Behöver råd!

ja, jag vet inte. har aldrig träffat honom, men har inget förtroende för honom. tycker det är många saker han sagt/gjort till min sambo som jag tycker verkar konstigt.

men, så länge min sambo vill gå kvar där, så låter jag honom göra det. han måste känna förtroende.

Hej.

Kan tyvärr meddela att jag nästan sitter i likadan båt som "förvirrad07"
Fast det är nog mera jag då som är boven i dramat, eller så är jag inte det..
Men hur som haver så är vi relativt nyförlovade och hade börjat titta på bröllop nästa höst, men nu vet jag inte längre om jag vill leva med denna man (och detta har hänt EFTER förlovningen, tro om jag är orolig).
Skrev ju att "eller så är jag inte det (boven)" och med det menar jag, vissa stunder känns det som att jag redan råkat ut för otrohet. Kanske finns dom som tycker "men allvarligt, vilken slags otro har du råkat ut för då? Är det så farligt?" Och vissa andra kanske tycker "dra medans du fortfarande kan"
Min fästman då, har haft men jag vill påstå att han fortfarande har det ett sexmissbruk, och innan vi förlovade oss så har han varit gift men det äktenskapet höll inte delvis på grund av detta missbruk.
Vi pratade om detta INNAN förlovning o allt, men av en ren händelse och slump så fick jag syn på ett sms i fästmannens mobil 2 veckor innan vi ska förlova oss. Och det var sms till en tjej som han ett par veckor tidigare hade tänkt och gärna ville träffa för lite ......./vad som.
Jag blev skitsur och undrade vad han egentligen tänkte/tänker med när han skickar sms till henne drygt en månad efter att vi beställt förlovningsringarna!
Vettigt svar?!? Nej, det fick jag inte.
Men nu står jag här och är relativt nyförlovad, på väg att springa in i väggen igen (redan varit sjukskriven för det i lite mer än 4 år), mår skit och vet inte alls om jag vill leva med den här mannen!?!
Kan kanske tillägga här i slutet att jag genomförde en flytt på över 100 mil för endel hans skull i slutet av sommaren.

Så vad säger ni om den här sanna storyn?

Schlumpf - stackars dig!

vad fick dig att ändå förlova dig med honom?

vad sa din blivande gällande er framtid? kan han lova evig trohet?
är han beredd att gå i terapi?

Terapi har vi inte pratat om, han tycker som att han är klar med sitt och lagt det bakom sig =/

Men jag vet ärligt talat inte....
Lova evig trohet kan man ju alltid, men jag vet inte om jag vågar eller tror på honom...

Tårarna rinner och jag har ingen aning om vad jag ska göra nu!

jag vet tyvärr precis hur du känner dig.

mitt förslag är dock att ni försöker gå till en terapeut tillsammans. han har ju uppenbarligen inte lagt det bakom sig, med tanke på sms.et.
och även om han har det, så är det ju ett sätt för dig att återfå tilliten till honom.

jag vill hitta nån terepeut att gå till tillsammans med min sambo. även om hans nuvarande inte vill ha dit mig, så finns det andra och som kan se detta från en gemensam synvinkel.

Bara kärlek räcker inte alltid tyvärr. Det är så mycket mer än en känsla, det handlar mycket om saker man gör för varandra varje dag. Du kan inte vara den enda som ställer upp, vad kommer att hända när ni får barn och du har värsta hormonella baby bluesen, vem ska ge dig stöd då? Hur länge orkar du ge, tills du är slut och bitter?

Jag skulle rekomendera "1001 Questions to ask before you get married" av Monica Mendez Leahy. Den tar ett par månader att diskutera sig igenom, mycket tänkvärd läsning.

En annan bok som spricker hål på orealistiska barndomsföreställningar om kärlek är "Kärleken övervinner allt och andra missuppfattningar om parförhållanden" av John W Jacobs. Lite brutal som väckar klocka men jag tar lätt hellre smällen innan äktenskapet än efter vigseln.

jag förstår ditt inlägg, men vill förtydliga. Det är inte bara jag som ställer upp. Min sambo är mycket stöttande och kärleksfull när han mår bra, vilket han gör mesta tiden.

jag tror att vi under våra år tillsammans varit med om så pass mycket att vi inte har några "orealistiska barndomsföreställningar om kärlek".

trots att han är som han är, så älskar jag honom och vill leva mitt liv med honom.

Det finns säkert gott hopp om att ni ska lösa dethär men jag tror fortfarande ni behöver lite balans. Bröllop kan vara stressande i sig. Att ha en svår kris med deppresion kanske inte är den bästa förutsättningen för att starta upp ett äktenskap. Du kanske kan gå till en annan terapeut för att få någon att prata med. Din sambo kanske kan följa med till din terapeut istället när han känner sig redo?

som jag känner det så behöver vi prata tillsammans. jag behöver inte prata själv.
visst, det är jobbigt detta. Men en terapeut kan inte hjälpa mig i detta, jag behöver bara prata med nån, och det gör jag hellre gratis!

Däremot hade det varit skönt om vi tillsammans kunde prata med nån som kan fokusera på vad min blivnande känner och få med mig i det. typ, om du förstår hur jag menar!

Ja, jag förstår, men även om du inte tycker att det behövs tror jag att det skulle kunna ge dig nya perspektiv. Eftersom han inte vill träffa sin terapeut med dig kanske det skulle gå att övertala honom att träffa någon annan tillsammans.