Hur gick ert frieri till?

Sommar och skärgård. Efter en härlig middag med skaldjur och havsutsikt gick vi hem till hotellet. Ingen champagne dock?

Plötsligt ville han gå ner till havet igen. ?Men varför skall vi promenera mer? muttrade jag och följde mycket motvilligt med. Så kom vi ner till klipporna och där i solnedgången med västerhavet i bakgrunden gick han ner på knä och frågade mig om jag ville gifta mig med honom. Jag vågade inte titta på en lång stund. Knep ihop ögonen hårt innan jag vågade kika lite.

Så gav han mig en ask från en juvelerare. Fasiken? inte en ring också. Livrädd för att han skulle ge mig en dyrbar och antik ring. Jag som är världens sämsta att hålla reda på saker... Långsamt öppnar jag asken - vågar inte titta?. Men i den ligger den bästa ring en kvinna kan tänka sig. En döskallering från leksaksaffären

Efter ett tag frågar han: Det vore ju trevligt om du svarade... Oj man kanske skall säga något när någon friar... Jag sa ja!

Jag var i Devon och jobbade, min man (då pojkvän..) var i London och jobbade.
Han ringde, vi pratade lite, sedan sa han att jag skulle hämta min kalender och skiva hur mucket klockan var. Jag fattade ingenting! Jag gjorde som han sa, sedan sa han jag har en sak jag vill fråga dig!! Därför vet jag exakt att han friade den 13 juli 2004 kl 13.00!! Vi bytte ringar den 10 mars 2006 och gifte oss 23 september 2006.

här va de faktiskt jag som friade...
orkade inte vänta på honnom längre då vi redan innan sagt att vi sk vara gifta innan nästa barn.
Så en torsdag i slutet på februari körde jag ner till affären och köpte 10 rosor, gömde dom i bilen..
framåt kvällen sa jag till honnom att jag skulle tycka de v trevligt med en nyduchad och ny rakad sambo... sagt och gjort han stängde in sig i dabrummet.. så jag satte åp lite lungn musik.. hämta värmeljus osm jag satte i hela trappen där jag även la rosor. uppe i vår säng låg jag med massor av ljus tända två champanjeglas, jordgubbar, cahpanje och fler rosor.. han förstog ju lite vad som va på g man han blev så paff att han inte sa nåt och när jag frågade bara grät han.. sen sa han självklart...
nu är planeringen i full gång och den 31/12 blir vi en familj på riktigt..
är så glad

Han frågade en eftermiddag när jag kom hem från praktiken. HELT oväntat och inte särskilt romantiskt. Han gömde huvet i en kudde när han inlindat mummlade fram det. Han vågade inte titta upp och jag hörde först inte vad han sa. Han hade inte vågat köpa ringar, och det var jag glad för... (han känner mig ju). När vi förlovade oss på en utsiktsplats på söder tog han igen det med att gå ner på knä och hålla världens finaste tal så tårarna bara sprutade på mig. Sen åt vi middag på vår favoritrestaurang...

Min M2B friade på Korika framför en klippa där vinden hade skapat ett hjärtformat hål i en klippa. Han var jätte söt. V i hade bestämt oss för att förlova oss, efter som vi redan bestämt att vi ska gifta oss om två år. Vi hade varit och köpt ringar i Sverige, han la beslag på dem efter att vi hämta ut dem. Jag hade ingen anning om när vi skulle byta ringar. Han hade kunnat hålla på ringarna i ett halvår för att hitta det rätta tillfället. Men det tog bara drygt en vecka.

Min kille frågade mig om jag ville gifta mig med honom da vi satt på krogen...

Men det var på en kärlekstur på Svalbard, så det var spennande nog; vi var nyss uppvärmde efter en hundsledetur i 30minusgrader, det var levande ljus och vi satt på isbjörnskinn. Han gikk inte ner på knä - da hade jag skrattat... Jag är ingen romantiker.

Vi förlovade oss igår och hade bestämt det innan. Jag fyllde 25 år och efter paketöppningen i sängen så gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Även om jag visste om det innan kunde det inte blivit mer romantiskt.

På kvällen åt vi en härlig middag med pilgrimsmusslor, blåmusslor och räkor och ett jättefint vitt vin.

brud-feb-08:

Grattis på födelsedagen och till förlovningen!!

Ytterligare ett Central Park-frieri här. En vacker vårdag över en picknick med champagne kom den söta och lite virriga frågan.....

Jag friade till min man när vi satt och fikade i köket. Jag hade tänkt vänta till ett bättre tillfälle....men när skulle det vara? Jag blev sååååååå nervös (alla historier om det där perfekta frieriet) så jag kände att det inte gick att vänta. Jag var tvungen att fråga. Så jag frågade: "Skulle du kunna tänka dej....att kanske...gifta dig med mig...kanske", Och så började jag störtböla. Jag fick panik! Jag visste ju att han skulle svara ja. Vi hade ju varit förlovade i 7 år ju! Men ändå så började jag gråta. Och min man, han blev så paff så han bara satt där och gapade *skrattar* Det såg nog jätteroligt ut. Efter någon minut (som kände som hundra år!) så sa jag: "ska du inte svara?". hahaha. Han blev så överraskad så att han inte ens fattade att man skulle svara ja eller nej =) Att fria är banne mig inte så lätt....har jag insett. Tur är det att man (förhoppningsvis) inte behöver göra det igen *phu*