Behöver råd!

att han var förvirrad, att han inte vet vad han vill. först handlade det inte konkret om brölloppet, men sedan en tid tillbaks så gör det.
men en massa gammalt kommer också upp på ytan, och jag tror att mycket att problemet ligger där.

jag vet varför jag vill gifta mig. jag älskar honom!

det går ju oftast inte att sätta fingret på vad ångesten beror på och du skriver att det förmodligen inte är själva bröllopet. kan det vara att han ska vara i centrum hela dagen? att det kostar mycket pengar? sånt ger mig ångest, och då får min kille trösta och försöka förstå. men jag kan inte förklara.

nu vet jag ju inte om han har ångest över er, men om han vill att ni fortsätter men planeringen så känns det ju inte som att han vill bryta upp. men tyvärr måste du kanske leva med hans ångest hela livet, och det måste du ju ta ställning till. orkar du trösta och lyfta upp honom när han är så nere? det är nämligen det jag tror han behöver (eller ja, det är så jag börjar må bättre), genom bekräftelse och trygghet. självförtroendet funkar ju lite så.

jag tror inte man ska blanda ihop hans ångest med att han är osäker på er ihop. ångesten handlar inte om det. jag tycker ni ska prata ordentligt. han måste verkligen lätta på sitt hjärta och du måste nog bara lyssna och bekräfta. kan ni inte gå till hans terapeut tillsammans?

Lyckligt gift! skrev 2007-10-18 13:08:05 följande:

han går i terapi, men när han anser sig må bra så fortsätter han inte.
jag menar att han skulle fortsätta även då, för att förebygga återfall.

nu går han i terapi, liksom andra gånger han är riktigt nere i skiten.

vad flummigt det blev. jag hoppas bara att det löser sig för er!

jensson o jag skrev 2007-10-18 13:35:32 följande:

jag försöker verkligen vara den lyssnande och bekräftande partnern. Ger honom alltid mycket stöd och komplimanger och försöker bygga hans självförtroende.
i vanliga fall går det bra, men nu är ju själva "jag" så inblandad i detta. Jag mår så oerhört dåligt över detta, och jag har ingen att själv ventilera med.

Det gör mig också till en sämre lyssnare och sämre på att bekräfta, även om jag får ta på mig den rollen också.

jag har föreslagit att vi ska gå till terapeuten tillsammans, men verkar inte som om terapeuten vill det.
senast fick sambon i läxa att skriva ned varför han vill leva med mig, och varför han vill gifta sig med mig.

jensson o jag skrev 2007-10-18 13:37:19 följande:

tack, och tack alla andra.
skönt att få "prata" av sig. Det börjar bli för mycket att hålla inom sig.

klart du ska få prata av dej!
inte klokt att hålal sånt inom sig.

men hallåååå...... ursäkta mej men nu blir ja lite irrierad VARFÖR vill inte teraputen att ni ska gå tillsammans ja menar d kankse e jätte bra om ni går tillsammans att ni kan reda ur problemen iaf så att du verkligen får en insikt hur han egentligen mår.. ycker de e dåligt att teraputen att neka dej...

men eftersom jag inte klarar av att berätta för de i verkliga livet, så blir det att jag håller det inom mig och låtsas som inget.

när de pratar om bröllopet så ler jag och planerar vidare. Ingen har märkt något på mig.
Men det tar på mina krafter.