Förlovning vs Frieri

När min pojkvän friade till mig, när vi förlovade oss, så var det ett riktigt "frieri". Vi hade pratat om det innan, vad det betydde att förlova sig, så det känns rätt för oss att börja så smått planera efter att vi förlovade oss. Oj vad rörigt det blev nu.. Hoppas ni fattar :D

Min mamma vad i alla fall inte säker, utan hon frågade lite diskret om det var giftemål planerat, eller om vi "bara" förlovade oss. Jag tycker att man i alla fall ska vara säker på att man VILL gifta sig med personen innan man förlovar sig, annars räcker det ju med att vara sambo. Själva förlovningen ger ju inga fler juridiska rättigheter än sambolivet.

Vi bestämde ett datum tillsammans och köpte ringar tillsammans. Sen förlovade vi oss, vi hade pratat mkt om det innan. Att vi har förlovat oss innebär att vi ska gifta oss. För förlovning innebär att man lovar sig till den andra personen och att man ska gifta sig! Jag har faktiskt aldrig förstått de som förlovar sig men inte gifter sig sen.. Hoppas ingen tar illa upp!

Jag håller med vad flera ovan skrivit. För mig låter det konstigt att förlova sig om det inte innebär att man inom en relativt snar framtid (2 år för oss) planerar att gifta sig. Och jag är inte religiös på något sätt. Tvärtom... :)

Skitkul att så många dissar t.ex. mitt eget val att förlova mig först -UTAN frieri- för att sedan invänta rätt tidpunkt för giftermålet.

Naturligtvis vill vi gifta oss, men inte inom ett år, därför har vi valt att ha en längre förlovning. Med tanke på alla trådar här som heter typ "gör jag rätt" "har vi råd" etc så borde nog fler överväga detta alternativ! Vi kommer både vara redo OCH ha råd, tid och ork när dagen D infaller.

Så nej, det är inget konstigt att förlova sig UTAN gammaldags frieri, snarare konstigt att orka gnata på att folk väljer olika.

Tja, vi förlovade oss på gemensamt beslut utan att bestämma bröllopsdatum då (det bestämde vi nåt år senare och gifte oss ca 1 år o 9 månader efter vår förlovning). Inte väntade sig nån av oss ett s k "riktigt frieri" heller - men gifta blev vi ändå! så det funkade det med...!

jocelyn, jag går också på din linje.

Vi pratade och tog ett gemensamt beslut omatt förlova oss men det var inget regelrätt frieri. Vi har tänkt gifta oss någon gång i framtiden men då firar han "på riktigt" så att säga.

Detta har nog inte bara med åldern att göra, jag är snart 30 (om en vecka) och han är 32.

Vi förlovade oss (bytte ringar med namns och datum i och hade en allmänt romantisk dag) som en överenskommelse att han ska fria när han tycker att det är dags (jag har tyckt att det är dags länge och väntar på att han ska känna sig redo ;)). Frieriet är för oss då vi bestämmer datum och börjar planera bröllopet. Han får jättegärna gå ner på knä och säga "Vill du gifta dig med mig?" då om han vill, men vill han bara säga "Älskling, nu vill jag att vi gifter oss nästa sommar" så är det alldeles underbart det med. När vi förlovade oss hade jag fortfarande ett par år kvar på högskolan så bröllop var det inte fråga om då (ekonomiska skäl). Vi hade varit tillsammans länge, bott ihop ett tag och hans nya jobb skulle komma att innebära att vi skulle vara i från varandra rätt mycket. Vi ville visa utåt att vi hör ihop även fast vi inte är på samma ställe. Varför är det konstigt?

För mig hör förlovning och frieri ihop, men måste inte nödvändigtvis ske samtidigt, och ärligt talat, vad spelar det för roll?? Stör det er att vi gör så? Det stör inte mig att många väljer att gifta sig borgeligt, även fast kyrka och bröllop hör ihop för mig. Så länge alla är glada så får de göra precis som de vill.

I min värld är det rätt vanligt att göra såhär...

Klart man kan vara forlova en langre tid utan att ha ett besamt dataum for brollopet. Har dock svart att forsta varfor, oftast killen, sen maste fria igen, eller "på riktigt" som Miss Summers uttrycker sig.

Jag har tänkt på det här och kommit fram till att jag inte borde morra åt mina BT-systrar så förlåt om någon tog illa upp.

Håller fast vid åsikten dock att det är minst lika "normalt" att förlova sig utan det stora Frieriet.

Jag gillar inte överraskningar. Om min fästman hade slängt sig ner på knä och friat hade jag förmodligen sagt nej i ren chock. Förlovningen har vi pratat om tillsammans och han fick uppvakta mig på förlovningsdagen så visst- lite traditionsenligt var det nog. Dock valde vi ringar tillsammans och bytte dem en helt vanlig dag på en odrinär -men för oss speciell- plats.

Jag kan förstå varför man vill ha ett "falla på knä-frieri" även om det inte skulle funka för mig just nu. Den inneboende romantikern kanske ser lite olika ut hos olika människor bara.

Skönt att höra om fler som har valt den "lite längre" vägen fram mot altaret/rådhuset. :)

4:e Maj

För mig handlar det om romantik! Som jag skrev ovan så är frieriet för oss då vi bestämmer datum och börjar planera bröllopet. Det är klart att vi kan komma överens om det med men det är mycket mysigare och mer romantiskt om man gör en grej av det. Anledningen till att jag väntar in honom (och inte tvärtom) är att han är den jordnära av oss två och har koll på ekonomin och så... Det är lite samma sak som att fira årsdagar... För mig gäller att "ju mer romantik detso bättre". :D