligt fuktigt tält, utan madrass och tittat in i ett par karl-ögon.
Konstigt nog så kändes det så himla trevligt, om än dock lite pinsamt.
Jag tog mina saker, han bad om mitt nummer, och sen tågade jag vidare till min husvagn.

Jag trodde inte detta skulle bli nåt, men jag hade en sån rusig känsla i magen!

Ett par dagar senare messar han och frågar hur det är, och så fortsatte vi i ett par veckor, men sen ringde han och sa att han nog inte ville nåt mer, då vi bodde 50 mil ifrån varandra och han tyckte det skulle bli jobbigt att få känslor för nån så långt bort.

Fast 1 vecka senare ville han träffas och sa att han inte kunnat sluta att tänka på mig...

resten är historia då

Tänk hur alla detaljer gör så att man träffas?? Hade han inte blivit bjuden på det där bröllopet, då hade vi aldrig träffats!

Vi träffades på jobbet

Vi träffades på sektionspubben Focus (Teknisk Fysik) på Chalmers. Jag hade precis börjat å han gick typ sista året. Jag hade precis separerat från min pojkvän å va i ärlighetens namn jättetrött på att aldrig få vara i fred på chalmers. Inte så många tjejer där nämligen vilket kan leda till många å envisa uppvaktningar... Han hade bestämt sig för att lämna studentlivet å bara sikta in sej på examen. Så ingen av oss ville knyta nya kontakter. Vi bytte några artighetsfraser i väntan på våra beställningar i baren å så fick han se att ja hade en piratkjol(!). Eftersom han va me i en förening me pirater som symbol blev han eld å lågor å bjöd in mej till deras interna föreningsrum. Å ja följde med. Han hade ju nåt särskillt...

Dagen efter skrev ja i min "terapidagbok" att ja träffat honom som ja skulle gifta mig med en vacker dag. Men ja ville inte ha honom just då eftersom ja inte va färdigläkt. Å så skrev ja att han skulle få göra allt jobb (flirtwise).

Sen fick ja veta att han hade flickvän sedan typ 4 år. Å ja tänkte "Grymt!"! Ja ville ju hänga me honom, men utan att ge honom falska förhoppningar eftersom ja inte var redo. Nu kunde ja ju se honom som safe! Vi var som syskon.

Å så föll vi handlöst båda två... Våren å sommaren var otroligt upprivande för alla inblandade.. Å så knappt ett år efter vårt första möte hade han lämnat sin flickvän å vi fick äntligen vara tillsammans på riktigt. Han är min bästa vän, mitt allt, min prins. Min Mattias.