Ja jozzylecter, huvudet på spiken! Mitt dåliga samvete handlar aldrig om saker jag köpt (oavsett pris), utan saker jag köpt och inte använder (oavsett pris).
Ytterligare en poäng med att använda kvalitetsprylar flitigt är att de ofta blir snyggare när de slits. Folk missar ofta den detaljen, tycker att en plastväska ser likadan ut som den i skinn. Den stora kvalitetsskillnaden märks först efter ett par år. Schyssta grejer får patina, dåliga grejer blir skabbiga.
Dock: Många dyra saker är väldigt opraktiska och svårskötta tillika dyra i drift! Kläder måste kemas, pärlhalsband måste träs om, skor med skinnsula ska sulas om (plus att de ofta är känsliga) och dyra bilar har dyra reservdelar.
Silverbesticken är, rentutsagt, skitjobbiga att sköta. Tror att det är därför de blivit liggande i bankfacket.
Man får helt enkelt tänka efter ordentligt och hitta den optimala formeln "kvalitet-pris per år-användbarhet-lättskötthet" eller nåt sånt. Samt såklart hur förälskad man är i objektet...